7. Arbetsgivarverkets mentorprogram för nyanlända akademiker

Malin Sundeby: Välkommen till Arbetsgivarpodden, som är Arbetsgivarverkets podcast. Arbetsgivarverket är medlemsorganisationen för statliga arbetsgivare. Mitt namn är Malin Sundeby. Välkommen tillbaka efter sommarlovet! Arbetsgivarpodden kommer nu tillbaka i en ny tappning. Vi breddar ämnen lite, och det kommer inte bara att handla om aktivt medarbetarskap, utan även andra intressanta områden som vi på Arbetsgivarverket verkar inom. Dagens avsnitt handlar om Arbetsgivarverkets mentorprogram. Med mig idag så har Sherlot Jonsson, som är projektledare för Arbetsgivarverkets mentorprogram. Jonas Tidemyr, som är en mentor i programmet, som till vardags är ekonom vid Försvarsdepartement i Regeringskansliet. Samira Peralak har varit Jonas adept, och hon är också ekonom och kommer från Iran. Lotta Lindgren, personalstrateg vid Regeringskansliet. Arbetsgivarverket startade hösten 2016 ett mentorprogram för nyanlända akademiker. Sherlot, vad är ett mentorprogram?

Sherlot Jonsson: Ett mentorprogram i Arbetsgivarverkets regi är ett program där statsanställda – eller medarbetare på statliga myndigheter – får en möjlighet att vara mentor till en nyanländ akademiker. En viktig faktor i det här programmet handlar om matchningen mellan mentor och adept, och den görs utifrån yrkeskunskaper. Detta betyder då att en ekonom från försvarsdepartement vid Regeringskansliet blir mentor till en ekonom från ett annat land, till exempel Iran. En sak till som är viktigt med just vårt program är att det är ett medlemsinitiativ, vilket innebär att programmet kom på medlemmarnas önskan och i samarbete med våra medlemmar.

Malin Sundeby: Och medlemmar i Arbetsgivarverket, det är då statliga myndigheter och andra verksamheter som ligger nära statliga arbetsgivare?

Sherlot Jonsson: Exakt!

Malin Sundeby: Och varför har Arbetsgivarverket startat det där mentorprogrammet?

Sherlot Jonsson: Vi har haft olika skäl till det. Ett starkt skäl handlar om att vi vill hjälpa till att underlätta nyanlända akademikers möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Vi vill också skapa kontaktytor med den gruppen – nyanlända akademiker – eftersom vi ser dem som en viktig grupp för statens kompetensförsörjning. Och genom det här mentorprogrammet så hoppas vi på att få kunskaper om nyanlända akademikers kompentenser och erfarenheter. Sen är detta givetvis en möjlighet för statliga verksamheter att profilera sig som attraktiva arbetsgivare.

Malin Sundeby: Så att man gjorde det här i marknadsföringssyfte?

Sherlot Jonsson: Nej, inte enbart, såklart. Men vi vill gärna visa upp att svensk statsförvaltning är öppen och transparent. Vi ser att det kan finnas en uppenbar risk att människor som flyr ifrån krig och förtryck i sina hemländer kanske har en annan upplevelse, att de kanske upplever staten som en repressiv förtryckare. Den bilden vill då ändra på. Sista skälet handlar då om att vi vill stödja den personliga kompetensutvecklingen hos medarbetare i staten. Vi vill hjälpa till att utveckla medarbetarna.

Malin Sundeby: Att när man då är mentor och aktivt hjälper, så utvecklar man sig själv.

Sherlot Jonsson: Exakt, det är vår tanke – att man utvecklar sig själv också.

Malin Sundeby: Men vilka ambitioner och förhoppningar har Arbetsgivarverket på mentorprogrammet? För att det här är någonting som kommer fortsätta?

Sherlot Jonsson: En sak som jag bör säga är att Arbetsgivarverkets mentorprogram inte syftar till att skapa jobb. Det handlar däremot om att rusta adepterna, att mentorerna hjälper adepterna att rusta inför deras inträde på arbetsmarknaden. Detta tror vi att vi kan göra genom att ge adepterna kunskap om den svenska staten som arbetsplats och också ge kontaktnät i olika former.

Malin Sundeby: Det låter jättebra, men jag tänker att adepternas högsta önskan måste vara att bara få ett jobb.

Sherlot Jonsson: Precis! Det här programmet skapar inte jobb, men vi hjälpa till att rusta. Och där är samtalet mellan mentor och adept väldigt viktigt om man ser på hela programmet. ”Hur kan jag hjälpa dig att förstärka och underlätta för dig, så att du i framtiden kan kliva in på arbetsmarknaden? Men du kanske inte kommer att göra det i det här programmet.”

Malin Sundeby: Ja, det blir intressant att höra vad Jonas och Samira säger.

Sherlot Jonsson: Precis! Men vi har också ambitioner och förhoppningar. Vår ambition med det här programmet är att så många statsanställda som möjligt ska få möjlighet att få vara mentor till en nyanländ akademiker. Och vår roll på Arbetsgivarverket handlar om att skapa ett program för mentorer och adepter med så hög kvalitet som möjligt. Vår förhoppning är också att mentorerna ska kunna använda den här kunskapen och erfarenheten i sin ordinarie yrkesroll. Då tänker vi att det i förlängningen också kan hjälpa till att utveckla myndigheternas förhållningssätt i frågor som gäller inkludering, till exempel, i deras verksamheter.

Malin Sundeby: Programmet startade hösten 2016. Hur genomfördes det?

Sherlot Jonsson: Vi har byggt en modell med olika beståndsdelar. En av dessa handlar om mentorerna, att ge dem förutsättningar för att bli så bra som möjligt för att kunna vara mentor på ett bra sätt. Då tog vi fram en tvådagars utbildning för mentorerna där man får kunskap om coachande förhållningssätt, om mentorkunskap, hur man kan agera inkluderande, man får till sig motivation och feedback, och man pratar också om statstjänstemannarollen. Det här programmet löper sen under sex månader, och under den här tiden så anordnar Arbetsgivarverket tre träffar, där vi bjuder in samtliga mentorer och adepter. Den sista beståndsdelen i programmet handlar om att mentorer och adepter ska träffas själva en gång i månaden under det här programmet.

Malin Sundeby: Och det är det som är själva cloun?

Sherlot Jonsson: Det är det som är själva cloun. Vad vi har gjort för att få med deltagare, det är att vi har erbjudit ett antal myndigheter i Stockholm möjlighet att erbjuda sina medarbetare att bli mentorer. På så sätt har vi fått in mentorer till programmet. För att vi ska få in adepter har vi samverkat med Korta vägen på Stockholms universitet, vilken är en arbetsmarknadsutbildning för nyanlända akademiker. För att kunna genomföra den här utbildningen för mentorerna så har vi också samarbetat med ett utbildningsföretag som har genomfört utbildningen och de här träffarna.

Malin Sundeby: Jonas och Samira, varför ville ni delta som mentor respektive adept i Arbetsgivarverkets mentorprogram? Jonas, varför ville du vara mentor?

Jonas Tidemyr: En anledning var just att jag ville pröva mentorrollen – oavsett egentligen i vilket sammanhang – och det blev väldigt lärorikt för mig att gå in i den här rollen. Sen ser man i olika medier att det finns väldigt stora problem med att integreras i det svenska samhället, att komma in på arbetsmarknaden. Att då kunna delta i ett sådant sammanhang och faktiskt bidra, förhoppningsvis, var också viktigt. Så att vara mentor för nyanlända, tycker jag, var väldigt roligt och lärorikt. Sen har man ju fått möjligheten att träffa en annan person och lära känna den, och utveckla en vänskap – och det i sig var väldigt berikande för mig. Detsamma att jag, som har jobbat ganska länge inom staten, har kunnat då förmedla den upparbetade kompetensen man har, genom att man arbetar med detta, och förhoppningsvis även dela med sig av den erfarenheten är en viktig del av det hela.

Malin Sundeby: Att en myndighetsperson inte är en sådan hemsk person?

Jonas Tidemyr: Nej, och visa att vi är ganska mänskliga inom staten.

Malin Sundeby: Samira, varför vill du delta som adept?

Samira Peralak: Jag har varit på en kurs på universitetet angående nyanländ med akademisk utbildning, och den där kursen rekommenderade mentorprogram, så då valde jag programmet.

Malin Sundeby: Så du fick en rekommendation från kursen att genomföra mentorprogrammet? Regeringskansliet, Lotta, varför har ni som myndighet ställt upp på mentorprogrammet?

Lotta Lindgren: Dels så ser vi ju mentorgrammet som en aktiv åtgärd i arbetet med lika rättigheter och möjligheter, samtidigt som vi som myndighet får en möjlighet att profilera oss också som arbetsgivare och informera om det arbetet som bedrivs på myndigheten. En sak till är att nyanlända får möjlighet att veta hur det är att arbeta på Regeringskansliet. Sen är det också viktigt för oss som statlig arbetsgivare att kunna bidra i arbetet med att ge nyanlända möjligheter och bättre förutsättningar på arbetsmarknaden.

Malin Sundeby: Jonas och Samira, hur har ni upplevt tiden i mentorprogrammet?

Jonas Tidemyr: Väldigt positivt, om jag får prata utifrån egen erfarenhet. Dels för att jag tycker att vi fick ut väldigt mycket utav våra träffar och utvecklas också i det där att vi lärde känna varandra väldigt väl, och att det inte bara var att jag skulle dela med mig av mina erfarenheter, utan att jag fick väldigt mycket erfarenheter också av våra samtal. Och vi pratar om i princip allt möjligt. Vi hade en plan och vi följde den ganska väl. Sen så hade vi också olika teman, vi pratade om olika saker och berättade om våra olika erfarenheter i olika sammanhang och bakgrunder, så att det gav väldigt mycket.

Malin Sundeby: Samira, hur upplevde du mentorprogrammet?

Samira Peralak: Det var spännande för mig. Jonas jobbar med ekonomi, och från början så lärde vi att känna varandra och fokuserade på språket. Efter några möten kunde jag göra studiebesök på Regeringskansliet. Sen kunde han hjälpa mig mycket med att sortera CV och hur en statlig myndighet fungerar. Det var mycket bra för mig, därför att jag hade ingen erfarenhet av myndigheten.

Malin Sundeby: Har ni liknande utbildning?

Samira Peralak: Nästan, men Jonas har lite högre utbildning, inte samma. Det är dock samma bransch, kan man säga.

Jonas Tidemyr: Ja, i grund och botten är det samma utbildning.

Malin Sundeby: Hur länge har du varit i Sverige?

Samira Peralak: Nästan 4,5 år.

Malin Sundeby: Det här med att vara mentor, vad innebär det egentligen, Jonas?

Jonas Tidemyr: Det undrade jag också i början. Men precis som Sherlot nämnde, så fick vi en utbildning och i och med den så kände man sig lite tryggare med att gå in i den här rollen. Sen har det varit så, att även om jag har använt mig av den här informationen och de där kunskaperna som jag fick genom den här utbildningen, så är det ändå så att man får anpassa lite vad man tar upp och hur man hanterar de ämnena vi pratar om, osv. Det blev väldigt individuellt, så att det blev en blandning av att man tog tidigare kunskaper och erfarenheter och mixade med den verktygslådan vi fick, med den här bra starten vi fick.

Malin Sundeby: Samira och Jonas, satte ni upp ett mål, att det här ska vi göra under de där 6 månader som programmet pågår? Att ”det här är vårt mål”?

Samira Peralak: Ja, det skrev vi från början.

Jonas Tidemyr: Jodå, vi hade en sådan grej som kanske hette ”kontrakt”, men jag kommer inte riktigt ihåg. Men visst, vi hade en sådan grej som vi följde ganska väl, ja.

Malin Sundeby: Och vad hade ni för mål?

Samira Peralak: Mitt första mål var språket, därför jag hade mycket problem. Jag har inte varit på SFI, utan lärt mig språket på nätet. Det tog lång tid innan jag fick uppehållstillstånd och då kunde man inte gå till SFI för att lära sig språket. Språket var viktigt, till exempel när jag skickade sms till Jonas så rättar han mig och skrev hur jag behövde skriva. Så att det blev till att steg-för-steg utveckla språket.

Malin Sundeby: Men han svarade på frågorna du skickade också, eller?

Samira Peralak: Ja, det glömde han inte! Han rättade mig, och det är viktigt. Jag tror att det kanske är jobbigt för folk i Sverige att rätta, och det var viktigt för mig. Jag sa till Jonas från början att jag blir tacksam om han rättar mig.

Malin Sundeby: För att du var lite hård på honom: ”Nu får du…”?

Samira Peralak: Nej, han var mycket snäll. Men språket var det första målet, något jag fick utveckla och lära mig att skriva också. Sen lärde jag mig hur myndigheten fungerade för att kunna hitta jobb. Sen hittade jag jobb.

Malin Sundeby: Du har hittat ett jobb?

Samira Peralak: Ja, hos Skatteverket.

Malin Sundeby: Grattis!

Samira Peralak: Tack!

Malin Sundeby: Vad spännande!

Samira Peralak: Jag ska börja inom kort.

Malin Sundeby: Vad har varit roligast med att vara mentor?

Jonas Tidemyr: Det finns ju flera aspekter, men den kanske viktigaste är att man har lärt känna Samira. Och att när vi har pratat om olika saker har man fått en mycket större förståelse och insikt över vad det kan innebära för någon att komma hit till Sverige och alla de sakerna man kanske själv tar för givna, när man har språket och vet hur saker fungerar, inte minst inom det statliga.

Malin Sundeby: Har du något exempel på att ni kanske har krockat på något sätt?

Jonas Tidemyr: Nej, inte att vi har krockat. Däremot, utifrån dina frågor så har jag kommit på saker som jag hade inte riktigt tänkt på. Jag har inget bra exempel att ge här och nu, men många gånger har det varit så att jag har fått tänka till vad saker innebär. Då försökte jag förklara hur man resonerar, tagit några exempel och gått igenom dessa. På så sätt har jag själv börjat stanna upp och tänka till på att allting man själv kanske tar för givet inte alltid är så lätt att förklara. Och det behöver inte bara bero på att man har kommit till Sverige, utan det kan vara likadant när det gäller det statliga över huvud taget. Pratar man med en person som inte har erfarenhet av statliga verksamheter så finns det ganska mycket där som man till vardags hanterar, men för de som inte är invigda och jobbar med detta, då blir det kanske inte lika tydligt för dem.

Malin Sundeby: Om du fick chansen igen, skulle du vara mentor igen?

Jonas Tidemyr: Steget är mycket kortare nu. Första gången kändes det som en rolig utmaning, men man var givetvis nervös inför det här. Men sen, precis som Samira sa, så hade jag tur och träffade en adept där vi funkade väldigt bra tillsammans och jag fick väldigt mycket i utbyte. I den kursen som man hade initialt för mentorer, så tog man upp där att man kunde hamna i situationer där det inte fungerade, och det var man givetvis lite orolig för, att man skulle hamna i en sådan situation. Detta försvann dock ganska snabbt, när vi väl hade träffats.

Malin Sundeby: Ja, ni har ju haft en dans på rosor.

Jonas Tidemyr: Man kanske inte ska uttrycka det så, men ja. Det har fungerat väldigt väl.

Malin Sundeby: Det har inte varit några problem? För att jag har själv varit mentor vid flera tillfällen, och ofta kan den svåraste delen vara förväntningarna. Förväntningar att jag ska hjälpa till eller till och med att jag ska erbjuda ett jobb på den arbetsplatsen där jag jobbar.

Jonas Tidemyr: Lite sådant hade vi pratat om också, och det är precis som du säger att många adepter givetvis vill ha ett jobb – och så var det ju i ditt fall också. Men vi hade en ganska öppen dialog om detta där jag var ganska tydlig från början att den delen kan inte jag hjälpa till med, men däremot kan jag vara behjälplig indirekt genom att vi pratar om saker, att vi tittar på CV:t och vi tittar på andra sätt och vad man bör ta upp om man går på intervju. Så att vi berörde runt omkring ämnet, men du lyckades väldigt bra! Du fixade ett jobb på egen hand, utan min medverkan.

Samira Peralak: Det viktigaste med mentorer är personligheten, till exempel Jonas passar för den här rollen. Han är jättesnäll, han kan planera hur man steg-för-steg lär sig och gå in på person. Jag blev inte stressad från början. Jag har även nu många problem med språket, men jag blev ändå inte stressad i början. Det blev i början lite tufft att jag skulle träffa honom och att vi skulle prata, men han var mycket snäll. Han hade inte mycket stress, jag tror att han visste hur man kan lära en person från ett annat land som inte har samma kultur, där det är stora skillnader. Men jag tror personligen att det är mycket viktigt.

Malin Sundeby: Men hur var för dig att komma till Sverige och den svenska arbetsmarknaden? Lärde du dig mycket mer av Jonas är det du kunde innan?

Samira Peralak: Ja, precis. Jag lärde mig mycket om jobb och om kulturen. Vi fokuserade inte bara på jobb. Det är därför det är viktigt om du ska leva i Sverige att du vet om landets kultur. Många gånger frågade jag om det jag gjorde var rätt eller fel. Jag tänkte att i min kultur är det kanske okej, men fel i den svenska kulturen.
Malin Sundeby: Har du något exempel?

Samira Peralak: Kommer du ihåg första gången jag träffade dig? När vi gick ifrån varandra så sa jag ”hej då” en gång, och sen en gång till. Så frågade han mig varför jag sa detta två gånger. I min kultur så säger man det kanske tre eller fyra gånger. Det är mycket annorlunda. Jag kände att det var mycket konstigt. Det är många andra saker som jag inte riktigt kommer ihåg nu.

Malin Sundeby: Men är det så att du har fått Jonas att säga ”hej då” flera gånger nu, eller har du nu börjat säga ”hej då” mindre gånger? Både och, kanske.

Jonas Tidemyr: När det blev så där att det kom någonting som vi både två reagerade på, att det här var nytt, så var vi ganska ärliga och sa det. Och i och med detta så klarade vi upp det och kom fram till ”nu gör vi så här”. Så att det blev inte så att vi aldrig lyfte upp sådana saker, utan vi pratade om det ganska mycket. Sen vill jag tillägga, en grej som jag tyckte var jätteviktigt som vi gjorde, det är att vi träffades ganska ofta, och inte minst initialt. Detta tror jag att man bör göra som mentor.

Malin Sundeby: Hur träffades ni? Vart var ni någonstans?

Jonas Tidemyr: Många gånger så var vi på min arbetsplats, men vi försökte byta om också. Vi var på fik, sen var det de där olika studiebesöken och på andra platser också. Så att vi träffades minst en gång i veckan i den första delen av programmet. Sen blev lite mindre under den andra delen, men det blev då många studiebesök istället. Detta berodde bland annat på att jag tillfälligt omlokaliserades till en annan ort, så att vi fick hitta de platserna och tidpunkterna som fungerade. Ja, detta fungerade jättebra!

Malin Sundeby: Samira, mentorprogrammet, att ni har träffat varandra, har det utvecklat er som personer?

Samira Peralak: Jag tappade självförtroendet när jag kom till Sverige, då i hemlandet jobbade jag och hade det mycket bra, jag hade det bra ekonomiskt. Sen när jag kom fanns det ingen möjlighet för mig att hitta ett jobb som jag hade i hemlandet. Då tänkte jag att mentorprogrammet planerade för oss och att jobb skulle komma, att möjligheten finns och man behöver inte tänka bara på dåliga saker. Man måste vara positiv och försöka.

Jonas Tidemyr: Man får också bättre insikt och lite förståelse, och tänker utifrån utomståendeperspektivet när man möter människor. Man stannar upp, helt enkelt och tänker till. Så att på så sätt har det påverkat mig. Och just det här att man har prövat mentorrollen i sig har gjort att steget till att hoppa på programmet en gång till, inte bara för nyanlända, men även i andra sammanhang, det har ju minskat, i och med att man vet hur det är att vara mentor.

Malin Sundeby: Kommer ni att fortsätta att ha kontakt?

Jonas Tidemyr: Ja.

Samira Peralak: Ja. När vi avslutade så sa vi att vi skulle fortsätta att träffas.

Malin Sundeby: Det är bra. För att jag tänker att nu när Samira har fått jobb, så är det kanske ännu viktigare!

Jonas Tidemyr: Nu träffas vi som vänner och utbyter saker hela tiden. Men det är roligt att följa dig i ditt arbete och att vi då kan utbyta erfarenheter.

Malin Sundeby: Såsom Sherlot berättade, att när Arbetsgivarverket anordnade det här programmet, så var det en utbildning för mentorerna och sen så var det tre ordentliga träffar där adepter och mentorer träffades ihop. En inledningsträff, en träff halvvägs och en avslutningsträff. Spelade det någon roll för er att det fanns ett upplägg? Att det var i en regi, att det var i ett mentorskapsprogram?

Jonas Tidemyr: Det kanske inte påverkade våra enskilda möten i sig. Vi hade satt upp saker som vi skulle prata om och belysa. Detta gjorde vi, och mycket mera därtill. Men det var väldigt bra att ha den här mellanlandningen exempelvis, där man kom tillbaka och träffade andra mentorer och adepter, och fick ett utbyte med Arbetsgivarverket och de som höll ihop i det här programmet, för att både ställa frågor, men också för att spä på tankar och så där.

Malin Sundeby: Att man får inspiration? Vad man kan prata om på en träff, kanske?

Jonas Tidemyr: Ja, precis. Så att det tyckte jag var jättebra. Och att man gjorde ett avslut, också. Att man samlades allihopa i slutet. Vi hade inte träffats om vi inte hade haft det här som en plattform. Förutsättningarna för att vi skulle träffas och lära känna varandra som vi gör nu var att vi hade det här upplägget.

Samira Peralak: Det är individuellt, tror jag. Plattformar finns inte för alla.

Malin Sundeby: Jag tror att det skapas många olika initiativ, och det handlar om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle.

Samira Peralak: Precis.

Malin Sundeby: Behövs ett mentorprogram?

Jonas Tidemyr: Absolut.

Samira Peralak: Ja.

Jonas Tidemyr: Får jag lägga till en grej? Det var ju det där du presenterade för oss, från Arbetsgivarverkets sida, när vi gick in i det här. Att när vi hade en första omgång där vi hade en provperiod. Det var riktigt mentorskap, om än i mindre skala, och jag tror att det här är jätteviktigt, och att man bör utöka detta om möjligt för att det är jättebra kontaktskapande, och att vi inom staten ställer upp och gör det här, för att på alla sätt och vis hjälpa nyanlända att integreras, komma in lättare på arbetsmarknaden och förstå staten, och att det inte är något farligt och hemskt som det kan upplevas.

Malin Sundeby: Som Sherlot nämnde, att man kan ha en annan bild av staten.

Jonas Tidemyr: Precis. Och detta kanske kan variera även svenskar emellan, när det gäller synen på olika statliga myndigheter. Men överlag så tror jag att man uppfattar staten ändå som något positivt, och det är jättebra om man kan förmedla den här bilden vidare.

Malin Sundeby: Lotta, när du nu lyssnar på Jonas och Samira. Du är här som representant för Regeringskansliet som arbetsgivare. Er medverkan i programmet, har det fått någon effekt i mentors yrkesroll? Kan man säga någonting om det?

Lotta Lindgren: Det var en jättesvår fråga. Jag har suttit och lyssnat på allt detta med ett stort leende, för att jag känner att det var det där som vi hade hoppats på när vi anmälde intresset till att vara med i mentorsprogrammet. Men det här med effekt i mentors yrkesroll? Jag vet inte, det kanske Jonas kan svara på. Jonas, kan du ge något bra svar på det?

Jonas Tidemyr: Det är som jag sa, att det kanske inte påverkar mig i det dagliga arbetet, men det är ju ändå så att man har fått en djupare insikt och förståelse, och att man har med sig det faktiskt. För att även i det ordinarie yrket så träffar man personer med annan härkomst, och då är det väldigt viktigt att man tänker på att man inte ska ta för givet allt man själv tar för givet, utan att man stannar och tänker till.

Malin Sundeby: Så att det breddar ens synfält?

Jonas Tidemyr: Perspektivet har breddats, absolut.

Malin Sundeby: Lotta, nu ska ni medverka en andra gång i programmet. Hur tänker ni att er verksamhet ska utnyttja de här kunskaperna som mentorerna hos er har?

Lotta Lindgren: Jag tänker att Jonas och de andra mentorerna som har varit med under pilotprojektet, att de skulle kunna vara med som stöd till nya mentorspar. För att här har vi en god erfarenhet och ser att det har lyckats jättebra. Och vi försöker även att sprida goda exempel på vårt intranät, så att detta tycker vi är jätteviktigt. Det finns ett stort intresse ser vi också, att faktiskt kunna engagera sig i gruppen nyanlända, och vi gör det på lite olika sätt. Vi gör det inte bara via programmet, utan vi har också praktik för nyanlända och erbjuder också beredskapsjobb för nyanlända. Det där med att fortsätta med mentorsprogrammet, det innebär att vi kan vara delaktiga på flera olika sätt.

Malin Sundeby: Men ni märker hos era medarbetare runtom på Regeringskansliet, att de vill vara med?

Lotta Lindgren: Man vill vara med, precis! Och det här är också viktigt för oss, då det handlar om att långsiktigt kunna främja arbetet med inkluderande frågor på arbetsplatsen, och vi ser att det här leder till det.

Malin Sundeby: För att dra det lite längre, gynnar det här er verksamhet, på något sätt?

Lotta Lindgren: Ja, i förlängningen är det klart att mångfald på en arbetsplats gynnar. Och det handlar om att berika arbetsplatsen med olikheter, för att det ska bli så bra som möjligt för vår verksamhet.

Malin Sundeby: Och vad hoppas ni då på att deltagande i mentorsprogrammet ska leda till? Och var det självklart för er att vara med?

Lotta Lindgren: Det var inga svårigheter, när möjligheten att få vara med uppstod. Det var inte svårt att få ja, det är självklart att Regeringskansliet vill vara del av det här. Så att vi tyckte att det var jätteroligt.

Malin Sundeby: Vad hoppas man på då att det ska leda till?

Lotta Lindgren: Vi vet att vara mentor, precis såsom Jonas och Sherlot säger, det handlar om en kompetensutveckling. Detta då både på det personliga planet, men också professionellt, så att vi ser att det här stärker våra medarbetare.

Malin Sundeby: Sherlot, om jag sitter och lyssnar på det här och är chef i staten – vad vinner jag på att mina medarbetare är mentorer? Vad tror vi på Arbetsgivarverket om det?

Sherlot Jonsson: Här ser vi på mentorutbildningen som en kompetensutveckling, en personlig utveckling och också en möjlighet för mentorerna att få testa på sina ledaregenskaper genom att få stötta och coacha en annan person. Så att vi tänker att det här är bra kunskaper och erfarenheter för en verksamhet att ha, alldeles oavsett vad man jobbar med i verksamheten. Som chef, så tror jag att denna kunskap och erfarenhet inte bara påverkar mentorn, utan också kan påverka hela organisationen, om arbetsgivaren och cheferna vill det. Om man väljer att omsätta mentorskunskaper och erfarenheter i andra delar av organisationen, precis som Lotta pratade om, det kan handla om arbetet med organisationskulturen, värdegrunden, rekryteringsarbetet eller andra projekt som praktik i staten som Lotta pratade om. Om man väljer att se det på det sättet, då tror vi att den erfarenhet och de kunskaper som mentorn får också är till hjälp att leda inne i organisationen och utveckla den.

Malin Sundeby: Men när vi då lyssnar på Jonas och Samira, vad är resultatet av den här första omgången?

Sherlot Jonsson: Roligt är det. Vi har fått ett bra resultat. Eftersom vi gjorde detta som en pilot, som Jonas sa, och eftersom det är första gången som vi på Arbetsgivarverket gör en sådan verksamhet, så formar vi detta som en pilot. Vi ville testa och få möjlighet att skruva och kalibrera hela tiden, så att vi byggde upp en struktur där vi skickade ut enkäter till mentorer och adepter under programmets gång, och vi blev väldigt glada för all respons vi fick tillbaka. Så att vi har fått möjlighet att se vad som har fungerat bra och inte bra. Vi hade en första enkät, innan programmet, som adepter fick svara på just kring hur de ser de på staten. Vilken syn har de, vilken kunskap har de? Då var det många som skrev att man såg på staten som på någonting pålitligt och viktigt. Sen efter programmet så skickade vi ut samma enkät igen, för att vi ville se förflyttningar, hur ser de på staten nu? Då fick vi många nya ord, bland annat att staten är intressant, modern, öppen och det är positivt. Det känns som att vi är på rätt väg, att det här är en viktig verksamhet. Sen har vi också under programmet fått återkoppling från många adepter som har varit väldigt glada, men också väldigt tacksamma över det här programmet och över sina mentorer. Att de tycker att mentorerna har gjort en så bra insats, och tagit sig an uppgiften på ett sådant bra sätt. Så att jag vill passa på att ge alla mentorer som har varit med i Arbetsgivarverkets pilot en stor eloge.

Malin Sundeby: Och där finns det både vår tekniker, och jag själv, också. Och vad händer nu då? För att det vi har fått höra är att det blir mer, det blir en fortsättning.

Lotta Lindgren: Precis, det kommer en fortsättning. Vi hade det här som en pilot. Nu har vi skruvat lite och vi vill föra ut mentorprogrammet i landet. Så att den här fortsättningsomgången så kommer vi göra ett nytt mentorprogram i Stockholm och ett i Östergötland. Och vår ambition är att få möjlighet att på så många ställen som möjligt kunna erbjuda statliga medarbetare möjligheten att bli mentor.

Malin Sundeby: Som en avslutning, så vet ni att ni alltid kan kontakt oss på arbetsgivarpodden@arbetsgivarverket.se. Lotta, en sak vi inte får glömma av det du har sagt?

Lotta Lindgren: Jag skulle vilja säga till statliga arbetsgivare att det är viktigt att bidra i arbetet med att ge nyanlända möjligheter på arbetsmarknaden. Mentorprogrammet är en sak man kan göra i detta.

Malin Sundeby: Jonas, en sak vi inte får glömma av det du har sagt?

Jonas Tidemyr: Det är just det där att trycka på att alla som kan och vill ställer upp i ett sådant här mentorprogram. För att det ger väldigt mycket för en själv och man kan förhoppningsvis även bidra väldigt mycket för att hjälpa till i att få nyanlända snabbare in på arbetsmarknaden.

Malin Sundeby: Samira, en sak vi inte får glömma av det du har sagt?

Samira Peralak: Jag är mycket tacksam till Arbetsgivarverket för att jag fick möjligheten och ni kunde hitta en mentor. Jag hoppas att alla kan hitta och få en chans på mentorprogrammet.

Malin Sundeby: Sherlot, en sak vi inte får glömma av det du har sagt?

Sherlot Jonsson: Då skulle jag vilja säga så här till alla statsanställda inom statlig verksamhet: ta chansen att bli mentor. Använd din egen kompetens till att hjälpa och stötta en annan kompetent medmänniska in på arbetsmarknaden. För det berikar dig, det berikar din verksamhet och det berikar den andra personen.

Malin Sundeby: Då får jag tacka våra gäster Jonas, som har varit mentor. Samira som har varit adept. Lotta som kommer från Regeringskansliet och Sherlot, projektledare för programmet. Tekniken står Sara Nykäsenoja för, mitt namn är Malin Sundeby. Arbetsgivarverkets mentorprogram ger statliga myndigheter en möjlighet att ta del av nyanlända akademikers kompetens och erfarenhet. Samtidigt är programmet ett sätt för nyanlända att lära sig mer om statens verksamheter och utveckla sitt kontaktnät i Sverige. Hej då!