Arbetsmiljörapporten

Ett systematiskt arbetsmiljöarbete är grunden för en arbetsplats fri från olycksfall och ohälsa. Det är av största betydelse vilka åtgärder som genomförs, att de följs upp och vilken effekt de får. Det är också värdefullt att ha ett genusperspektiv i det systematiska arbetsmiljöarbetet eftersom det kan bidra till en bättre arbetsmiljö för alla. Arbetsgivaren har ansvaret för arbetsmiljöarbetet. Om det är tydligt till vem arbetsmiljöuppgifterna har fördelats till och vilka andra roller och uppgifter som finns kopplat till arbetsmiljöarbetet, så underlättas det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Ibland behövs sakkunnig hjälp utifrån i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Andelen av de statsanställda som känner till att de har tillgång till företagshälsovård har minskat något (76 procent) från förra undersökningen (81 procent). Resultatet tyder på att det är en minskad andel statsanställda som vet om att de har tillgång till företagshälsovård. En anledning till detta kan vara att under denna period har introduktion av nyanställda varit förändrad samt att företagshälsovården ofta kopplas in vid specifika problem inom enskilda delar av organisationen varvid övriga i verksamheten då inte vet att företagshälsovården har anlitats eller vilken roll den haft.

Tydliga mål är en hälsofrämjande arbetsmiljöfaktor och frågor om detta har ställts i undersökningen sedan 2015. På frågan är det tydligt vad din arbetsgivare förväntar sig att du ska uppnå i ditt arbete instämmer 60 procent av hela arbetsmarknaden. Andelen i statlig sektor är 51 procent. Den något lägre andelen jämfört med hela arbetsmarknaden har funnits under flera år dock har förväntningarna på vad de statsanställda ska uppnå i sitt arbete ökat från 44 procent år 2015 och 48 procent så väl år 2017 som år 2019. Resultaten tyder på en positiv trend där bland annat arbete hemifrån har kunnat bidra till förtydligandet av målen i det egna arbetet. Det krävs ett fortsatt aktivt arbete inom statlig sektor att tydliggöra förväntningarna på individens eget arbete. Att förtydliga mål och mening med det individuella arbetet skapar ökade möjligheter för individen att hantera den komplexitet som finns i de olika statliga verksamheterna där det många gånger är svårt att mäta nytta och effekt.

Resultatet avseende möjlighet att få besked om prioriteringar av chefen visar på en försämring från 30 procent år 2019 till 25 procent år 2021. Detta kan vara pandemirelaterat, då de anställda helt enkelt inte träffat sin chef lika ofta och därmed har kommunikationen kring arbetet och prioriteringar kunnat bli bristfällig. Emellertid har andelen som upplever att det är svårt att få besked om prioriteringar av chefen varit en negativ trend sedan första gången frågan ställdes år 2001 (41 procent). Att hantera de olika krav och den komplexitet som finns i de olika statliga verksamheterna kan göra det svårt att finna och att tydliggöra vilka arbetsuppgifter som är viktigast.

81 procent av de anställda i statlig sektor upplever sig oftast få stöd och uppmuntran från chefer. Detta är en positiv utveckling från första undersökningen 1991 då andelen var 65 procent. En liknande utveckling har skett på hela arbetsmarknaden. Det finns en viss skillnad mellan statens kvinnor (79 procent) och statsanställda män (84 procent). Det är av betydelse för välmående att oavsett vem det är så behöver chefer visa stöd och uppmuntran.

Andelen som upplever sig oftast få hjälp med svåra arbetsuppgifter har inom statlig sektor varit runt 90 procent sedan undersökningen början år 1991. Inom hela arbetsmarknaden är resultatet för år 2021 86 procent och inom statlig sektor 92 procent.

Att uppleva det svårt att framföra kritiska synpunkter kan påverka både individens psykiska hälsa och den sociala arbetsmiljön negativt.

Andelen inom staten som upplever sig kunna framföra kritiska synpunkter är 78 procent. Generellt är det små skillnader över tid och mellan arbetsmarknadens sektorer.

Andelen bland de statsanställda som upplever sig ha tillräckligt med tid för sin huvudsyssla har ökat från 55 procent år 2019 till 62 procent år 2021. Detta skulle kunna vara en pandemieffekt, att möjligheten att koncentrera sig på sina huvudsakliga arbetsuppgifter ökat då den fysiska närvaron på arbetsplatsen som kan påverka koncentrationen på olika vis sannolikt minskat.

För mycket stillasittande är en riskfaktor för hälsan.

Det finns fortsatt negativa tendenser i undersökningen för fysisk påverkan bland annat för rygg- och nacksmärtor. Tendensen kan möjligtvis kopplas till bristande kunskaper inom ergonomi och i årets undersökning till det ökade distansarbetet som troligen inneburit fysiska påfrestningar.  Frågan om den fysiska hälsan kräver fortsatt uppmärksamhet, framför allt ökad kunskap så att framtida sjukskrivningar på grund av ergonomi kan förhindras. Framförallt är det fler kvinnor än män såväl i staten som på hela arbetsmarknaden som uppger dessa fysiska påfrestningar.

Fortsatt dialog och uthålligt arbete kring förväntningar, mål och mening, prioriteringar och uppföljning av individens och arbetsgruppens arbete och om verksamheten bör kunna bidra till att motverka känslan av otillräcklighet och istället stärka upplevelsen av vad som är ”tillräckligt bra”.

Ungefär var fjärde anställd inom hela arbetsmarknaden känner olust inför arbetsdagen varje vecka, så även anställda i statlig sektor. Tendenser till ökad mental belastning finns, i likhet med hela arbetsmarknaden. Troligen kan detta förklaras med att undersökningen genomfördes under pandemin med påfrestningar för hela arbetslivet.

Andelen anställda inom statlig sektor som anger att de har det så stressigt i arbetet att man inte hinner tänka på annat än arbetssituationen är 49 procent, vilket är samma andel som vid förra undersökningen 2019. Värt att notera är att andelen kvinnor i staten som upplever detta är 53 procent medan andelen statsanställda män är 43 procent.

Värt att notera är också att förväntan på tillgänglighet via mejl och telefon på fritiden har sjunkit. I samband med ökat distansarbete har frågan om oklara gränser mellan arbete och fritid och medarbetares tillgänglighet diskuterats. Detta indikerar att trots ett ökat distansarbete har kraven på tillgänglighet via mejl eller telefon på fritiden inte ökat. 

Utifrån undersökningen år 2021 anger en färre andel på hela arbetsmarknaden att de upplever sig diskriminerade på arbetsplatsen. Resultatet ligger dock inom felmarginalen. En av tio inom staten anger upplevd diskriminering. Kvinnorna i högre utsträckning (14 procent) än männen (5 procent).

Historiskt har män varit mer utsatta för hot och våld än kvinnor inom staten. Över tid är dock trenden att hot och våld mot män minskar medan det finns en tendens att den ökar för kvinnor.

Att arbeta hemifrån ställer stora och delvis nya krav på organisationens ledarskap och medarbetarskap. På distans är det svårare att reglera arbetsbelastning och arbetstider, uppskatta hur mycket resurser som krävs och skapa tydlighet kring vem som gör vad. Ett systematiskt arbetsmiljöarbete med dialog och samverkan blir ännu viktigare när anställda arbetar hemifrån. De organisatoriska och sociala arbetsmiljöfrågorna kräver ökad fokus.

Andelen bland de statsanställda som kunde göra ett bra arbete i hemmet (av de som arbetade minst en fjärdedel av tiden med skrivbordsarbete och arbetade helt eller delvis i hemmet) är 57 procent.  Underlaget visar på att en större andel av kvinnorna i staten (67 procent) jämfört med 43 procent av de statsanställda männen upplevde att de kunde göra ett gott arbete från hemmet.

Att återhämta sig mellan arbetsdagarna är viktigt för både fysisk och mental hälsa. Svårigheter att koppla av kan vara en tidig signal på ohälsa och är viktig att uppmärksamma eftersom tidiga insatser kan förhindra långvarig ohälsa. Sömn är en mycket viktig hälsofaktor. God sömn är en förutsättning för att klara arbetslivets utmaningar, till exempel att kunna lära sig nya saker och hantera påfrestningar. 

Inom staten upplever 9 av 10 anställda att de får tillräckligt med vila mellan arbetsdagarna. Denna positiva trend har funnits med vid de senaste fyra undersökningsåren.

Andelen kvinnor på hela arbetsmarknaden som anger att de inte kan koppla av tankarna på jobbet under fritiden är år 2021 51 procent att jämföra med männen 46  procent. Ett liknande resultat gäller för den statliga sektorn där 53 procent av de statsanställda kvinnorna och 43 procent av männen i statlig sektor upplever sig inte kunna släppa tankarna på jobbet under fritiden. Denna utveckling har varit svagt uppgående sedan början år 1991. Dagens arbetsliv där gränserna mellan arbetsliv och fritid suddas ut kan vara en del av förklaringen till detta resultat. Emellertid består dagens arbetsliv även av krav på effektivitet, snabba leveranser och bättre resultat som därmed kan skapa fler tankar som är svårare att släppa efter arbetsdagens slut. 

Att vara nöjd med sitt arbete kan bidra till att både viljan och förmågan att fortsätta arbeta högre upp i åldrarna ökar. Trots förändrade förutsättningar i arbetet för en stor del av de statligt anställda under pandemin visar resulteten att andelen statsanställda som är nöjda med sitt arbete fortsatt ligger kvar på höga nivåer (80 procent).

Både arbeten med låg anspänning och aktiva arbeten har störst möjligheter att skapa hälsosamma arbetsplatser. Det beror på att det generellt är positivt med bra möjligheter att påverka sin arbetssituation och att få det stöd man behöver.

Om jobb med hög anspänning fortgår en längre tid och möjligheten till återhämtning är otillräcklig finns uppenbar risk att arbetet leder till ohälsa. Även passiva arbeten kan leda till ohälsa på sikt.

Jämfört med övriga sektorer på arbetsmarknaden har den statliga sektorn både högst andel aktiva arbeten och jobb med låg anspänning. Det innebär att statsanställda i högre grad upplever sig ha kontroll över sitt arbete.