Jan Garton har praktikerns perspektiv på tillit

Du kommer närmast från Försvarsdepartementet där du var chef för enheten för samordning av försvarsunderrättelsefrågor och har tidigare haft olika chefspositioner på bland annat Säpo och Interpol. Du har också jobbat som analytiker på Polisen och i Försvarsmakten. Vad tar du med dig in i din nya roll som generaldirektör för Myndigheten för totalförsvarsanalys (MTFA)?

– Jag tar med mig en ödmjukhet inför uppgiften att ha det yttersta ansvaret för en myndighets väl och ve, en myndighet som dessutom är ny och under uppbyggnad.

– Samtidigt känner jag tillförsikt. Jag har en lång erfarenhet av att vara chef och ledare, tycker att jag fått en god förståelse för totalförsvaret och har också ett brett nätverk som jag kan ha nytta av i den här rollen.  

– Jag tar också med mig en stark vilja att tillsammans med mina medarbetare på MTFA, genom våra analyser och utvärderingar, tillföra regeringen och berörda aktörer i övrigt ett mervärde i utvecklingen av totalförsvaret.

Vad händer på myndigheten just nu?

– Man kan säga att vi både kör tåget och lägger rälsen framför oss samtidigt. Vi är mitt i ett intensivt arbete med de utvärderingsuppdrag vi har fått från regeringen. Just nu hämtar vi in information från berörda myndigheter som vi bearbetar på olika sätt. Flera av uppdragen ska del- eller slutrapporteras under hösten.

– Samtidigt fortsätter vi att bygga upp myndighetens inre struktur och processer. Vi vill till exempel få på plats en regelbunden uppföljning av våra projekt så att vi inom organisationen kontinuerligt kan lära oss och utvecklas. När resurserna tillåter har vi också möjlighet att ta egna initiativ till analyser. Vi ser att vi också behöver bygga upp en egen omvärldsbevakning.

Myndigheten har funnits i drygt ett år. Hur jobbar du för att bygga upp organisationen utifrån ledarskap och medarbetarskap? Vad är viktigast?

– För mig handlar det om balans. Balans mellan att ge både chefer och medarbetare verktygen och förtroendet att lösa sina uppgifter med hjälp av den djupa kompetens de besitter – och att ändå följa upp att vi når våra mål och vid behov ta ansvar för kompletterande åtgärder eller kursändringar om det visar sig nödvändigt.

– Jag försöker också hålla en balans mellan att styra genom mina chefer och att ändå aktivt kommunicera med och intressera mig för medarbetarna och hur de upplever sitt arbete.

Hur ser du på begreppet tillitsbaserad styrning och ledning? Är det något du har erfarenhet av?

– Jag har praktikerns perspektiv. Jag har som chef arbetat i ett flertal organisationer där medarbetarna i princip varje dag ställs inför att lösa det ena komplexa problemet efter det andra, där de behöver förlita sig på sin kunskap, sin erfarenhet och sitt omdöme. Det gäller både Säkerhetspolisen och Regeringskansliet – även om problemen kan se lite olika ut.

– Som chef kan man inte detaljstyra sådan verksamhet, utan man behöver för det första rekrytera rätt medarbetare och för det andra ge dem rätt förutsättningar att själva göra jobbet - med stor frihet under ansvar. Man behöver visa tillit.

– Men man behöver också som chef orka följa medarbetarnas, eller sina chefers, verksamhet och vara beredd att coacha och vid behov ge stöd. Man behöver också vara beredd att fatta beslut om att till exempel ändra inriktning på arbetet om det krävs för att målen ska nås.

Vilken betydelse får tillit i er verksamhet?

– På MTFA tar vi oss an mycket komplexa analys- och utvärderingsprojekt. Vår viktigaste resurs är våra medarbetare. De har djup metodkompetens och bred erfarenhet från olika samhällssektorer. Jag och mina chefer behöver skapa förutsättningar för att de själva, enskilt eller i grupp och i relation till sin omvärld ska kunna ta ansvar för att lösa sina arbetsuppgifter – och utvecklas i sina professioner.

– Samtidigt måste vi som chefer aktivt följa upp och vid behov vara bollplank eller ge stöd och om så krävs ta ansvar för att ändra det som inte fungerar.

Vilket är ditt viktigaste verktyg som ledare?

– Utifrån min personlighet så är det att jag konsulterar och tänker efter innan jag fattar beslut, om tiden medger. Jag försöker också vara tydlig och håller inte inne med återkoppling.

– Jag tror också att min humor, även om den är torr, hjälper mig att knyta an till människor.