Löneutvecklingen i staten
Arbetsgivarverkets sammanställning av löneutvecklingen på det statliga avtalsområdet syftar till att ge en översiktlig bild av utvecklingen av löner och lönestruktur. Uppgifterna är baserade på den partsgemensamma lönestatistiken som samlas in i september varje år.
Uppdaterad: 2024-08-13
Löneutvecklingen under år 2023 uppgick till 2,5 procent för kollektivet inom det statliga avtalsområdet, beräknad som årstakt. Löneutvecklingen för 2023 återspeglar tredje året i RALS 2020-2023 med OFR/S,P,O respektive Seko och den årliga lönerevisionen för motsvarande period i Saco-S tillsvidareavtal RALS 2010-T.
Eftersom inflationen enligt KPI uppgick till 8,5 procent under 2023 blev den reala löneutvecklingen negativ, minus 6,0 procent. Arbetstagarna i staten har haft en positiv reallöneutveckling varje år sedan mitten av 1990-talet fram till år 2020. Detta är ett rejält trendbrott med en negativ löneutveckling i reala termer två år i rad.
Däremot är det sett till inflationsprognoser för 2024 och löneutvecklingstalen i de senaste avtalen troligt att vi istället ser en positiv reallöneutveckling under 2024. Men världsläget, sett till ekonomiska chocker och krig, är fortsatt volatilt vilket bör tas i beaktande.
Medellönen för samtliga (medarbetare och chefer) inom det statliga avtalsområdet i september 2023 var 41 900 kronor vilket var en ökning med 1000 kronor jämfört med september 2022.
Mer statistik om löneutveckling
Kollektiv löneutveckling
Den kollektiva löneutvecklingen i årstakt, det vill säga med hänsyn tagen till lönerevisionsperiodernas olika längder, på det statliga avtalsområdet, uppgick till 2,5 procent mellan september 2022 och september 2023. Det innebar en ökning jämfört med löneökningen föregående år som uppgick till 2,3 procent.
Den löneutveckling som registrerats i den partsgemensamma lönestatistiken har i huvudsak uppkommit genom lokala lönerevisioner som härrör från tredje och sista året i RALS 2020-2023 och från RALS-T. De flesta av Arbetsgivarverkets medlemmar hade vid mättillfället i september 2023 genomfört den tredje lönerevisionen enligt RALS 2020-2023 och slutfört den årliga lönerevisionen för motsvarande period i Saco-S tillsvidareavtal. De flesta medlemmar hade 12 månaders revisionsperiod och den genomsnittliga revisionsperioden för hela staten blev 11,7 månader. Tidpunkterna för de lokala lönerevisionerna hos de statliga arbetsgivarna varierar däremot över året. Därför kan inte den löneutveckling som registreras i statistiken för ett enskilt år fullt ut tolkas som ett resultat av just det årets lönerevision.
Den kollektiva löneutvecklingen i staten utgörs av utvecklingen av den genomsnittliga fasta lönen för anställda i staten. Även utan justeringen till årstakt ökade den genomsnittliga fasta månadslönen (grundlön + fasta lönetillägg) beräknad för årsarbetskrafter inom det statliga avtalsområdet med 2,5 procent mellan september 2022 och september 2023. Detta då den genomsnittliga revisionsperioden var nära 12 månader. (För de uppgifter som är lönerelaterade har även begränsningar satts så att underlaget endast omfattar anställningar med månadslön med en arbetstidsomfattning som är 40 procent eller mer av en heltidsanställning.)
Den kollektiva löneutvecklingen innebär också att alla förändringar av lönen räknas med i detta mått (se även länken Förklaringar – löneutveckling, i faktarutan ovan). Det innebär att löneutvecklingen påverkas av lönerevisioner, byte av arbete och befordringar samt strukturella förändringar. Strukturella förändringar innebär att medellönen påverkas av nyanställningar och avgångar samt på grund av förändringar i verksamheten. Den kollektiva löneutvecklingen speglar därför kostnadsökningen för löner under den senaste statistikperioden.
Löneutveckling för olika löneutvecklingsmått
Det finns olika löneutvecklingsmått med olika egenskaper. Löneutvecklingen för identiska individer var 3,9 procent i årstakt i september 2023. Löneutvecklingsmåttet för identiska individer, identisk BESTA var 3,2 procent.
Diagram - Löneutveckling, årstakt 2014-2023, procent
Diagram - Löneutveckling, årstakt 2014-2023, procent
Det finns alltid en skillnad mellan måtten som beror på att populationen i de olika måtten inte är densamma. I normalfallet är löneutvecklingen för identiska individer runt en procentenhet högre än den kollektiva löneutvecklingen. Detta beror främst på att skillnaden är att individer som avslutar sin anställning (på grund av pension eller av annan anledning) oftare, men inte alltid, har högre lönenivå än individer som börjar sin anställning, se även faktarutan om löneutveckling.
Diagrammet innehåller alla tre löneutvecklingsmåtten sett över de tre senaste avtalsperioderna samt alla 3 år för den nu senast avslutade avtalsperioden (RALS 2013-2016/RALS-T, RALS 2016-2017/RALS-T, RALS 2017-2020/RALS-T och RALS 2020-2023/RALS-T). Även under den gångna perioden är skillnaden mellan den kollektiva löneutvecklingen och löneutvecklingen för identiska individer relativt stor. Det skiljer 1,4 procentenheter mellan måtten då normalfallet är att det skiljer ca en procentenhet. Det beror på att antalet nyanställningar 2023 är relativt stort. Antalet anställda ökade med 2,3 procent, högre än snittökningen under perioden 2013-2023 som är 1,3 procent. Då nyanställningar till stor del utgörs av yngre personer i juniora roller, många inom Polismyndigheten och Försvarsmakten, med relativt sett lägre löner än snittlönerna i staten så blir löneutvecklingstalet för kollektivet lägre än det för identiska individer.
Real löneminskning 2022-2023
Den nominella löneutvecklingen i årstakt för 2023 landar på 2,5 procent. Inflationen, enligt KPI, under 2023 har dock varit än högre än 2022 (8,4 procent) och har landat på 8,5 procent. Detta innebär att den reala löneutvecklingen blir negativ, minus 6,0 procent. 2022 var den reala löneutvecklingen minus 6,1 procent. Sedan industriavtalets tillkomst i mitten på 90-talet har det varit positiv reallöneutveckling i staten alla år utom år 2021 då den var oförändrad.
Den reala löneutvecklingen har varierat mycket under perioden eftersom inflationen har varierat. Under perioden 1998-2021 ökade reallönen sammantaget med 55 procent men räknar man med de två senaste årens negativa reallöneökning så har reallöneökningen istället varit 37 procent mellan 1998 och 2023. Det innebär att lönens köpkraft för de statsanställda i genomsnitt är tillbaka på nivån för år 2012. Motsvarande utveckling har skett för hela arbetsmarknaden.
I ett längre historiskt perspektiv har inflationstakten sedan mitten av 1990-talet legat på en lägre nivå än tidigare, undantaget år 2022 och 2023. Det beror på flera faktorer, bland annat på att Riksbanken under 1990-talet antog ett inflationsmål och blev mer självständig från regering och riksdag samt troligtvis också på grund av ökad global konkurrens och teknikutveckling. År 1997 tillkom också industriavtalet vilket har bidragit till lägre pris- och löneökningar och år 2000 bildades Medlingsinstitutet med den övergripande uppgiften att verka för en väl fungerande lönebildning. Den relativt sett låga inflationstakten har inneburit att reallöneutvecklingen uppgår till i genomsnitt 1,3 procent per år för hela perioden 1998-2023. Den nominella löneökningen har uppgått till 3 procent per år i genomsnitt för hela perioden.
Den historiskt höga reallöneutvecklingen under hela mätperioden är inte specifik för den statliga sektorn. Mönstret återfinns över hela arbetsmarknaden. Samtidigt har statliga arbetsgivares reala kostnader för löner därmed ökat i en takt som inte motsvaras av den reala förändringen av förvaltningsanslagen för löner, lokaler och övrig förvaltning.
Löneutveckling jämfört med hela arbetsmarknaden
Diagrammet visar den kollektiva löneutvecklingen per arbetsmarknadssektor över tid. Sammantaget över hela tidsperioden kan man se att det har varit en något jämnare utveckling i staten jämfört med övriga sektorer. Staten ligger ofta i mitten, löneutvecklingen har de flesta åren inte varit högst men heller inte lägst. Statens centrala avtal har också haft en eftersläpning på ett halvår jämfört med övriga sektorer. Det stämmer väl med den arbetsgivarpolitiska delegeringen som bland annat säger att staten inte ska vara lönenormerande och därmed inte störa kostnadsutvecklingen i det konkurrensutsatta näringslivet.
Diagram - Kollektiv löneutveckling per arbetsmarknadssektor i procent, åren 1998-2023
Källor: Arbetsgivarverket, Svenskt Näringsliv samt Sveriges Kommuner och Regioner.
Arbetsgivarverket tecknar centrala kollektivavtal om lön med OFR/S,P,O, Saco-S samt Seko. Det är tre olika avtal med olika giltighetstid och olika revisionsmodeller. De centrala löneavtalen är utformade som processavtal och beskriver både principer för lönesättning och steg som arbetsgivare och fack ska gå igenom i den lokala lönerevisionsprocessen. I de centrala avtalen framgår också vilka möjligheter som lokala parter har att anpassa processen. Utifrån dessa tecknar lokala parter lokala kollektivavtal som närmare beskriver hur den lokala löneprocessen ser ut. Det kan handla om vilken revisionstidpunkt som ska gälla och om nya löner ska sättas i lönesättande samtal eller kollektivavtalsförhandling.
Eftersom löneprocessen hos Arbetsgivarverkets medlemmar bestäms utifrån lokala behov kan därför revisionstidpunkterna variera över året. Utgångspunkten i de centrala avtalen är att lönerevisionen sker per 1 oktober, om inte lokala parter överenskommer om annat, och det är också då merparten av medlemmarna har genomfört lönerevision. Eftersom Arbetsgivarverkets statistikinsamling sker i september avser statistiken i huvudsak de löner som gällde från 1 oktober föregående år. I diagrammet jämförs därför statens löner med de andra sektorernas löner som för de flesta år bestämdes under april/maj föregående år. Löneutvecklingen för respektive sektor förutom staten beräknas därför utifrån statistikinsamlingen som genomfördes i slutet av föregående år.
Vi kan nu se, efter att avtalsperioden 2020-2023 avslutats, att den totala löneutvecklingen för de olika arbetsmarknadssektorerna landar inom en procent ifrån varandra. Lägst löneutveckling har arbetare i privat sektor haft med en löneutveckling över perioden med 6,1 procent och högst löneutveckling har tjänstemän i privat sektor haft med en löneutveckling på 7,7 procent. För anställda på det statliga avtalsområdet har löneutvecklingen för samma period varit 7 procent och i linje med hur löneutvecklingen inom staten brukar vara i jämförelse mot andra arbetsmarknadssektorer.
I diagrammet syns också att löneökningstakten tydligt växlade ned i alla sektorer efter finanskrisen 2008 och att den inte heller ökade när den senaste högkonjunkturen började i Sverige under 2015. Löneutvecklingen har istället legat runt 2,5 procent per år för den totala ekonomin i Sverige sedan finanskrisen (Mer om löneutvecklingen i hela ekonomin kan du läsa om på Medlingsinstitutets webbplatsÖppnas i ny flik). Från år 2013 fram till år 2021 ser man att kommunerna har legat lika högt eller lite högre än övriga sektorer. Det beror på att lärare, socialsekreterare och personal på vårdboenden har haft riktade lönesatsningar vissa år vilket gjort att deras utveckling då varit hög. Exempelvis är lärarlönelyftet och förstelärarreformen två satsningar som har bidragit till den jämförelsevis högre löneutvecklingen i kommunerna. Under år 2022 har det dock inte gjorts några extra satsningar på dessa grupper och löneökningstakten i kommunerna har växlat ned.
Lönenivå
Medellönen för samtliga (medarbetare och chefer) inom det statliga avtalsområdet i september 2023 var 41 900 kronor vilket var en ökning med 1 000 kronor jämfört med september 2022.
Löneutveckling – COFOG-, medlems- och individnivå
För att få en bild över hur löneökningar fördelats på medlems- och individnivå under statistikperioden september 2022 – september 2023 har löneutvecklingen för de individer i lönestatistiken som var anställda hos samma medlem vid de båda mättillfällena analyserats. Analysen omfattar 234 700 identiska individer inom det statliga avtalsområdet. (Löneanalyserna för identiska individer avser individer hos samma arbetsgivare, fast månadslön (grundlön + fasta lönetillägg), anställningar med en arbetstidsomfattning som är 40 procent eller mer av en heltidsanställning.)
I diagrammet visas löneutvecklingen för identiska individer per verksamhetsinriktning. Under 2023 var löneutvecklingen för försvaret samt samhällsskydd och rättsskipning högst på 5,4 respektive 5 procent.
Diagram - Löneutveckling (årstakt) per verksamhetsinriktning 2021-2023, identiska individer
Samhällsskydd och rättsskipning har haft en hög löneutveckling relativt de andra i flera år sedan 2018 vilket framförallt beror på de lönerevisioner och löneökningar som genomförts på Polismyndigheten genom arbetsgivarbeslut samt extra medel som Riksdagen beslutat om. Under 2023 görs även satsningar på flera myndigheter inom samma område ex. Domstolsverket, Åklagarmyndigheten och Kriminalvården.
Inom gruppen Försvar är det framförallt Försvarsmakten som står för den höga löneutvecklingen som uppgår till 6,3 procent om man tittar på Försvarsmakten isolerat. Även 2017 samt 2019 var Försvar den verksamhetsinriktning som hade den högsta löneutvecklingen.
Löneutvecklingen för identiska individer i årstakt per medlem låg mellan 1,5 och 6 procent för de olika medlemmarna. Medianen av de olika medlemmarnas löneutvecklingar var 2,8 procent, medan medeltalet för hela staten utan en uppdelning på medlemsnivå var 3 procent. Att den genomsnittliga löneutvecklingen var högre än medianen för hela staten beror på att ett flertal medlemmar med relativt många anställda återfanns på en högre löneutvecklingsnivå.
Spridningen av löneutvecklingen per medlem mellan medlemmarna kan tyda på att verksamheterna använder den lokala lönebildningen på ett ändamålsenligt sätt och sätter lön utifrån de förutsättningar som råder för den enskilda verksamheten.
Lönespridningen minskade efter två års ökning
Diagrammet nedan visar hur spridningen av löneutvecklingen för identiska individer i årstakt fördelat sig på individnivå under år 2023 samt som ett medelvärde av åren 2020-2022. Det senaste årets löneutvecklings-spridning visar att en högre andel individer återfanns på de lägre löneutvecklingstalen 1-2 procent, jämfört med genomsnittet av åren 2020-2022. Det berodde i huvudsak på att flera myndigheter hade en jämförelsevis stor andel av de anställda på löneutvecklingstalen 1-2 procent snarare än att enskilda myndigheter stack ut. Det var också en högre andel individer som hade en löneökning på 4 procent eller mer jämfört med det historiska genomsnittet. Det berodde i huvudsak på hög löneutveckling i Försvarsmakten och i Polismyndigheten.
Diagram - Spridning av löneutvecklingen för identiska individer i årstakt på individnivå, 2023 samt medelvärde för åren 2020-2022
Bland de anställda med relativt hög löneutveckling utgörs en stor del av löneökningen av befordringar, byte av arbetsuppgifter inom samma medlem, uppflyttningar i tariffer och andra särskilda skäl för beslut om lön mellan revisioner. Eftersom dessa skäl till lönehöjning förekommer mer eller mindre inom alla myndigheter finns det en relativt stor grupp som har en löneutveckling på 7 procent eller mer. År 2023 var det 15 procent av de identiska individerna som hade en löneutveckling på 7 procent eller mer, en uppgång från 2022 då denna grupp utgjorde 12 procent av de anställda i staten.
I diagrammet nedan redovisas olika mått för lönespridningen inom staten. Under 2023 var lönespridningen närmast oförändrad. Det innebär att löneutvecklingen har varit likriktad för de med högst löner samt de med lägst löner. Skillnaden är så liten att den inte lämnar ett avtryck. Under de senaste åren har lönestrukturen blivit mer sammanpressad. Den 10:e percentillönen har ökat mer än den 90:e percentillönen sedan 2020 men nu har den utvecklingen stannat av.
Diagram - Lönespridning 2013-2023, kvoter mellan olika percentillöner
Diagram - Lönespridning 2006-2023, kvoter mellan olika percentillöner
Om man tittar på utvecklingen av alla tre måtten över tid syns det tydligt att mellan 2006 och 2014 var det ökningen av spridningen inom de lägre lönenivåerna (P50/P10) som bidrog till en ökad total lönespridning. I diagrammet kan man även se att lönespridningen för de högre lönenivåerna (P90/P50) i princip varit konstant fram till 2015 för att sedan minska de sju senaste åren. Minskningen beror till stor del både på ett utflöde av individer med hög lön samt att medianlönen procentuellt sett ökat mer än lönerna på högre lönenivåer.
Det är inte självklart hur stor en lönespridning eller differentiering av löner bör vara. En ändamålsenlig lönespridning måste ses i relation till den enskilda verksamheten. Den lokala lönebildningen ska vara ett effektivt styrmedel för att nå de mål som finns för verksamheten och säkra kompetensförsörjningen. Lönebildningen ska vara saklig, individuell och differentierad för att främja goda resultat och kompetensförsörjning.
Det kan vara strukturella effekter (till exempel när myndigheter får förändrade uppdrag eller instruktioner), och inte alltid de centrala ramavtalens löneprinciper med individuella och differentierade löner, som gett upphov till en förändring av lönespridningen under perioden. En minskad lönespridning i staten under längre tid måste uppmärksammas och följas, då en låg lönespridning kan påverka statens kompetensförsörjning negativt. Därför är det värt att notera minskningen av lönespridningen enligt måttet P90/P10 sedan år 2014. En väl fungerande kompetensförsörjning gynnas bland annat av en individuell och differentierad lönesättning.
Vad menas med det statliga avtalsområdet?
Med det statliga avtalsområdet avses dels statliga myndigheter och affärsverk under regeringen som är obligatoriska medlemmar, dels frivilliga medlemmar som är icke-statliga arbetsgivare med anknytning till det statliga området.
Parterna, Arbetsgivarverket och OFR/S,P,O samt Arbetsgivarverket och Seko, har slutit Ramavtal om löner m.m. för arbetstagare inom det statliga avtalsområdet (RALS 2023-2025) för en avtalsperiod som omfattar tiden från och med den 1 oktober 2023 till och med den 30 september 2025.
Parterna, Arbetsgivarverket och Saco-S, slöt Ramavtal om löner m.m. för arbetstagare inom det statliga avtalsområdet (RALS 2010-T) den 25 oktober 2010.
Vad är COFOG?
COFOG (Classification of the Functions of Government) är en internationell klassifikation framtagen av FN som grupperar offentliga sektorns utgifter efter deras funktion eller ändamål. Med anledning av att antalet anställda inom de olika verksamhetsinriktningarna är så olika, har de tio grupperna i COFOG blivit hopslagna till sju i Arbetsgivarverkets statistik. Socialt skydd mm inkluderar Hälso- och sjukvård. Näringslivsfrågor mm inkluderar Miljöskydd samt Bostadsförsörjning och samhällsutveckling.
Lönespridning, olika mått
Lönespridningen mäts här som kvoter mellan olika percentillöner. Lönespridningen mellan olika år kan då jämföras utan påverkan av skillnader i lönenivåer mellan åren. Kvoten mellan den 90:e percentillönen och den 10:e percentillönen är det mest vedertagna måttet. Då jämförs en lön högt upp i fördelningen med en lön som ligger långt ned i fördelningen. Den tionde percentilen är den lönenivå som 10 procent av lönerna ligger under, det vill säga en låg lön. På samma sätt är den 90:e percentilen den lönenivå som 90 procent av lönerna ligger under, det vill säga en hög lön.
Formeln som används för att mäta lönespridning är enligt P90/P10:
90:e percentillönen dividerat med 10:e percentillönen
Förklaringar till ord och begrepp
Löneutveckling i statistiken uppkommer av olika orsaker:
- Löneförändringar som härrör från lönerevisioner.
- Löneförändringar som härrör från byte av arbete, befordringar och olika typer av lönestegar och tariffer.
- Strukturella förändringar som uppkommer i samband med nyanställningar och avgångar samt på grund av förändringar i verksamheten.
- Kollektiv löneutveckling - kostnadsökning: Kollektiv löneutveckling speglar kostnadsökningen mellan två givna mättidpunkter. Den kollektiva löneutvecklingen innehåller effekter från alla tre ovanstående punkter, det vill säga lönerevisioner, byte av arbete och befordringar samt strukturella förändringar fullt ut.
- Löneutveckling Identiska individer: Med identiska individer avses här de anställda som i statistiken återfinns hos samma medlem vid båda mättillfällena, september 2020 respektive september 2021. Här påverkas inte löneutvecklingen av strukturella förändringar (punkt 3) men däremot fullt ut av löneökningar från revisioner (punkt 1) befordringar eller byte av arbete m.m. (punkt 2). Löneutvecklingstalet för gruppen identiska individer är normalt sett högre än löneutvecklingstalet för kollektivet.
- Löneutveckling Identiska individer, identisk BESTA: För att minimera påverkan av löneökningar som uppkommit genom befordringar och byte av arbetsuppgifter beräknas löneutvecklingen för identiska individer anställda hos samma medlem och med samma BESTA-kod under mätperioden. Detta mått kommer närmast att beskriva löneutveckling utifrån lönerevision.
- Årstakt: Löneutveckling i årstakt beräknas genom att ta hänsyn till revisionsperiodernas olika längder. Löneutvecklingen för revisionsperioder som är längre än tolv månader justeras ned medan löneutvecklingen för de revisionsperioder som är kortare än tolv månader justeras upp. Denna justering görs för att få ett mått som bättre beskriver vad löneutvecklingen skulle ha varit om alla lönerevisioner skulle gällt tolv månader. Vissa år blir årstakten lägre än den faktiska utvecklingen och vissa år högre, men över tid jämnar det ut sig.
- Årsarbetskrafter: Med årsarbetskrafter avses i detta sammanhang antal anställningar omräknat till heltidsarbetande. Omräkningen innebär att deltidsanställningar ingår i det totala antalet anställningar med den procentandel av en heltidstjänst som tjänstgöringen utgör. En halvtidstjänstgörande individ ingår således i summan som 0,5 årsarbetskrafter.
Varför olika löneutvecklingsmått?
De olika löneutvecklingsmåtten har olika syften och är användbara i olika sammanhang. Kollektiv löneutveckling beskriver kostnadsutvecklingen för arbetskraften. Den kollektiva utvecklingen är därför det mest relevanta måttet när man gör samhällsekonomiska analyser, vill titta på kostnadsutvecklingen, jämföra mellan sektorer, samt skriva avtal eller utvärdera en avtalsrörelse. Den kollektiva löneutvecklingen i årstakt för staten är det tal Arbetsgivarverket jämför med de andra samhällssektorerna och märket (industrins lönekostnadsmärke).
Den kollektiva löneutvecklingen är däremot inte ett mått på hur enskilda individers löner har utvecklats över tid. Därför är även begreppet identiska individer viktigt när man beräknar och redovisar löneutveckling. Identiska individer är ofta mer relevant när man jämför utfallet av avtal för olika grupper och jämför löneutvecklingar mellan individer.
Löneutvecklingstalet för identiska individer är normalt något högre än motsvarande utvecklingstal för kollektivet. Det har att göra med att de som slutar under året ofta hunnit längre i karriären samt är äldre än de som nyanställs. Rent lönemässigt innebär det att man plockar bort högre avlönade och fyller på med lägre avlönade. Ju högre personalomsättning desto lägre kollektiv löneutveckling och desto större skillnad mot löneutvecklingen för identiska individer, i normalfallet.