Kompetensbarometern

Underlaget baseras på en enkät som besvarats av Arbetsgivarverkets obligatoriska och frivilliga medlemmar samt av myndigheter som lyder direkt under riksdagen.

Obligatoriska medlemmar är myndigheter, affärsverk och några myndigheter under Nordiska ministerrådet. Bland de frivilliga medlemmarna finns stiftelser som till exempel Chalmers, Jönköpings universitet och Skansen.

Undersökningen genomförs i maj och november varje år av Konjunkturinstitutet, på uppdrag av Arbetsgivarverket.

Svaren viktas efter antalet anställda så att större arbetsgivare får större genomslag i undersökningen.

Frågorna om kompetensläget kan relateras till ARUBA, den strategiska kompetensförsörjningens olika delar. ARUBA står för Attrahera, Rekrytera, Utveckla, Behålla och Avveckla.

Trots att konjunkturen och arbetsmarknaden försvagats är bristtalet fortsatt högt inom staten. I höstens barometer svarar 72 procent av Arbetsgivarverkets medlemmar att de haft brist på lämpliga sökanden jämfört med 75 procent i vårens mätning.

En central förklaring till de fortsatt höga bristtalen i staten är att efterfrågan på arbetskraft är fortsatt hög inom vissa verksamhetsområden. Inom områden som försvar, polis, kriminalvård och hela rättskedjan gör regeringen stora satsningar. Där är rekryteringsbehoven mycket stora och det är bitvis svårt att hitta tillräckligt många och tillräckligt lämpliga sökanden när stora rekryteringar görs.

När nu konjunkturen och arbetsmarknadsläget försämrats har bristen på arbetskraft snabbt sjunkit i näringslivet. I staten har vi dock inte sett samma fall i bristen på arbetskraft. Samtidigt finns en långsiktig strukturell brist på utbildad arbetskraft på hela arbetsmarknaden. Inom näringslivet slår dock de konjunkturella faktorerna igenom på ett helt annat sätt än de för närvarande gör i staten.

Bristen på lämpliga sökanden i staten har trendmässigt ökat under flera år. Sannolikt är det inte bara konjunkturella faktorer som är av betydelse. De senaste åren har vi sett att mer strukturella faktorer haft betydelse. Det beror delvis på att det finns en underliggande problematik kring matchningen på arbetsmarknaden, där den tillgängliga arbetskraften inte har den kompetens som efterfrågas. En stor del av jobben staten kräver högskoleutbildning. Hela 80 procent av de anställda i staten har en eftergymnasial utbildning, vilket kan jämföras med att 41 procent av befolkningen i stort har en eftergymnasial utbildning.

Det råder inte någon generell brist på arbetskraft i staten. Bristen skiljer sig åt mellan olika områden. När det gäller vissa nyckelkompetenser som behövs inom många verksamheter och på stora delar av arbetsmarknaden, uppstår naturligtvis en konkurrens som gör det svårare att rekrytera.

Bristen på it-personal är fortfarande stor. Denna kompetens behövs inom så gott som samtliga verksamheter och inom alla delar av arbetsmarknaden. It-kompetensen är central för att kunna effektivisera och utveckla den statliga verksamheten.

Bristen är fortsatt tydlig inom de verksamheter där stora politiska satsningar pågår. Det gäller framför allt för polis och brottsutredning, militärt arbete, juridiskt utredningsarbete och kriminalvårdsarbete. Efterfrågan på kompetens inom dessa områden bedöms bli fortsatt hög.

Samtidigt uppger flera arbetsgivare att det råder en viss övertalighet och att det nu genomförs uppsägningar. De verksamhetsinriktningar där det råder övertalighet och där det genomförs uppsägningar är främst Utbildning, Socialt skydd och Näringslivsfrågor. Övertalighet och uppsägningar rapporteras i störst utsträckning inom typiska stödverksamheter så som internt stöd-, utvecklings- och administrativt arbete, kommunikations- och språkligt arbete samt ekonomiarbete.

Samtidigt faller bristen på chefer tillbaka jämfört med vårens barometer. Då rapporterade 17 procent av Arbetsgivarverkets medlemmar brist på chefer med personalansvar, i höstens barometer faller bristen till en procent.

Antalet anställda i staten fortsätter att öka och uppgick till 299 000 personer i september 2024. Det motsvarar 5,7 procent av samtliga anställda på den svenska arbetsmarknaden (enligt SCB:s Befolkningens arbetsmarknadsstatus) och andelen har inte förändrats nämnvärt över tid.

Andelen av Arbetsgivarverkets medlemmar som uppger att antalet årsarbetare har ökat är fortsatt fler än de som uppger att antalet minskat.  Samtidigt ser vi en tydlig tudelning bland de statliga verksamheterna. Stora politiska satsningar genomförs inom försvar, rättsskipning och säkerhet. De största myndigheterna tillhör därmed de som fortsätter att växa.

Samtidigt väntas antalet årsarbetare minska inom flera verksamhetsinriktningar. Inom allmän offentlig förvaltning bedömer drygt 60 procent av medlemmarna att antalet årsarbetare minskat 2024 jämfört med 2023. Inom socialt skydd är motsvarande andel nästan 70 procent.  Detta ligger i linje med regeringens budget.

Lågkonjunkturen påverkar förväntningarna på personalomsättning och konsultutnyttjande. Nästan hälften av verksamheterna bedömer att personalomsättningen minskat under 2024. De flesta räknar med en oförändrad personalomsättning under 2025. Det är dock stora skillnader mellan olika verksamheter. Användandet av konsulter bedöms ha minskat under 2024 och inga större förändringar väntas under 2025.

En tydlig trend i Kompetensbarometern är att en majoritet av Arbetsgivarverkets medlemmar i reala termer, det vill säga utöver prisökningar och inflation, har fått en större total budget jämfört med året innan. Det är dock viktigt att betona att detta inte har resulterat i att den statliga konsumtionen ökat som andel av BNP de senaste 30 åren. I höstens barometer svarar 74 procent av medlemmarna att de, i reala termer, fått en större total budget 2024 jämfört med året innan och ungefär lika många bedömer att budgeten ökar även 2025.

Kompetensbarometern visar dock att Arbetsgivarverkets medlemmar har allt svårare med att få anslagen att räcka till. Utfallet för 2024 ser ut att bli något bättre än vårens bedömningar signalerade, men hela 53 procent av de statliga arbetsgivarna tror sig behöva utnyttja anslagskrediten under 2024. Många vittnar om att anslagsökningarna inte motsvarar kostnadsökningarna. Inför 2025 är bedömningarna liknande – mer än hälften tror sig behöva utnyttja anslagskrediten. Uppföljningar av undersökningen visar dock att utfallet brukar bli bättre än bedömningarna.