Remiss av promemorian Trygghet för EU-åklagare i Sverige

Arbetsgivarverket har anmodats yttra sig över rubricerat betänkande. Arbetsgivarverket besvarar remisser med utgångspunkt i ett statligt arbetsgivarpolitiskt perspektiv.

Arbetsgivarverket välkomnar de klargöranden som nu görs i förhållande till betänkandet SOU 2020:74 och de remissvar som lämnades då, men önskar ändå lämna några synpunkter.

Rubrikerna i detta yttrande följer rubriksättningen i promemorian.

12.2. Social trygghet enligt lagstiftning

Utredaren anser att Eppo, i enlighet med artikel 10 i Eppos anställningsvillkor, har åtagit sig att betala de svenska europeiska delegerade åklagarna lön motsvarande sjuklön i enlighet med regleringen i lagen (1991:1047) om sjuklön. Men då det inte är helt säkert att denna tolkning av Eppos anställningsvillkor är riktig och något besked om detta inte har kunnat fås från Eppo under utredningstiden, föreslår utredaren för säkerhets skull en reglering i Ekobrottsmyndighetens instruktion.

Den föreslagna bestämmelsen i instruktionen anger att Ekobrottsmyndigheten ska betala de svenska europeiska delegerade åklagarnas sjuklön i enlighet med lagen om sjuklön, om inte Eppo gör det. I sådant fall ska arbetstagaren också lämna läkarintyg till Ekobrottsmyndigheten enligt 8 § lagen om sjuklön och Ekobrottsmyndigheten ska göra anmälan till Försäkringskassan enligt 12 §. Arbetsgivarverket konstaterar att detta också innebär att det åligger Ekobrottsmyndigheten att göra bedömningen av om arbetsförmågan kan anses nedsatt på grund av sjukdom och begära eventuella kompletteringar av läkarintyget.

Arbetsgivarverket anser att det är olämpligt att göra en regeländring utan att först ha konstaterat att den verkligen behövs.

12.3 Social trygghet enligt kollektivavtal

Utredaren föreslår att Ekobrottsmyndigheten i förhållande till dessa åklagare ska tillämpa bestämmelser om social trygghet, pension och försäkringsskydd i kollektivavtal som myndigheten är bunden av. Arbetsgivarverket anser att det är en lämplig hantering och instämmer med utredarens slutsats att en sådan hantering inte strider mot tillämpliga kollektivavtal. Ekobrottsmyndigheten agerar då inte som arbetsgivare, utan som administratör av den konstruktion som EPPO-förordningen reglerar.

Utredaren föreslår också att lagstiftning inte ska införas om kollektivavtalsparterna finner en lösning på nämnda frågor. Arbetsgivarverket anser dock inte att frågorna om de delegerade åklagarnas rättigheter lämpar sig för kollektivavtal. Frågorna rör en anställning hos en arbetsgivare utanför kollektivavtalsområdet där villkoren i grunden redan reglerats genom bestämmelser i en förordning. Då det inte finns något förhandlingsutrymme i sak, skulle en förhandling bara ske avseende tillämpningen, men med risk för att även förmåner skulle aktualiseras i förhandlingen. Lagstiftning är därför att föredra.

För att utesluta att en EU-åklagare erhåller en förmån som är större än vad som avses kan det behöva förtydligas ytterligare i den föreslagna 25 a § förordningen (2015:744) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten, så att man även tar höjd för sådan ersättning som kan betalas under en tjänstledighet. Arbetsgivarverket föreslår därför följande ändring i 25 a § första stycket andra meningen:

”Tillämpningen ska ske på ett sådant sätt att åklagaren sammantaget erhåller förmåner i motsvarande omfattning som om arbetstagaren enbart utfört arbete för Ekobrottsmyndigheten och den ersättning åklagaren skulle ha haft då. ”

Beslut i detta ärende fattas av generaldirektör Christina Gellerbrant Hagberg. I den slutliga handläggningen deltog kommunikationschef Lars Andrén, chefsjurist Hedda Mann, chef Arbetsgivarutveckling Åsa Krook, stabschef Ulrika Atterfors, förhandlingschef Anna Falck, biträdande förhandlingschef Matilda Nyström Arnek och socialförsäkringsexpert Jenny Lindmark, föredragande.