11. Hälsofrämjande arbetsmiljöarbete

Malin Sundeby: Välkommen till Arbetsgivarpodden, som är Arbetsgivarverkets podcast. Arbetsgivarverket är medlemsorganisationen för de statliga arbetsgivarna. Mitt namn är Malin Sundeby och jag leder samtalet med våra gäster. Med mig idag så har jag Lillie Åkervall Kärrman, HR-chef på Skatteverket. Välkommen!

Lillie Åkervall Kärrman: Tackar!

Malin Sundeby: Och jag har också med mig en kollega, Tarja Nevala, som är arbetsmiljöexpert på Arbetsgivarverket.

Tarja Nevala: Hej!

Malin Sundeby: Hej och välkommen. Dagens avsnitt kallar vi för ”Hälsofrämjande arbetsmiljöarbete”, detta ska vi nagelfara på många olika sätt. Det har ju talats väldigt mycket om utmaningen med ett stigande sjuktal, och regeringen har tidigare presenterat ett brett åtgärdsprogram, och man följer noggrant upp hur sjukfrånvaron utvecklas. Alla behöver arbeta aktivt för att får ner sjuktalen, både för individen och också för samhället, inne i närtid men också för en hållbar framtid. Dagens avsnitt kommer dock inte lägga fokus på sjuktal, utan på hälsan i arbetsorganisationen. Arbetsmiljöfrågorna är en viktig del i verksamhetsutvecklingen och finns som bottenplatta i strategin för statliga arbetsgivare. Att hälsosammare människor orkar mer och presterar bättre är ingen nyhet, i och med ett hälsofrämjande arbetsmiljöarbete utvecklas både individer och verksamheter på ett positivt sätt. För organisationen gäller det att hitta det hälsofrämjande som en röd tråd i verksamhetens utveckling och visa på att det lönar att investera i hälsofrämjande aktiviteter, både på grupp- och organisationsnivå. Lillie, vad betyder egentligen hälsofrämjande arbetsmiljöarbete?

Lillie Åkervall Kärrman: Det betyder att man ser till det som är friskt och det som fungerar bra. Ett önskat läge, hur man vill att det ska vara när det är som bäst.

Malin Sundeby: Det låter som någonting positivt!

Lillie Åkervall Kärrman: Ja, men det är det. Att skapa förutsättningar för individer och grupper i organisationer för att kunna komma till jobbet och kunna utföra sitt uppdrag på bästa sättet, tillsammans med dem man behöver arbeta med. I stora drag, kan man säga.

Malin Sundeby: Tarja, hur tänker du kring hälsofrämjande arbetsmiljöarbete?

Tarja Nevala: Eftersom jag arbetar med arbetsmiljöfrågor i stort, så tänker jag just det här med att vi kanske behöver skilja ibland på begreppen. Just ”främjande”, ”förebyggande” och ”rehabiliterande”. ”Främjande” och ”förebyggande” är framför allt just sådana här begrepp som ligger väldigt nära varandra. Arbetsmiljölagen pratar väldigt mycket om det förebyggande. Sen finns det också kring det främjande och definitivt kring det rehabiliterande, men det bryr vi oss inte om idag. Just det jag tänkte kring det främjande är precis det som Lillie sa nyss: skapa förutsättningar. Tittar vi i ordböcker vad ”främja” betyder, så kan man säga att det betyder att gynna, att uppmuntra; medan ”förebyggande” betyder att undvika, att se till att någonting inte händer: förebyggande är att förhindra. Ett exempel skulle kunna vara att vi ska minska riskfaktorer för ohälsa, eller minska sjukfrånvaron: detta är ett typexempel på ett perspektiv som handlar om det förebyggande. Medan om vi ska prata om det främjande, så handlar det istället om det där positiva. Det är de där faktorerna som till exempel skapar engagemang – förutsättningar för att skapa engagemang, motivation, eller ett stödjande klimat.

Malin Sundeby: Då kommer vi väl in på det som vi har haft väldigt mycket om i podden: aktivt medarbetarskap: vi blir hälsosammare, aktivare och vi har aktiva ledare och medarbetare.

Tarja Nevala: Exakt!

Malin Sundeby: Lillie, vad är syftet med att Skatteverket valde att arbeta med hälsofrämjande perspektiv?

Lillie Åkervall Kärrman: Historien är ganska lång. När sjukfrånvaron var väldigt hög tidigare – 2002–2003 var den kanske ännu högre än vad den är idag – så satsades det väldigt stort inom staten på arbetsgivarna för att halvera sjukfrånvaron. Och då låg fokuset på just sjukfrånvaron. Skatteverket valde då att vända på perspektivet redan 2003, detta var innan jag kom in 2006. Jag tror att det hänger ihop med det där perspektivet att Skatteverket gör sin inre resa utifrån vårt uppdrag: vi vill att människor ska göra rätt från början, och skapar förutsättningar för det. Vi tror på människors vilja att göra rätt och bidra. Det perspektivet har vi försökt bibehålla i vårt arbetsmiljöarbete, då blir det rätt naturligt att prata om det här hälsofrämjande perspektivet, som handlar om att skapa förutsättningar, att bidra till helheten. Att när jag kommer till jobbet så vet jag vilket uppdrag jag har, på vilket sätt jag ska utföra det, med vem och vilka och för vem jag är till, framför allt. Detta startades redan 2003. Även om jag idag inte vet om vi behöver definiera de här begreppen, det finns en risk att det blir stuprör mellan det främjande och det förebyggande och det rehabiliterande, utan vi försökte mynta redan då att i vårt systematiska arbetsmiljöarbete innefattas det här. Och vi vill jobba med och gå mot det främjande perspektivet mer och mer. Kärt barn har många namn, vi behöver inte kalla det för det alla gånger, utan skapa förutsättningar, tillit och förtroende i organisationen.

Tarja Nevala: Jag tänker att det kan vara så att vi ibland behöver separera och titta på de olika delarna. Men egentligen, Lillemor, du och jag har den starka åsikten att arbetsmiljön det är en verksamhetsutveckling. Det är väl det som är den största biten. Men ibland, för att man ska kunna fokusera och jobba med rätt saker, så behöver man göra de här stuprören. Det här är verksamhetsutveckling vi pratar om. Och det här är en del av hur ni på Skatteverket har utvecklat er verksamhet.

Lillie Åkervall Kärrman: Samtidigt är det en utmaning, för att alla organisationer bygger utifrån att vi fragmentiserar. Utmaningen blir då att se till helheten och tänka i system, så att vi styr och leder på ett enhetligt sätt, men ändå skapar utrymme för den fria tanken att utföra. Det vill säga ”vadet” och ”huret”. Den är en spännande utmaning och ett ”never ending” arbete att göra det här.

Malin Sundeby: Och jag tycker att det finns några hårda fakta i det också, för att om man jobbar på ett väldigt bra sätt med främjandet, så låter det som otroligt mycket billigare än att hålla på att rehabilitera och förebygga olika saker. Att det aldrig uppkommer någon situation. Någonstans kan man tjäna pengar på det också.

Lillie Åkervall Kärrman: Ja, även om det inte är huvudsyftet. På ett sätt tjänar vi på det. Vi tjänar på att vi får medarbetare som trivs, mår bra och som får bra resultat. Vi ska inte glömma bort att vi som har ett arbete, det är en friskfaktor i sig, och det är lätt att glömma.

Tarja Nevala: Vi blir en attraktiv arbetsgivare också, just det där med att vi har stort engagemang och motivation. Vi har även kul och det är trevligt.

Malin Sundeby: Varför ska man arbeta med hälsofrämjande arbetsmiljöarbete, och vad behövs för att ge effekt i verksamheten? Vad har du sett hos andra?

Tarja Nevala: Det som behövs är ju kunskap och kompetens. Sen behövs det ju resurser också, och att man ser till att skapa förutsättningar för det bästa. Då är det så att utifrån verksamheten, precis såsom Lillie var inne på tidigare, vi måste veta vad som är vårt uppdrag, vi måste förstå vad det är vi ska göra och för vem. Sen att vi har de förutsättningarna som behövs för att kunna skapa det. Det vi vet bland våra medlemsorganisationer är att det kan se olika ut. Man har olika möjligheter och förutsättningar, och detta har att göra med just de faktorerna kring vilka mål, vilken kunskap och vilken kompetens man har. Hur ser resurserna ut? Detta är dock ett ständigt pågående arbete och det ser olika ut. Men jag tycker också att bland våra statliga arbetsgivare, så är det en viktig fråga, den finns med. Och det är inte bara utifrån att det är ett lagkrav, när vi pratar om det systematiska arbetsmiljöarbetet, som ligger som någon slags grund och systematik, utan också eftersom vi kan se effekterna av det: vi blir attraktivare och får en verksamhet som fungerar bättre. Här är Skatteverket ett gott exempel.

Lillie Åkervall Kärrman: Jag skulle också vilja lägga till att alla myndigheter har fått stöd utifrån den föreskrift som kom ut 2015, ”Organisatorisk och social arbetsmiljö”. För att där tar man verkligen upp de här bitarna som Tarja nämner, om att skapa möjligheter och förutsättningar och vikten av det. Risken är ändå att det blir fokus på individer även där. Så att vi behöver påminna oss om att höja blicken.

Malin Sundeby: Blir mer strategiska?

Lillie Åkervall Kärrman: Ja, blir mer strategiska, koppla ihop och koppla samman, det vill säga hela tillitsdelegationens uppdrag som handlar om styrning och ledning med tillit kontra kontroll. Alltså hela det där arbetet handlar om ett hälsofrämjande perspektiv. Det handlar om vilka glasögon man väljer att sätta på sig och styra med. Har vi tillit och förtroende för våra medarbetare och chefer, då kommer vi att försätta berg. Då kommer vi att klara hur mycket som helst. Får jag göra så att jag läser lite ur vår bok här, ”Från fruktad skattefogde till omtyckt servicemyndighet”?

Malin Sundeby: Gärna.

Lillie Åkervall Kärrman: Den visar på verkligen kopplingen mellan verksamheten och både det interna och externa perspektivet. För där tar man då upp till exempel att i regeringsformen står det att: ”Myndigheter ska behandla människor med respekt och värdighet, att det är naturligt för framgång i verksamheten. Den offentliga makten utgår ifrån människors lika värde.” När vi möter våra kunder, befolkningen, företagare osv, är detta externa perspektiv lika viktigt att ha som ett internt perspektiv, så att det här är en utmaning för oss att tänka på det sättet, även internt.

Malin Sundeby: Var det förväntningen när man började det där hälsofrämjande arbetet, att man skulle få det sättet?

Lillie Åkervall Kärrman: Ja, från min sida har det alltid varit så. Jag har en bakgrund där jag har jobbat som folkhälsostrateg med befolkningens hälsa, där är hälsans betydelse en förutsättning för att utvecklas och må bra.

Malin Sundeby: När vi pratar om att det är så viktigt att vi arbetar hälsofrämjande, hur gör man då, Lillie? Alltså vad gör ni på Skatteverket? Hur började ni?

Lillie Åkervall Kärrman: Jag skulle egentligen vilja ta bort ordet ”främjandet”, för att perspektivet handlar om att vi jobbar med kompetensutveckling, med ledarskapets betydelse, medarbetarskapet, självledarskapet. Så att det är väldigt många sådana delar som man kanske traditionellt sett inte paketerar inom området ”arbetsmiljö”. Och det är här vi försöker bredda synen på aktiviteter, om man nu vill kalla det för det, som jag också tycker är lite… för det finns en risk också att vi hamnar i någon slags aktivitetshets, att nu måste man komma på en massa aktiviteter för att sänka sjukfrånvaron, i stället för det vi behöver göra och bibehålla för att öka hälsan, eller se till att vi skapar ett engagemang och motivation i organisationerna. Så att det är inte så lätt att svara alla gånger på vad exakt vi gör. Sen jobbar vi också mycket med aktiviteter och stöd som är väldigt handfasta, dialog mellan chef och medarbetare som ett exempel, stödmaterial när det gäller att göra konsekvensbedömningar osv. Men jag vill tro och hoppas att vi jobbar med att det finns en tillit och ett förtroende för våra chefer att faktiskt kunna sänka axlarna lite: ”Jag kan det där. Jag gör det där tillsammans med mina medarbetare och kollegor.”

Tarja Nevala: Det är samma sak som när man tänker sig i organisationer, när man pratar företag, information och informatörer. Sen började man prata om kommunikation, det är också en del av detta. Just med kommunikation, så skulle vi ha med kommunikatörer och det är en annan kompetens. Det är då samma sak här om vi pratar arbetsmiljö. Först behöver vi kanske någon som kan lagen, eller vet vad vi måste göra, som kan det fysiska – med till exempel ergonomi, osv. Men när vi då börjar pratar om hälsa, om hur det är när det är som allra bäst, hur ser framgången ut, då är det en annan kompetens vi behöver. Ett annat perspektiv. Och då kommer hälsopedagoger och hälsovetare in i en värld där de kanske inte från början var involverade. Men de finns i allra högsta grad i arbetslivet just nu. Och sen tänkte jag om det du sa, Lillie, det där med samverkan: den blir jätteviktig i de här frågorna. Där har vi också färdiga aktörer. Förutom cheferna som har ett uppdrag, så har vi också skyddsombud som har ett uppdrag. Och så vet jag att en del organisationer har också hälsoinspiratörer och friskvårdsinspiratörer. Och sen har vi medarbetargrupperna, som alla de här tillsammans kan skapa, alltså där den här kraften finns, att då genomföra de här sakerna som gör att vi tillsammans undersöker och utröner: ”Vad är det för mål, vad är det för någonting? Hur vill vi ha det när vi alla mår som bäst och när vi alla har det som bäst?” För enligt arbetsmiljölagen ska vi ha en miljö som är tillfredsställande och där ska finnas möjlighet till samverkan, sociala kontakter och utveckling och yrkesmässigt ansvar.

Lillie Åkervall Kärrman: Jag kan gärna bygga på där, apropå hur det kommer sig att Skatteverket jobbade med de här frågorna. Det var just så att jag delvis tyckte att jag hade kommit till ett dukat bord, därför att förtroendet för varandra och samverkan tillsammans med fackliga företrädare och skyddsombuden, det var väldigt välkrattat i manegen. Man jobbade mycket tidigt med dialog tillsammans, för att det här skulle vi göra tillsammans.

Malin Sundeby: Är det som en bottenplatta som man måste ha med sig, för att kunna lyfta blicken och jobba vidare?

Lillie Åkervall Kärrman: Absolut. Och apropå konkreta saker, så står det i boken, som jag tycker är väldigt talande för att de här två perspektiven hänger så nära samman, det interna och det externa, men också synsättet. Till exempel skrev jag själv en notering: ”Det här är ett hälsofrämjande perspektiv.” ”Som tjänsteman måste man anstränga sig för att verkligen lyssna på den man möter för att kunna förstå hur man bör agera.”

Malin Sundeby: Det låter väldigt sunt.

Lillie Åkervall Kärrman: Och lyckats man med det, så blir arbetet roligare och intressantare, eftersom man blir engagerad. Vad är det, om inte ett hälsofrämjande perspektiv? Ingen av oss vinner på att etikettera och säga ”Vem har mer rätt än den andra?” Alltså, vem äger det hela? Ja, det gör vi tillsammans. Vi har också funnit i de olika utvärderingarna som vi har gjort på Skatteverket, dels när vi gjorde vårt arbete under 2003–2009, och då var fokus på att halvera sjukfrånvaron. I det arbetet gjorde vi en del utvärderingar och tittade på vad det var som var framgångsrikt, och då kom vi fram till systematiken, samverkan, dialogen, det nära ledarskapet. Och det har vi också kunnat bekräfta ytterligare nu, när det gjordes en studie i södra regionen på Skatteverket, där man tittade på vad som gjordes i södra regionen hos oss, eftersom sjukfrånvaron har varit lägre under tid. Ja, det var en massa olika små saker, som kanske inte är det där pillret som alla tänkte ”Oj, det var det där”. Utan väldigt små saker, bland annat nära ledarskap, flödet i arbetet, man hjälps åt kring ett gemensamt uppdrag, inte att ”Jag hjälper dig med ditt uppdrag”, utan vi har ett gemensamt uppdrag och det ska vi lösa, oavsett om jag råkar sitta någon annanstans just nu. Det är återigen den här viljan att göra saker tillsammans. Så att det finns naturligtvis saker som är konkreta som man kan lyfta fram.

Malin Sundeby: Ja, för att många av våra lyssnare är chefer eller ledare i staten, och det här är just konkreta saker. Att hälsofrämjande är just hårt knutet till det goda ledarskapet och det goda medarbetarskapet, på något sätt. Och att man måste främja att medarbetarna trivs där de är.

Tarja Nevala: Jag tänker att som chef därute, så är det vardagslunken, och om man tar systematiken från det systematiska arbetsmiljöarbetet, den modellen, för den går igen i allt: hur man bedriver sin verksamhet. Följer man det där vardagshjulet så har man kommit ett steg framåt, i alla fall. Så att, precis som Lillie sa, där i södra regionen, det var enkla saker, det var inte det stora pillret, och därför hoppas jag att alla därute som lyssnar nu kan känna att de kan gå hem och sen titta på de resurser de har. Då kan de se vad det är de kan behålla, och vad det är som behöver justeras. Men att man tar det i småportioner. Man behöver inte gå hem och bli nedtyngd, ”Kära någon, vad ska jag göra för någonting nu då?”, utan ta det i småsteg. Den första fråga man kan ställa sig är ”Vad är det vi gör som är så bra?”

Malin Sundeby: Ja, vi har en väldigt positiv attityd nu. Men finns några fallgropar? Finns det någonting att se upp för, när man jobbar på det här sättet?

Lillie Åkervall Kärrman: Ja, det finns det säkert. Återigen väljer jag att vilja se möjligheterna i stället för fallgroparna. Jag tror att en fallgrop kan vara rent generellt, och då kommer vi tillbaka till det där med hur vi styr, leder och följs upp. Att om det finns ett krav att vi ska snabbt kunna visa på att just den här X-åtgärden gav det här resultatet – det är en utmaning, och det kan bli en fallgrop om vi tror att det är lösningen. Precis som annat som har sagts i andra sammanhang, bland annat kring Skatteverkets resa till att bli en servicemyndighet, så handlar det om att våga hålla i, att vara tålmodig, och lita på den resan – eller rörelsen – man har satt igång. Och inte tappa styrkan.

Malin Sundeby: En fallgrop kan också vara att byta strategi?

Lillie Åkervall Kärrman: Ja, att plötsligt om det inte går tillräckligt snabbt att få siffror som visar på att sjukfrånvaron har minskat, så är det lätt att tappa suget kanske. Och då vänder man kanske: ”Nu måste vi göra någonting annat.” Att stötta varandra i att hålla i, skulle jag nog vilja säga. Och dialogen, dialogen och dialogen. Detta är A och O.

Tarja Nevala: Sen tror jag, Lillie, att vi någon gång för länge sen också pratat om – och det kommer upp i många sammanhang – stödet från ledningen. De som är möjliggörarna. Att man inte bara håller i, utan att man också har det stödet och att man känner det förtroendet genom hela organisationen. Att de målen vi har, att vi vill ha dem och att vi stöttar det tillsammans.

Lillie Åkervall Kärrman: Det vi gjorde också, när vi startade upp 2006, det var att vi … för det är klart, det är väldigt viktigt och man pratar mycket om ”faktabaserad kunskap”. Och det är ju jätteviktigt. Så att det vi försökte göra, och det gjorde vi tillsammans med Arbetsgivarverket bland annat och andra myndigheter, det var att ta fram nyckeltal för att kunna följa, och då blir det ju mest sjukfrånvaron vi tittar på, naturligtvis. Men när vi sätter det samman hos oss på Skatteverket och skickar ut ”så här ser det ut på det kontoret, den regionen eller den avdelningen”, så har vi också gått ifrån att, från början, då lämnade vi en analys på det här och förslag på åtgärder. Nu så har vi ”vem kan verksamheten bäst?”, och då är det här ett underlag för dialog och diskussion. Det är inte den exakta sanningen, utan känner vi igen oss i det där? Vad tänker vi när vi ser de här siffrorna? Och sen förhoppningsvis, vrida det till det Tarja var inne på: hur vill vi ha det när det är som bäst? Vad vill vi? Vart ska vi? Hur tar vi oss dit? Hur rustar vi oss för det?

Malin Sundeby: Vad är dina generella erfarenheter av att arbeta med hälsofrämjande arbetsmiljöarbete?

Lillie Åkervall Kärrman: Att det är så roligt, utvecklande och stimulerande. Det finns alltså bara positiva egenskaper. Jag har träffat både medarbetare och chefer så många gånger, både inom Skatteverket och utanför som säger ”Jaha, det här var mycket roligare än att sätta fokus på varför det är så dåligt hos oss, eller varför vi har så röda siffror här”, osv. så att det är väl egentligen det som …

Tarja Nevala: Jag tänker precis på att om man tar det här att chefer är vana vid att få siffror på sjuktalet. Men vi tar ju också fram frisktalet. Och på samma sätt som man ställer sig frågan ”Hur kommer det sig att det ser ut på det sättet? Varför har vi så många som är sjuka?”, så kan vi också börja titta på det här frisktalet. Men hur kommer det sig att vi är så friska då? Finns det någonting där, som inte bara handlar om individen? Finns det någonting som främjar hälsan på vår arbetsplats såsom det är?

Lillie Åkervall Kärrman: Ja, man kan ju säga att det var precis det vi gjorde på Skatteverket, både när det gällde att utvärdera hälsomonolotten när det tog slut 2009. Då tittade vi på vår norra region, som stack ut, inte bara på Skatteverket utan faktiskt nationellt i Sverige. För att norra regionen har faktiskt ofta haft högre sjukfrånvaro, så att det var jätteintressant, att titta på norra regionen, hur man jobbar där, och vi hade fokusgrupper och lyssnade in. Och nu gjorde vi på liknande sätt, när vi kollade på södra regionen, apropå att titta på vissa …

Malin Sundeby: Hur kan norra och södra se och lära sig av varandra?

Lillie Åkervall Kärrman: Ja, kan vi lära oss av varandra i detta över huvud taget, och dra lärdomar ifrån där siffrorna pekar på att det är lägre.

Malin Sundeby: Men Lillie, om ni hade startat upp det här arbetet idag, hade ni då gjort någonting annorlunda?

Lillie Åkervall Kärrman: Det hela har varit en resa, från att ha pratat om att halvera sjukfrånvaron – vilket inte bara var vi, utan alla – till att prata om hälsofrämjande arbete, så har vi gått till att idag prata om hållbart arbetsliv. Detta har då också öppnat upp på ett helt annat sätt. Vad menar vi med det?

Malin Sundeby: Ja, vad menar ni med det?

Lillie Åkervall Kärrman: Ja, regeringen har då också det här begreppet i sig. Och själva ordet ”hållbarhet” finns ju med i så många olika sammanhang och det ordet pekar på att det är någonting som ska vara långsiktigt, och vi ska bygga för framtiden. Vi ska bygga här och framåt. Plus att man öppnar upp för att, apropå det där vi pratade om tidigare, att vi paketerar olika områden av arbetsmiljö, det och ledarskap är där borta, och vår verksamhet den är där ute. Så att, hållbart arbetsliv, det är alltihopa.

Malin Sundeby: Och då måste vi allihop jobba tillsammans.

Lillie Åkervall Kärrman: Ja, precis.

Malin Sundeby: Vad säger du, Tarja?

Tarja Nevala: Jag tänker att hållbarheten är långsiktig, och då är vi tillbaka på det Lillie sa med att vi måste hålla ut. Men det är också ett större perspektiv, och när jag tänker på arbetslivet så ska vi ju jobba längre. Vi ska alltså inte bara finnas i arbetslivet längre, utan vi ska även ha kraft och energi att orka längre, när vi sen får vara utanför arbetet. Och det vi ser framför oss idag är att både arbetslivet och det privata eller fritiden, allt det där börjar, det kommer i framtiden att gå allt mer ihop. Gränserna blir alltså lite utsuddade. Rent generellt så tänker jag på att vi måste se till att vi finns med länge, att vi mår bra och att vi kan fortsätta utvecklas under hela resan, oavsett hur lång den är, och hur framtiden än kommer att se ut. Hållbarhet är alltså viktig, även om det kanske just har varit något slags trendord. Men det är jätteviktigt, tycker jag. För att just när man använder begreppet, så handlar det om framåt, långt dit bort.

Lillie Åkervall Kärrman: Jag ville bara kommentera, jag fick en jättebra kommentar en gång från en av våra fackliga företrädare som sa: ”Hållbart liv, hållbart arbetsliv”. Någonstans så handlar det väl om det, apropå det där att det går i och ur varandra. Att vi idag är i ett läge där man kan jobba nästan varifrån som helst, och det där med nära ledarskap, som ska vara så viktigt: vad är det i dagens arbetsliv? Är det att vi ser varandra varje dag, eller handlar det då om någonting annat? Och då tror jag att det är viktigt att vi tillsammans definierar de här olika begreppen som vi rör oss med och använder oss av. Vi pratar mycket om självledarskap. Men vad är det? Vad tycker du att det är? Vad tycker vi att det är? Vad ska det vara? Och det finns inte ett svar på det, men vi behöver ändå ha en dialog och diskussion.

Malin Sundeby: Och du har jobbat med de här frågorna i mer än tio år på Skatteverket. Vad känner du att det är? Vad är ni mest stolta över att ni har åstadkommit?

Lillie Åkervall Kärrman: Om jag tittar på, så är jag nog mest stolt över den resan som Skatteverket har gjort, över att ha så fantastiskt förtroende och tillit mot det uppdraget vi har i att …

Malin Sundeby: Och på något sätt så måste det vara hälsofrämjande för alla?

Lillie Åkervall Kärrman: Absolut. Har vi det, så sträcker man på sig i sitt arbete. Jag är stolt över att gå till Skatteverket och det uppdraget vi har att göra. Och hur man pratar om Skatteverket, och i vilka sammanhang vi finns med och kan bidra till ett bättre samhälle. Det måste jag nog säga, är det jag känner mig mest … att jag får vara med och bidra till det, det är tummen upp för mig.

Tarja Nevala: Bara en liten reflektion där, kring frågan du ställer: ”Vad är det vi är stolta över?” Det är ju ett främjande perspektiv. Och den frågan skulle varje lyssnare kunna ta hem till sin arbetsplats redan nästa dag och fråga: ”Vad är vi stolta över? Vad har vi gjort den här veckan som vi är stolta över?”

Malin Sundeby: Det tycker jag att ni definitivt ska göra. Lillie, du pratade lite grann om ert kommande arbete, där rådet är håll ut och jobba på med samma frågor. Är det något speciellt som är på gång?

Lillie Åkervall Kärrman: Vi jobbar väldigt mycket internt just nu med jämställdhetsfrågorna, precis så som jag hoppas många andra gör också. Inte minst med tanke på det som har hänt nu med metoo-rörelsen och allt det som har varit. Det handlar om en människosyn, hur vi ser på varandra och på vilket sätt vi ska bidra. Så att detta är ett arbete som vi kommer att jobba aktivt med. Sen jobbar vi med att se över våra ledarutvecklingssinsatser- och chefsprogram som vi har. Bland annat så ska vi baka in hållbart liv integrerat i, så att det inte blir ett enskilt avsnitt, framför allt i ”Ny chef” då, för våra nya chefer, som vi just nu håller på och ser över. Också när det gäller digitaliseringen, vad får det för arbetsmiljökonsekvenser, de positiva, men också de negativa, så att vi får med alla på banan. Så att det är några konkreta exempel som vi lägger fokus på under den närmaste tiden.

Malin Sundeby: Tarja, har du någon kommentar?

Tarja Nevala: Jag tycker att det är så otroligt häftigt när vi håller oss till verksamhetsplanering, det är en del av det här hjulet i vardagen, det vi sysslar med. Och då blir jag glad, för att jag tänker mig att jag hoppas att alla andra också gör precis som Skatteverket, att man konkretiserar det man vill göra, vad vill man uppnå? Att man också integrerar, och att man ser över de delarna som till exempel det där med ledarskapsprogram, eller en introduktion, eller om vi har nu haft våra utvärderingsmallar. Alltså att man ser över dem och också det här med konsekvenser. För att vi vet att när vi verksamhetsplanerar, så planerar vi för hur verksamheten ska se ut framöver. Och när vi har alla de här resurserna, när vi ser hela kartan, då behöver vi också titta på konsekvenserna. Det uppdraget vi ska ha, att det ska uppfyllas. Så, om vi vill att det ska bli på bästa möjliga sätt, hur är det då? Och det är det vi knackar ner sen, och det är det som ligger i verksamhetsplaneringen. Så att jag tycker att det bara ska vara det här fortsatta hjulet som snurrar.

Malin Sundeby: Lillie, har du något råd att ge till dem därute, när det gäller att jobba hälsofrämjande eller med hållbart arbetsliv?

Lillie Åkervall Kärrman: Rådet är att vara nyfiket utforskande tillsammans. Vara intresserade av vad var och en har att bidra med. Ha ett uppmuntrande synsätt och stärka varandra, och se till det som är bra och positivt. Och framför allt: lyfta det där med stoltheten i det arbetet vi gör och kommer till varje dag. Det är bra att vara stolt.

Malin Sundeby: Vi har haft ett jättebra samtal om hållbart arbetsliv och hälsofrämjande arbetsmiljöarbete. Jag tänker att många som lyssnar blir mycket inspirerade av att höra det. Har ni frågor eller funderingar, hör av er till arbetsgivarpodden@arbetsgivarverket.se. Lillie, finns det någon sak vi inte får glömma av det du har sagt idag?

Lillie Åkervall Kärrman: Jag skulle kunna sammanfatta det kanske, genom att säga att den samlade intelligensen överstiger den enskildes. Det är väl sammanfattningen – att tillsammans så klarar vi det mesta.

Malin Sundeby: Tekniken idag sköttes av Sara Nykäsenoja. Mitt namn är Malin Sundeby. En bra arbetsmiljö ger förutsättningar för bra effektivitet och arbetsglädje. Relationen är ömsesidig, en effektiv verksamhet bidrar till arbetsglädje och stolthet hos de anställda, vilket i sin tur bidrar till en bra arbetsmiljö. Hej då!