13. Hur klarar staten sin IT-utveckling när bristen på IT-kompetens är rekordstor?

Sherlot Jonsson: Välkommen till Arbetsgivarpodden. Jag heter Sherlot Jonsson och är ny programledare, och det är jag som leder samtalet med våra gäster. Arbetsgivarpodden är Arbetsgivarverkets podcast. Med podden vill vi belysa olika perspektiv som berör olika arbetsgivarfrågor. Arbetsgivarverket är medlemsorganisationen för statliga arbetsgivare. Med mig idag har jag två gäster: Daniel Andersson, utvecklingschef på Pensionsmyndigheten. Och min kollega Roger Vilhelmsson, chefsekonom på Arbetsgivarverket. Välkomna båda två! I dagens avsnitt ska vi prata om hur vi kan locka kompetens till staten. Den senaste konjunkturbarometern visar att kompetensbristen aldrig har varit större. 82 % av våra medlemmar uppger att de har en brist, vilket är en ökning med 19 % sedan i våras. Bristen är störst på kvalificerad IT-kompetens. Idag ska vi diskutera effekterna av IT-bristen i staten och försöka fördjupa oss och reflektera kring frågan hur det kommer sig att verksamheterna ändå säger sig klara sin IT-verksamhet trots att bristen är rekordhög. Roger, om vi backar bandet, vad är konjunkturbarometern egentligen?

Roger Vilhelmsson: Man kan säga att det är en typisk barometerundersökning. Det finns väldigt många sådana därute, men det man har gemensamt i en sådan barometerundersökning är att man försöker mäta temperaturen i något perspektiv. Och för oss handlar det om att mäta temperaturen hos våra medlemmar när det gäller ekonomi och kompetensförsörjning. Bland annat så har vi en fråga just kring brist på arbetskraft i olika yrkeskategorier, så att vi täcker till exempel IT-sektorn och IT-yrket. Detta görs två gånger om året: en gång på våren och en gång på hösten, något som har gjorts ända sedan 90-talet.

Sherlot Jonsson: Vi har högkonjunktur nu, och bristerna är rekordstora inom många områden, men särskilt besvärliga inom IT. Roger, vad är din kommentar till det här?

Roger Vilhelmsson: Man kan väl säga att detta är ingenting som är specifikt för just staten, utan detta ser vi på hela arbetsmarknaden – det är svårt att få tag på kvalificerad IT-personal. Detta är ingenting nytt för staten, kan man säga, för att om vi tittar tillbaka på våra barometrar så har vi haft en relativt hög IT-brist de senaste åren. Det som är lite nytt är att det nu har slagit igenom lite mer utbrett, något som beror i viss mån på att vi har en högkonjunktur nu. Tittar vi på privat sektor så är det så att där gör man ganska stora vinster just nu, man har fyllda orderböcker och man vill inte säga nej till nya order. Alltså måste man hitta personal, och då är man beredd att betala väldigt mycket mer än i lågkonjunktur. Därför skiljer sig den här lönekonkurrensen mellan statliga arbetsgivare och privata, den skiljer sig ganska mycket mer nu när vi är i en högkonjunktur.

Sherlot Jonsson: Är det IT-brist rakt av, inom hela IT-området?

Roger Vilhelmsson: Nej, det kan man nog inte säga, utan det vi ser i vår barometer, det är att där har vi uppdelat enligt våra bästa områden, och där kan vi särskilja till exempel IT-support. När det gäller IT-support, så är det lättare att hitta arbetskraft än när det till exempel gäller systemutvecklare och utvecklare inom IT. Där är det väldigt svårt att hitta kvalificerad och bra arbetskraft. Vi har en uppföljningsfråga till myndigheterna som säger sig ha haft brist, och där frågar vi om det är så att bristen påverkar verksamheten negativt, och då har man tre svarsalternativ: ingen påverkan alls, en liten påverkan, eller en stor påverkan på verksamheten. Så att det är nästan 95 % som säger att de bara haft en liten påverkan av den här ökade bristen. Och vi har två teorier om detta, den ena är att man försöker lindra det här med hjälp av att anlita externa uppdragstagare – konsulter, helt enkelt. Vi kan också se i barometern att när vi har haft höga bristtal genom åren, då har också anlitandet av konsulter ökat.

Sherlot Jonsson: Det är en trend, kan man säga? Att detta är ingenting nytt?

Roger Vilhelmsson: Nej, det är det inte. Men vi har också en annan teori. När man tittar på IT, så är det så att IT-support är inte så svårt att hitta, därmed är det kanske lättare att klara av kärnverksamheten och den löpande verksamheten. Detta kan vara en orsak till att man har svarat att man bara har en liten påverkan på verksamheten. Detta är en liten teori vi har, men det är lite svårt att belägga den.

Sherlot Jonsson: Men den långsiktiga utvecklingen, den löser man med konsulter, tänker du?

Roger Vilhelmsson: Ja, lite så. För att det är klart att ska man ha en utveckling i sin verksamhet, och ska man ha en ökning av effektiviteten i statlig sektor, så handlar det mycket om att digitalisera verksamheten. Där känner jag kanske en liten oro, att det är en stor brist på IT-utvecklare. Men där tror jag att man kan hjälpas utav konsultutnyttjande.

Sherlot Jonsson: Daniel, du som befinner dig i verksamheten. Håller du med om den här slutsatsen?

Daniel Andersson: Jag representerar Pensionsmyndigheten här då, vi har under flera år andats med konsultmarknaden, kan man säga. Vi får på så sätt en leveransbuffert, i och med konsultmarknaden. På så vis kan man säga att det är ett sätt att balansera upp när vi inte får tag på egen personal i den takt vi önskar, eller inte vill det av andra skäl.

Sherlot Jonsson: Kan det vara så ibland att ni inte vill få tag på personal?

Daniel Andersson: Om vi ser tydligt temporära behovsökningar, och vi vet att vi behöver krympa ihop om ett år, eller liknande, då vill ju kanske lösa det med hjälp av konsultmarknaden.

Sherlot Jonsson: Så att det handlar mer om flexibilitet?

Daniel Andersson: Ja, flexibilitet i kombination med kompetens. För att det är lite så att det som vi lite slarvigt kallar för ”resurskonsulter”, de har sin plats. Men sen behöver vi också ibland specialistkompetens under begränsade perioder. Där vill vi ha in den under halvårs- eller årsvis, stötvis, eller som ren inspiration och kompetenssmitta i organisationen, för att gå vidare själva sen.

Sherlot Jonsson: ”Kompetenssmitta”?

Daniel Andersson: Ja!

Sherlot Jonsson: Det jag tänker på är att det här med konsulter, att ni löser det på det här sättet, kan det i slutändan bli dyrt för skattebetalarna?

Daniel Andersson: Om man använder det oförsiktigt, eller ogenomtänkt, ja. Någonstans måste man vara klar över sina strategier, man måste ha en tydlig plan med vad man vill med sitt uppdrag, vilket ansvar vi har mot medborgarna, och se var lämpar det sig att ta hjälp av konsulter och var vi ska göra det med egen personal. Antingen av långsiktighetsskäl, eller av kompetensskäl, eller andra varianter på det.

Roger Vilhelmsson: Det är många som tycker att konsultande är dyrt, men någonstans är det lite ekonomiskt tänkt också, att istället för att ha någon som är anställd över lång tid och som kostar pengar, så har man personer som är inne på kortare tid, även om de kostar mer per timme, så tillför de kanske mer, under kortare tid. Så att i genomsnitt så blir det kanske samma kostnader, eller kanske till och med billigare?

Daniel Andersson: Precis. Exakt så är det. Ibland vill vi göra snabba punktinsatser och det finns också en vinst på andra sidan, och det är hur fort vi kommer ut med resultatet av vad vi nu skulle göra. Då kan det i vissa lägen vara ett väldigt välmotiverat beslut, att ta in en större konsultandel och ”gasa på”, så att tjänsterna kommer ut till våra kunder och medborgare. Och detta kan vara ett helt motiverat och korrekt beslut.

Roger Vilhelmsson: Men det här som man hör ibland, att ”man sitter i knäet på konsulterna”. Har du hört det uttrycket?

Daniel Andersson: Ja.

Roger Vilhelmsson: Vad tycker du om det?

Daniel Andersson: Det finns många saker att säga om uttrycket som sådant. Men om vi tar själva essensen av meningen, och att man då inte ser till att man gör sig konsultoberoende på lång sikt, då hamnar man i ett sådant läge, och detta måste adresseras på flera områden. För det första handlar det om att konsulten i sig måste ju informeras på ett sådant sätt, och att vi ställer rätt förväntningar på leveransen från en konsult eller ett konsultbolag på att detta innebär att föra över kompetens till egen personal, det innebär att jobba för att göra sig konsultoberoende, att jobba mot sin egen avveckling, och att det finns en förväntansstyrning i det.

Sherlot Jonsson: Ser ni några risker med att man tar in människor som inte är inne i verksamheten, och som kanske inte har samma kunskap om verksamheten eller samma värdegrund som verksamheten?

Daniel Andersson: Risken finns alltid. Värdegrunden, där har man faktiskt en skyldighet att utbilda eller introducera alla till samma värdegrund. Ska man agera på en arbetsplats, då måste basen vara densamma. Så att en grundläggande värdegrund och förståelse för myndighetens behov och inriktning och verksamhet måste någonstans finnas. Sedan finns det en problematik i det här, och det är att mycket av det vi gör är rimligt komplexa saker, system, flöden, beräkningsmodeller, förmåner och annat, och detta är inget som går att lära sig snabbt.

Roger Vilhelmsson: Säkerhetsaspekten då? Är det någonting som man tampas med, när det gäller IT-frågor där det måste råda stor säkerhet kring dem. Det måste också vara ett litet dilemma när man tar in personer utifrån?

Daniel Andersson: Så är det, absolut. Och som du är inne på, den saken har aktualiserats under de senaste åren. Vi har nu lämnat virusskyddsnivån, det handlar om helt andra synsätt på säkerhet, lagring, GDPR och vad detta innebär för oss. Men det där måste man adressera i utbildningsnivåerna, hur vi hanterar data och hur vi har en säker hantering av kod och utveckling och annat – för anställda såväl som för konsulter. Det finns inga skillnader där. Verkar du inom myndigheten, då är det basnivån som gäller, och det är bara att trycka in, helt enkelt. Det är oförhandlingsbart. Och om jag återkopplar till den frågan du ställde förut kring att sitta i knäet på konsulter: många myndigheter och bolag sitter i knäet på anställda, lika mycket. Det vill säga att man inte är en sådan stor spelare att man har 3–4 personer av allting, utan vi pratar helt enkelt om nyckelpersonsberoende. Ibland kan jag tycka att man överdriver den faran lite grann, att sitta i knäet på en konsult, vi har lika stora utmaningar med egna medarbetare. Och de flesta har tre månaders uppsägningstid, går på två ben och går dit de tycker det är bäst att vara.

Sherlot Jonsson: Och då ska man hitta någon ny. Finns det något tak för hur många konsulter man kan ta in i en verksamhet, och om det finns – blir det så att det finns vissa saker som inte kan göras?

Daniel Andersson: Någonstans är taket en av de faktorer som begränsas, det är förmågan till att fortfarande ha styrning och kontroll, att följa strategier, se till att man har en sund verksamhetsutveckling. Vad det är, det måste ändå vara en unik situation, beroende på vilken verksamhet vi pratar om. Det finns naturligtvis någonstans, och oftast brukar det brista inte i själva utvecklandet eller innovationen av nya digitaliseringstjänster, utan när det sedan ska gå i förvaltning, produktion, underhåll, live cycle management – där då, i värsta fall, konsulten har vandrat hem, och vem skulle ta hand om det efteråt? Den biten upplever jag spontant att det kanske slarvas lite mer med överlag.

Sherlot Jonsson: Det var det du sa förut, att överföra kompetensen?

Daniel Andersson: Ja. Och helst vill man inte ha en överföring, utan det är samma personer som jobbar med det, förvaltar det, vidareutvecklar det och tar det sedan till nästa steg. Nästa år eller nästnästa år, när det dags att göra en lagändring eller någonting.

Roger Vilhelmsson: Hur viktigt tycker du att det är med upphandlingskompetens? Har vi tillräckligt bra upphandlingskompetens inom IT?

Daniel Andersson: Om vi tar de övergripande upphandlingsfrågorna, där det gäller att skapa sig möjlighet till att skapa tillgång till kompetens, där tror jag att det varierar lite grann: olika myndigheter har löst det på olika sätt. När det gäller den explicita upphandlingen av ”kompetens X för att lösa problem Y”, den är inte jättesvår. Det kan vara svårt att hitta rätt kompentens ändå, men själva grejen som sådan är inte svår. Utan det handlar mer om att skapa sig en situation där man får möjlighet att exponera hela konsultmarknaden för de behov man faktiskt har. För en viktig del av vår förmåga att skapa verksamhetsnytta är tillgång till den expertis eller kompetens som vi behöver just i ett visst läge, och då vill vi ha en så bred urvalsbas som möjligt, naturligtvis.

Sherlot Jonsson: Staten kan inte konkurrera med privata näringslivet när det gäller löner, men det vi har är samhällsnyttan. Hur tycker du, Daniel, att vi kan använda oss av den som dragkraft?

Daniel Andersson: Vi anställer ungefär 40–50 IT-kompetenser per år, så att vi har en ganska tydlig bild av hur vi ligger till, och det är klart att en myndighet aldrig är löneledande. Men tittar vi på hela paketet då, att vi gör någonting som är nyttigt för hela samhället, vi vet att om vi tittar på de nya generationerna med millennials, som kanske har en annan värderingsbas än vad tidigare generationer har, så står vi oss ganska väl när det gäller att attrahera kompetens.

Sherlot Jonsson: De tycker att vi är intressanta?

Daniel Andersson: Absolut.

Sherlot Jonsson: Vad är det som de tycker är intressant?

Daniel Andersson: Någonstans så går man till jobbet varje dag och gör någonting bättre för hela Sverige. Och någonstans är det mamma och pappa eller farfar och farmor, eller vad det nu kan vara, och inser man också att man stärker Sveriges konkurrenskraft i världen eller Europa, man inser också att man jobbar med andra människor som delar de här värderingarna, så blir vardagen en helt annan typ av vardag än kanske ute på ett annat jobb.

Sherlot Jonsson: Precis. Så att det handlar om att sätta in sig själv i det nationella och internationella sammanhanget och se sin egen roll?

Daniel Andersson: Absolut.

Roger Vilhelmsson: Sherlot, jag har lite reklam där.

Sherlot Jonsson: Jag vet inte, men kör i vind då!

Roger Vilhelmsson: Just kring det här med millennials, så ska vi faktiskt på Arbetsgivarverket ha en lunchföreläsningsserie, och där ska vi faktiskt ha besök av Sophie Kassim, som är en företrädare och har tänkt mycket kring den nya generationen, millennials. Vi ska ha en lunchföreläsning med henne den 26 april, då får våra lyssnare gärna gå in på vår hemsida och titta där.

Sherlot Jonsson: Intressant.

Roger Vilhelmsson: Det där är en sak som hon brukar nämna, precis som Daniel sa, det här med millennials.

Sherlot Jonsson: Det gör vi gärna reklam för, våra lunchföreläsningar. En fråga till er båda. Eller förresten, Roger, har du någonting att komplettera om samhällsnyttan?

Roger Vilhelmsson: Nej, jag var faktiskt inne på samma sak, att det är en utmärkt möjlighet med den nya digitala generationen som har det här som nämns i många undersökningar som har gjorts kring millennials, att man vill ha ett högre syfte med sitt arbete också.

Sherlot Jonsson: Jag tänker till er båda då, vad behöver vi göra för att staten långsiktigt ska bli en attraktiv arbetsgivare för IT-kompetens?

Daniel Andersson: Någonstans måste man kanske börja i behovet och vart man är på väg, så att man vet vart man ska, åtminstone i grova drag, i sin digitalisering, i sin innovation och andra fasetter på det.

Sherlot Jonsson: Och vad tycker du att man ska vara på väg?

Daniel Andersson: Om vi vet att utvecklingen kring digitaliseringen, algoritmerna, AI och de bitarna, och vad som kommer att krävas i samarbete och samutveckling, så inser man att man har en fantastisk bas för att kunna attrahera kompetens. För det här en fantastisk resa, vi är bara på några procent i starten här. Då gäller det att paketera det, synliggöra det och bygga sitt case kring det, så att det blir synligt, attraktivt och att man inser det. För att det är inte helt lätt, kanske, om man är relativt nyutexaminerad från något universitet eller högskola, att inse att ”Att vara med i den resan, det är det ballaste!”

Sherlot Jonsson: Och vad är slutmålet för resan som du ser det nu?

Daniel Andersson: För det första, inget slutmål. Det andra är kanske att jobba med de strategier som krävs för att komma fram i bruset. Att våga sticka ut, våga visa upp, våga visa vad man har innoverat, våga visa på de tekniker, teknologier och arbetssätt som man har inom myndigheten. Och där, börjar man provtrycka det så inser man ganska snabbt att vi hävdar oss väldigt väl.

Sherlot Jonsson: I konkurrensen?

Daniel Andersson: Absolut. Och då blir inte lönen hela grejen.

Sherlot Jonsson: Roger, har du något att tillägga?

Roger Vilhelmsson: Ja, din fråga var ju vad vi kan göra i stort i samhället. Där är det naturligtvis så att vi som är en central part på Arbetsgivarverket har en roll att spela. Till att börja med, den här resan som Daniel pratar om, den är väldigt intressant, men den kommer att kräva att många utbildar sig inom det här yrket också. Vi har ett efterfrågeöverskott på detta, så att det gäller att vi håller upp den här utbildningen och då tänker jag att det räcker inte bara med fler utbildningsplatser, utan man måste också vilja sätta sig i skolbänken. Där har vi det faktiskt dåligt förspänt i Sverige, vi har en väldigt låg utbildningspremie, vi har den sämsta i hela OECD.

Sherlot Jonsson: Vad betyder det? Kan du förklara det här med utbildningspremie? Hur skulle det se ut?

Roger Vilhelmsson: Helt enkelt att om man väljer att utbilda sig på högskolan, vad ger det i extra inkomst, i stället för att ha en gymnasieutbildning, till exempel. Det är ett mått att mäta med. Ett annat sätt att mäta det på är att kanske titta på ett extra år på högskolan – vad innebär det för plånboken i slutändan? Men tittar man på statistiken kring OECD, så är den premien man får för att utbilda sig i Sverige, den är extremt låg. Sedan tror jag också att det handlar lite om att popularisera kring de här utbildningarna. Jag minns särskilt en studie som Almega gjorde där man frågade ungdomarna vad de tyckte om just IT. För att ibland har det varit svårt att fylla de här utbildningsplatserna på en del ställen, när det gäller IT. Då sade ungdomarna att de inte ville sitta framför en dator, de ville träffa människor i sin yrkesroll. Det där är Daniel kanske bättre på att tala om hur det är därute, men jag tror att man behöver bredda bilden av IT-arbetet.

Daniel Andersson: Absolut. Om man tittar på det faktiska arbetet – hantverket – när man är på myndigheten och jobbar, då är det extremt mycket samarbete, det gäller att väga idéer, komma fram till gemensamma lösningar, ta teamansvar eller liknande konstellationer och lösa en uppgift tillsammans. En del av detta är naturligtvis att sitta framför en skärm, men det är mycket mindre tid än man kanske tror. Och en del hoppas!

Sherlot Jonsson: Innan man kommer till skärmen så är det mycket prat innan, med människor. Generellt kan man säga att IT-branschen är mansdominerad, hur ska vi göra nu? Du var inne på det här, Roger, med utbildningsplatser. Hur ska vi göra för att bredda kompetensbasen för att till exempel locka fler kvinnor? Hur tänker ni kring det? Har ni några tips och idéer?

Roger Vilhelmsson: Jag tycker att det där en jättesvår fråga och man kan säga att det har försökts med att ta fram olika förslag. Jag kommer till exempel ihåg att Digitaliseringskommissionen lade ett förslag där man föreslog att kvinnor som studerade IT skulle få avskrivna studiemedel för sex terminer, eller liknande.

Sherlot Jonsson: Intressant!

Roger Vilhelmsson: Det föll faktiskt på att man inte fick diskriminera så, tror jag. Jag är inte helt säker, men jag tror att det föll för att man inte får diskriminera inom studiemedelssystemet på det här sättet.

Sherlot Jonsson: Men förutom det, då. Finns det någonting annat man kan göra om man inte lägger in pengar?

Roger Vilhelmsson: Nej, jag tror att det handlar om att man måste få till stånd något slags värderingskifte. I slutändan är det inte bara viktigt för kompetensförsörjning, det är också viktigt eftersom det här området är välbetalt. Så med tanke på löneskillnader och strukturer, så tror jag att det är viktigt att hänga med i den resan.

Sherlot Jonsson: Har du några tips, Daniel, för hur man kan bredda kompetensbasen?

Daniel Andersson: Jag tror att man måste börja mycket tidigt i åldrarna. Man behöver skapa förståelse för tekniken och för ingenjörsyrket, och förklara det på ett sätt som kanske mer attraherar kvinnor. För där tror jag att det finns ett gammalt arv man kanske behöver sudda bort och jobba med andra kanaler och annat språkbruk. Vi har labbat lite med hur du utformar en annons för att en kvinnlig ingenjör – och inte en manlig ingenjör – ska attraheras också. Det måste finnas en tydlig vinkling, och det är helt andra ordval och formuleringar, och hur man möter en potentiell medarbetare. Det där måste man vara medveten om.

Sherlot Jonsson: Det är väldigt intressant. Roger?

Roger Vilhelmsson: Jag tycker att det är ett måste att få in kvinnorna i det här. Men jag tänker på det där med att bredda, det gäller ju också att få in nyanlända, och då är det här med validering av IT-utbildning viktigt, men också det här som det har varit en lång debatt om, kompetensinvandring, att underlätta reglerna för det. Det är många IT-företag som har påpekat just det, att det är viktigt. Så att det är en del av att bredda det till andra grupper, vilket är väldigt viktigt. Men det gäller både kvinnor, nyanlända och andra grupper.

Sherlot Jonsson: Absolut. Det du sa, Daniel, med språkbruk. Man läser från gång till annan att det finns en kultur inom IT-branschen som man kanske skulle definiera som ”grabbig”. Håller ni med om det, och hur tänker ni att statliga arbetsgivare kan jobba för att komma bort ifrån det?

Daniel Andersson: Jag håller med i det stora, sedan finns det också fantastiskt bra och lysande undantag. Någonstans så handlar det om att vara öppen för problematiken, att se den, och sen att faktiskt agera på den. Sedan om man gör det genom olika typer av utbildningsinsatser eller riktade kulturarbeten i företagskultur, vilken vi ska ha och hur vi ska bete oss. Oavsett om vi pratar om jämlikhetsfrågor, diskrimineringsfrågor eller olika fasetter av det, så att vara vaken och adressera dem och jobba hårt med dem. Och det gör vi, och många andra också. Min personliga erfarenhet är att det har skett väldigt mycket de senaste 10–15 åren i ämnet, eftersom det har skett samma sak i samhället också.

Sherlot Jonsson: Nu är det så här att tiden går, och det har blivit dags att avrunda. För er som har lyssnat och har synpunkter eller frågor, kontakta oss gärna på arbetsgivarpodden@arbetsgivarverket.se. Men innan jag släpper iväg er två, så undrar jag: Daniel, en sak du vill att vi ska ta med oss?

Daniel Andersson: Om vi tar grundfrågan som vi har pratat idag, kompetensbrist kopplat till verksamhetsimpact, så för detta någonting väldigt bra med sig också.

Sherlot Jonsson: Och vad är det?

Daniel Andersson: Det är att vi får vända och vrida på hur vi jobbar: arbetssätt, samarbete över avdelningsgränser, lära oss prioritera det som verkligen är det viktigaste för oss. Och få en dialog kring kompetensfrågor, prioriteringsfrågor, arbetssätt, agilitet, digitalisering och annat. Och det har fantastiskt mycket positiva bieffekter med sig.

Sherlot Jonsson: Så man kan säga att den här bristen utvecklar verksamheten?

Daniel Andersson: Ja. Ur nöd kommer lösning.

Sherlot Jonsson: Precis. Och Roger, du då? En sak du vill att vi ska ta med oss av det du har pratat om?

Roger Vilhelmsson: Jag tänkte på det Daniel sa, att när man upphandlar konsulter – något jag tror kommer vara en viktig del av digitaliseringen i framtiden – då ska det göras på ett smart sätt. Och jag tror att just det här med upphandling kommer att kunna vara något som är viktigt. Från regeringens sida så pratar man väldigt mycket om att man ska samordna inom IT-frågor och IT-drift, men jag tror att det kanske kan vara en bra grej att samordna det här med att göra smarta upphandlingar, rikta mer stöd på IT-upphandling. Daniel är nog inne på en viktig grej, det ska göras smart det här, för att annars kan det bli fel.

Sherlot Jonsson: Tack ska ni ha. Mitt namn är Sherlot Jonsson och vi hörs snart igen. Hej då!