44. Statens kompetensutmaningar

Robert Cloarec: Hej, och varmt välkomna till Arbetsgivarpodden, som är Arbetsgivarverkets podcast. I podden vill vi presentera olika perspektiv, inspirera och sprida kunskap om arbetsgivarfrågor. Arbetsgivarverket är arbetsgivarorganisationen för de statliga arbetsgivarna. Mitt namn är Robert Cloarec: och med mig idag har jag två av mina kollegor, Ann Lindblad och Sofie Andersson. Ann är kommunikationsansvarig för arbetsgivarvarumärket Jobba statligt och Sofie är utredare med inriktning på arbetsmarknads- och utbildningspolitik. Kul att ha er här och varmt välkomna till Arbetsgivarpodden.

Ann Lindblad, Sofie Andersson: Tack, kul.

Robert Cloarec: Idag ska vi prata om statens kompetensutmaningar. I rapporten ”Hur ska statsförvaltningen möta kompetensutmaningen på en förändrad arbetsmarknad” har ni två intervjuat drygt 20 arbetsgivare om statens rekryteringsläge och kompetensbehov, men också tagit fram statistik om hur unga akademiker, alltså framtidens statsanställda, ser på möjligheten att jobba statligt. Vi ska prata mer om varför arbetsgivarverket har tagit fram den här rapporten och vilka slutsatser vi kan dra av den. Ann, vad säger du, varför har arbetsgivarverket gjort en rapport om kompetensförsörjningen i staten?

Ann Lindblad: Ja, genom det arbetet med Jobba statligt som vi gör här på arbetsgivarverket, så tyckte ju vi att det saknades ett statligt perspektiv bland de rapporter som vi ser publiceras om svensk arbetsmarknad varje år. Och även om staten är en liten del, ungefär 5 procent av svensk arbetsmarknad, så tyckte vi ändå att vi är en viktig aktör där det sker en hel del intressanta förändringar här och nu, inte minst i digitaliseringens följdspår. Vi ville helt enkelt fylla ut den kunskapsluckan med information om hur kompetensförsörjningen utvecklas i staten. Inte minst för alla som söker ett roligt och utvecklande jobb och kanske inte har tänkt på staten som ett alternativ.

Robert Cloarec: Bra. Vad säger du, Sofie?

Sofie Andersson: Ja, men jag håller ju med Ann där, att vi tyckte det fanns en lucka som vi kunde fylla. Men det var också så att vi gärna ville komma bortanför den här statistiken som finns kring kompetensbehovet. Arbetsgivarverket tar ju fram en kompetensbarometer två gånger per år, där vi tittar på hur behovet inom statlig sektor ser ut. Men vi ville göra en mer kvalitativ analys av hur kompetensbehovet ser ut och det tycker vi att vi har gjort med den här rapporten.

Robert Cloarec: I rapporten anger ni att antalet jobbmöjligheter i statsförvaltningen kommer att vara 170 000 på fem år och 350 000 på tio år. Hur har ni kommit fram till de siffrorna? Det är ju rätt intressanta siffror för kommande rekryteringsbehov.

Ann Lindblad: Ja, alltså, först vill säga att det här är en prognos, det är inte en bedömning av hur det kommer att bli. Men det är en prognos som är baserad på två antaganden egentligen. Det ena antagandet är att staten historiskt sett har utgjort en viss andel av befolkningen, ungefär 2,5 procent. Och då har vi antagit, staten kommer att fortsätta att vara den här stora andelen av Sveriges befolkning. Och då har vi tittat på hur befolkningen kommer att öka framöver. Det andra antagandet som vi har utgått från i prognosen, är att personalomsättningen i staten kommer att fortsätta ligga på ungefär samma siffra. Idag har vi en personalomsättning som är på ungefär 12,2 procent. Räknar man på det här då och räknar upp siffran för hur stor statsförvaltningen kommer att vara, så har vi kommit fram till att på fem år behövs ungefär 172 000 och på tio år 350 000. Då vill jag också säga att det här är ju inte nya statsanställda utan det är möjligheter till jobb inom statsförvaltningarna, alltså positioner som kommer att bli lediga. Många av de här positionerna kommer ju att bli lediga, eftersom personer byter till andra statliga anställningar.

Robert Cloarec: Då blir naturligtvis den omedelbara frågan, hur ser det ut med kompetensförsörjningen i staten framöver? Vad visar er rapport?

Sofie Andersson: Ja, men då har vi fokuserat på sex utbildningsmöjligheter som är också det vi fokuserar på inom Jobba statligt. Det här är utbildningsinriktningar som vi ser finns inom de flesta myndigheter i staten idag, även om det kan variera, hur många som arbetar på varje myndighet. De här inriktningarna är systemvetare, it-kompetens, det är ingenjörer, det är ekonomer, det är jurister, det är naturvetare och det är samhällsvetare. Det är de här vi har fokuserat särskilt på och ställt frågor till myndigheterna om. Många av myndigheterna vi har intervjuat i undersökningen tycker att de får tag på den kompetensen man behöver och många har också pratat om att det finns ett tydligt före och efter pandemins utbrott. Att det är mycket lättare att rekrytera rätt kompetens. Där vill jag också passa på att säga att myndigheterna inte kopplar det här till att, inte i alla fall i första hand, till att arbetsmarknaden har försämrats, så att det blivit större konkurrens om jobben, utan det handlar snarare om att man ser att de personerna man vill rekrytera har fått upp ögonen för statlig sektor. Det tycker jag är en väldigt lovande signal som vi tar med oss. Din fråga gällde hur kompetensbehovet ser ut och de två största slutsatserna vi drar är att det kommer att finnas en ökad efterfrågan på kombinationskompetenser och soft skills, alltså mjukare kompetenser.

Robert Cloarec: Du använde ett nytt begrepp, som är nytt för min del, det är det här begreppet kombinationstjänster. Skulle du vilja utveckla resonemanget kring det, vad det betyder och vad det är man efterfrågar?

Sofie Andersson: Kombinationstjänster eller kombinationskompetenser är ett begrepp vi använder för att beskriva när myndigheterna säger att det kommer att efterfråga mer än en specialistkompetens framöver, alltså att personerna ska ha mer än ett perspektiv med sig. Det handlar ju då om att man till exempel kan vara jurist, med kompetens inom systemutveckling, eller systemutvecklare som också har nån form av utredarkompetens.

Robert Cloarec: Är det här vanligt inom den statliga sektorn, eller är det vanligt på hela arbetsmarknaden?

Sofie Andersson: Vi ser ju att det kommer att bli vanligare och jag skulle tro att det ser ut så på arbetsmarknaden i övrigt också. Men nu har vi tittat specifikt på staten.

Robert Cloarec: Ann, hur ser du på det här med kombinationstjänster, hur ser du på utvecklingen?

Ann Lindblad: Ja, jag tänker att det kan vara värt att nämna att det inte handlar om att ha två examina. Istället handlar det mer om att man har på nåt annat sätt förvärvat kunskap, som gör att man får ett bredare perspektiv i sin yrkesroll. Som Sofie sa så kan det handla om att man kanske är jurist men har en it-kompetens av nåt slag, genom nån kurs eller liknande.

Robert Cloarec: Vad är det som idag driver rekryteringsbehovet i staten? Vad är de aktuella faktorerna?

Ann Lindblad: Det finns ju flera orsaker till det. Ett sånt skäl är att myndigheterna kontinuerligt får nya uppdrag av regeringen. Det har vi sett exempel på under pandemin, till exempel tillväxtverket, som fått uppdrag. Men det kan också vara så att nya förutsättningar i samhället gör att myndigheterna antingen behöver utföra sina uppdrag på nya sätt eller att man faktiskt omtolkar sitt uppdrag, på grund av hur samhället förändras. Sen är en jätteviktig faktor också att vi ser hur den tekniska utvecklingen och de ändrade möjligheterna, framför allt it, ändrar förutsättningarna för att bedriva verksamheten men också vilket behov man har av kompetens. Det handlar ju dels om att man har en ökad efterfrågan av it- eller teknisk kompetens generellt, men också behovet av det och hur många man har som kan it också ändrar behovet av annan kompetens inom myndigheterna, att det liksom styr om hela verksamheten. Det här tror jag kommer att vara en ganska stor faktor i rekryteringsbehovet framöver.

Robert Cloarec: Inom vilka kompetensområden är rekryteringsbehovet som störst i staten, och hur kommer det sig?

Ann Lindblad: Vi har ju tittat på de här nyckelgrupperna i vår undersökning som jag nämnde tidigare, alltså samhällsvetare, naturvetare, ingenjörer, jurister, ekonomer och it-kompetens. Anledningen till att vi valde dem är ju att det här är grupper som behövs i de flesta statliga verksamheter. Vår undersökning visar att det finns ett fortsatt stort behov av dem även framöver. Vad vi också kan se är att rekryteringsbehovet är absolut störst inom systemutveckling inom it. Det är också det området som myndigheterna upplever att det är svårast att rekrytera kompetens inom. Och det här följer trenden i samhället och på arbetsmarknaden. Det finns en väldigt växande förväntan på att kunna utföra det mesta med digitala verktyg, oavsett om det är bankärenden, om det är vård eller kontakt med myndigheter. Vad gäller staten är det också så att vi har fått ett antal digitaliseringsuppdrag till myndigheterna. Det driver ju också på utvecklingen att använda mer digitala tjänster.

Robert Cloarec: Ja, it-verksamheten har ju blivit väldigt omfattande i myndigheterna. Kan man beskriva mer om hur den har förändrats, om ni vill utveckla kring den delen?

Sofie Andersson: Ja, det här är också en intressant sak som jag tycker är väldigt tydlig i intervjuerna. Det är ju hur it har utvecklats inom staten, från att ha varit en stödjande del i verksamheterna till att bli en kärnverksamhet i väldigt många verksamheter idag. Det innebär ett större behov, för att kunna hantera den här växande verksamheten. Man behöver mer personer som kan göra det som behövs inom it. Men det gör ju också, som jag var inne på tidigare, att behovet av annan kompetens förändras. Sen har ju it blivit mer verksamhetskritiskt också. Har man svårt att rekrytera inom it, så blir det mer allvarligt och kan få konsekvenser för verksamheten på ett sätt som det inte har varit tidigare.

Robert Cloarec: Det är ju ett exempel på kombinationstjänster, vi ska ju alla vara duktiga på it.

Sofie Andersson: Absolut, och det är också som Ann sa, att det är inom det området som de allra flesta lyfter fram kombinationskompetensbehovet, där man kombinerar specialistkunskap med just it-kompetens. Jag vill också lägga till att det är it-kompetens som går bortanför it-hanteringskunskaper. Det kommer vi alla att behöva. Här är det ett ytterligare steg i vad man kan inom it.

Robert Cloarec: Det är två agendor. Dels att många ska kunna, men också den fördjupade it-kunskapen [10:28] digitaliseringen, [10:30] front office också.

Sofie Andersson: Precis.

Robert Cloarec: Ann, en annan del i rapporten beskriver hur unga akademiker ser på att jobba inom staten, vad har ni för svar där?

Ann Lindblad: Ja, precis. Vi har tagit fram statistik över hur studenter och yrkesverksamma akademiker ser på en framtid inom staten. Där kan man se att det bland studenterna är det en av tre som säger sig vara intresserade av att jobba statligt. Medan det bland de yrkesverksamma akademikerna är högre. Då kan ju vi konstatera att ju mer de unga akademikerna vet om arbetslivet i stort, desto mer ökar också intresset av att jobba inom staten. En förklaring kan vara att de yrkesverksamma kanske jämför sin egen arbetssituation med andra alternativ på arbetsmarknaden. Att de då får upp ögonen för vad statliga jobb faktiskt innebär. Mycket på grund av att staten faktiskt erbjuder både utvecklande och intressanta jobb, men även för att det är bra villkor och trygga anställningar. Det har ju varit väldigt viktigt också nu under pandemin. Unga akademiker är ju inte speciellt tilltalade av tillfälliga gig, utan vill ha trygghet och säkra anställningar. Sen kan man säga att intresset för offentlig sektor generellt har ökat, vilket bekräftas både av vår egen rapport och andra studier som har gjorts i den här frågan. En annan sak man kan säga är att det verkar som att pandemin har förstärkt den här trenden ytterligare och kanske har det också blivit tydligare under pandemin hur viktigt det faktiskt är att samhällsinstitutionerna fungerar. Vi har ju sett flera offentliga verksamheter som tidigare har varit ganska anonyma, som har fått mycket mer uppmärksamhet under pandemin. Inte minst presskonferenserna som har hållits har visat på det. Då blir det så att många kanske vill vara med och bidra till samhällsnyttan och det kan man göra genom offentlig sektor helt enkelt.

Robert Cloarec: Det är intressant det du beskriver, för att unga akademiker innan de börjar plugga har ett stort intresse, men de som har börjat bli yrkesverksamma på arbetsmarknaden, deras intresse ökar när de ser arbetsmarknaden. Det är det du beskriver eller hur?

Ann Lindblad: Precis, precis. Man jämför, vad har jag nu och vad kan jag få senare, om jag väljer ett annat jobb, i en annan sektor till exempel.

Robert Cloarec: Ann, du nämnde det här med samhällsnyttan, varför tror du att det är så viktigt för många unga att vilja bidra till samhällsnyttan? Och vad betyder begreppet, samhällsnytta?

Ann Lindblad: Ja, det är ju ett väldigt stort och vitt begrepp. Men många unga idag, till exempel de som tillhör generation Z, dvs. de som är födda mellan 1995 och 2012, de drivs ofta av ett väldigt starkt samhällsintresse och vill vara med och påverka. Skillnaden mot tidigare generationer, om man säger på 70-talet och liknande, så väljer de här personerna ofta att driva enskilda sakfrågor istället för att arbeta politiskt, som man kanske gjorde på 70-talet, i en annan utsträckning. Det ser vi ju inte minst i fallet Greta Thunberg, som driver miljöfrågorna som en enskild agenda.

Robert Cloarec: Vad säger du Sofie?

Sofie Andersson: Ja, men det Ann säger är ju helt rätt. Vad man kan lägga till kanske är om man tittar på attitydundersökningar just kring generationer och hur olika generationer ser på de här frågorna, så är en sak som betyder nåt när det kommer till unga idag. För många unga är det viktigt att kunna arbeta med det här som de tror på, värderingarna kring samhällsnyttan, att kunna bidra till nånting. Det är viktigt att man kan göra det i arbetet och att det blir som en förlängning av ens personliga varumärke. Då kommer man i större utsträckning att leta efter den typen av arbete och det tycker jag man ser, både i statistiken, men också när man tittar på attitydundersökningar. En sak man kanske kan tänka är en orsak här, är att många unga idag har växt upp i kriser. Det har varit finanskrisen, det har varit klimatkrisen som har pågått under hela deras uppväxt, det har varit kriget mot terrorismen. Det är många såna faktorer som gör att samhället, de kringliggande samhällsinstitutionerna, blir viktigare för unga.

Robert Cloarec: Därför är det en intressant fråga och där kan ju staten erbjuda många intressanta arbeten. Ann, vilka andra insikter har du gjort som man kan ta med sig som statlig arbetsgivare, för att stärka sitt arbetsgivarvarumärke?

Ann Lindblad: Ja, många statliga verksamheter är ju oerhört duktiga på att lyfta fram samhällsnyttan i samband med rekryteringar och liknande. Men vi ser också ett ökat behov av att man lyfter fram samhällsnyttan även i det vardagliga. Ett exempel är att man lyfter in perspektivet i internkommunikationen eller man har med det i sitt onboarding-program när man har nyanställda. Och kanske även i dialogen mellan chef och medarbetare när man har interna möten och liknande. För några arbetade vi inom arbetsgivarverket tillsammans med Vinnova och sex myndigheter precis kring de här frågorna. Då handlade det om nyanställda unga akademiker, som intervjuades om hur de upplevde hela processen. Från det att de sökte jobbet, rekryterades, till att de hade jobbat på myndigheten. Då visade det sig just det här att unga saknade kopplingen till samhällsnyttan i vardagen när de väl kom in på jobbet och började jobba där. Där tror jag vi behöver bli bättre på att förstå hur viktigt det här är helt enkelt.

Robert Cloarec: Vad säger du Sofie, håller du med Ann?

Sofie Andersson: Ja, jag håller helt med. Vi har ju en podd som handlar om det här med insikterna från arbetet med Vinnova. Man kan lägga till att det är viktigt att förstå olika utbildningsgrupper, vilken inriktning man har, kanske man drivs av olika faktorer. Man behöver förstå vilken grupp man ska rekrytera och kan anpassa sin kommunikation kring samhällsnyttan till det då.

Robert Cloarec: Det här är en utmaning för HR-avdelningarna, eller hur?

Ann Lindblad: Absolut. Och det finns ju nånting som vi har tittat på i tidigare studier, där man lyfte fram olika karriärprofiler. Då gäller det specifikt då systemutvecklare, företagsekonomer och även ingenjörer som exempel på det här. Då visade det sig att majoriteten av de som finns i de här utbildningsgrupperna drivs i väldigt hög grad av hög lön och snabb karriärutveckling i sin yrkesprofil. Men det finns också en mindre grupp inom de här utbildningsgrupperna som också strävar efter balans i livet, delaktighet på arbetsplatsen och att kunna vara med och påverka i själva jobbet. Det tror jag är väldigt viktigt att man har med sig i samband med rekrytering. Att de här yrkesprofilerna ser väldigt olika ut och att man då ser till att försöka hitta de här personerna där vi som statlig arbetsgivare kan matcha med samma värderingar som den blivande medarbetaren efterfrågar. Det tror jag är superviktigt.

Robert Cloarec: Det är en intressant slutsats från rapporten. Vilka är andra viktiga slutsatser?

Sofie Andersson: Det här med kombinationskompetenser tycker jag är en jätteviktig insikt. Särskilt om man tänker att man är en person mitt i livet som behöver kompetensutveckla sig, att man inte nödvändigtvis måste tänka på att man behöver fördjupa sig och bli ännu mer specialist på det man kan. Man kanske ska tänka sig, hur kan jag komplettera den här kompetensen som jag har, för att man ska funka i hela verksamheten.

Robert Cloarec: Vad säger du Ann?

Ann Lindblad: Ja, sen är det det här med soft skills, det vi på svenska kallar personliga egenskaper, som också blivit allt viktigare och kommer att värderas högre framöver. Såna bitar är också viktiga i samband med rekrytering, att man inte bara har det här stuprörsseendet, utan att man kan se helheten i verksamheten, att prioritera och vara flexibel och anpassningsbar. Det är också såna saker som tillsammans med de här kombinationstjänsterna kommer att vara viktiga framöver.

Robert Cloarec: Vilka nya utmaningar kommer HR-avdelningarna ställas inför vad gäller kompetensförsörjningen framöver? Sofie, vad säger du?

Sofie Andersson: Jag tror att de flesta av oss känner att arbetslivet efter corona inte kommer att vara detsamma som det har varit innan. Det är ju så att väldigt många av våra arbetssätt och rutiner som var självklara tidigare, de är upp i luften nu. Vi vet ju inte hur framtidens arbetsliv kommer att se ut. Det innebär en ny utmaning för alla verksamheters HR-avdelningar, inte bara statens. Det kommer också att påverka förutsättningarna för kompetensförsörjningen. Här finns det undersökningar som visar både att medarbetare efterfrågar att kunna jobba hemifrån på riktigt framöver. Men det finns också andra undersökningar som visar att det finns grupper på arbetsmarknaden som inte alls mår bra av att jobba hemma så här mycket. Unga till exempel, som inte är etablerade på arbetsmarknaden ordentligt, de saknar det här sammanhanget. Eller personer som helt enkelt inte har ett starkt socialt sammanhang själva. Som arbetsgivare behöver vi då balansera alla medarbetares behov och också mot verksamhetens behov av att kanske ha människor på plats till viss del. Om vi zoomar ut och tittar på frågan mer ur ett arbetsmarknadspolitiskt perspektiv, så kan vi också se att många arbetsgivare kommer att få lättare att rekrytera nyckelkompetenser, eftersom att utbudet och efterfrågan ökar, det växer ju, och man kan rekrytera utan att behöva titta på vilka som finns i den fysiska närheten.

Robert Cloarec: Vad säger du, Ann? Håller du med?

Ann Lindblad: Ja, jag håller med om att det kommer bli lite mer komplicerat framöver. Inte minst kommer det att ställas stora krav på chefer och ledare att kunna ha en förmåga att leda på distans. Sen när det gäller själva rekryteringarna i staten, så har vi ju de här reglerna i förtjänst och skicklighet, där den mest meriterade kandidaten erbjuds jobbet. Men kompetens som till exempel it kan ju ofta vara baserat på självstudier, och de är ju nog så viktiga, särskilt i frågan om kombinationstjänsterna.

Robert Cloarec: Tack så mycket. Vi har ju då pratat om statliga myndigheters rekryteringsläge, kompetensbehov och framtida kompetensutmaningar. Stort tack till er, Ann och Sofie, för att ni ville vara med här idag och dela med er av er kunskap, tankar och erfarenheter. För er som vill ta del av den intressanta rapporten, kan jag meddela att den finns att läsa på Arbetsgivarverkets webbplats, arbetsgivarverket.se. Men innan jag släpper iväg er, skulle jag vilja ställa en sista fråga. Sofie, vi börjar med dig. En sak du vill att vi tar med oss? Det kan vara något du redan sagt och vill förstärka ytterligare eller något helt nytt.

SOFIE ANDERSSON: Ja, men då vill jag upprepa det här som jag sa kring kompetensbehovet inom it och vad som driver det. Alltså, jag har sett att det verkligen skett en förändring av it inom staten. Det har gått från att vara en stödverksamhet till att bli många myndigheters kärnverksamhet. Jag tycker det här nyanserar bilden av kompetensbehovet av it, som det pratas ganska mycket om. Den insikten tycker jag man ska ta med sig.

Robert Cloarec: Och Ann, vad tycker du att vi ska ta med oss, som du vill förstärka?

Ann Lindblad: Ja, jag tänker nog mer på det här med samhällsnyttan och hur man kan påminna både sig själv och sina kollegor i vardagen om vilket viktigt uppdrag man gör inom statsförvaltningen. Och som jag nämnde tidigare, har man sett att det här är jätteviktigt, inte minst när det gäller nya unga medarbetare. Det tror jag är väldigt viktigt.

Robert Cloarec: Tack ska ni ha, och tack också till dig som lyssnat. Om du har några frågor eller förslag på ämnen som du vill att vi ska prata om i podden, hör gärna av dig till oss på webb@arbetsgivarverket.se. Mitt namn är Robert Cloarec:. Vi hörs snart igen. Hej då.

Ann Lindblad, Sofie Andersson: Hej då.