Tillit enda vägen framåt för Anders Kompass

Du har ju varit många år inom internationellt utvecklingsarbete, bland annat som ambassadör och som chef inom FN. Vad tar du med dig in i rollen som chef för en ny statlig myndighet?

– Jag tar med mig mina erfarenheter som ledare och chef, men också det internationella perspektivet. I Sverige har vi en hög nivå av tillit generellt i samhället och jag vet hur oerhört svårt arbetet blir när den tilliten saknas. När människor istället får vara i en miljö som genomsyras av tillit växer de och tillsammans kan vi närma oss våra mål. Jag har sett att det funkar.

Institutet är helt nystartat, vad gör ni just nu?
– Vi rekryterar. Totalt räknar vi med att anställa ungefär 30 personer varav 20-25 är utredare, resten administrativ personal. Samtidigt har vi tillsammans med styrelsen tagit fram en verksamhetsplan och riktlinjer.
– Eftersom vi är en oberoende myndighet så finns det inte mycket att förhålla sig till än och det tar tid att få igång verksamheten. Vi kommer nog inte vara operativa förrän kanske till hösten eller nästa vår. Jag får påminna mig själv hela tiden om att ha tålamod.

Mänskliga rättigheter spänner ju över i stort sett alla områden i samhället. Hur ska ni hinna med allt?
– Vi måste vara strategiska i det vi väljer att titta på. Vi ska inte förändra något själva men påverka, trycka på och ge konkreta förslag till regeringen, kommuner och andra aktörer.

Vad är tillit för dig, kopplat till ledning och styrning?
– Det handlar mycket om kulturen, att medarbetarna ska känna sig lugna i att de är respekterade och har en frihet att utforma sitt arbete. Att det finns en gemensam förståelse för vad som är vårt mål, vår uppgift. Jag vill att alla ska veta vart vi är på väg och att de kan påverka.
– En viktig aspekt i detta är också att jag som ledare inte gömmer mig när det blir tufft utan då kliver fram och tar mitt ansvar.

Hur vill du arbeta med tillit på institutet?
– Det är ju helt omöjligt att klara det här ensam så det är jag tillsammans med medarbetarna som ska lägga grunden för den här myndigheten. Jag lyfter fram att vi har en fantastisk möjlighet och vill att alla känner att de är med om något viktigt och minnesvärt. Men att vi är nya och oberoende kan också skapa oro. Där måste vi ha tillit till att det kommer att bli något bra.

Vilken roll spelar tilliten till dig som person?
– Jag har ju förstått att människor ser mig som någon de vill jobba för och det är roligt förstås men också ett stort ansvar.

Vilket ser du som det viktigaste verktyget för att skapa och leda utifrån tillit?
– Det beror givetvis på situationen men regelbundna möten där alla får veta vad som är på gång är viktiga. Man måste också jobba på att alla blir synliga i organisationen. Det blir lätt de externa som får allt ljus men de som jobbar internt med administration eller löner är lika viktiga. Det måste finnas tillit även mellan dem.
– Sen betyder ”småmötena” också mycket, både de som handlar om jobbet men också det personliga. När jag jobbade på FN kom det ofta medarbetare som ville prata om något som kanske tyngde dem, det kunde bli långa arbetsdagar. Samtidigt är det något jag som ledare inte kommer ifrån, de samtalen är viktiga.

Vilka utmaningar ser du med tillitsbaserad ledning och styrning?
– Det motsatta - att bestämma och befalla - uppfattas ofta som enklare för en chef men det funkar inte, det blir ingen rolig arbetsplats. Och jag kan absolut inte leda så på den här myndigheten, vi måste leva som vi lär.

I strategin för statliga arbetsgivare är staten som en attraktiv arbetsgivare en viktig del. Hur viktigt är tillit för att kunna rekrytera och vara en attraktiv arbetsgivare?
– Det är A och O. När jag själv började på Utrikesdepartementet 1983 var lönen låg och jag arbetade mycket men redan första dagen fick jag ta hand om stora frågor. Ordet användes inte då men jag kände tilliten, och det fick mig att vilja fortsätta jobba inom det offentliga.

Har du någon ledstjärna eller ledord för ditt eget ledarskap?
– ”Förneka aldrig din egen erfarenhet och övertygelse bara för att få lugn och ro”. Det är ett citat av Dag Hammarskjöld som har inspirerat mig under mina år inom FN. Han är inspirerande för oss alla, även om vi inte kan leva upp till hans nivå kan vi alla som tjänsteperson excellera och inspirera i det lilla.