Tvisten gällde mellan Stockholms läns landsting (landstinget) och Fackförbundet SRAT (förbundet). Eftersom Arbetsgivarverket bedömer att tvistefrågan är av intresse för vissa statliga myndigheter har verket valt att kortfattat referera domen samt lämna en utförlig kommentar till den.

Bakgrund

Målet rörde tre perfusionister, personal som sköter hjärt- och lungmaskiner, på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Den ordinarie arbetstiden för dessa arbetstagare var förlagd till dagtid måndag-fredag kl. 7.30-17.00. Därutöver hade de beredskap enligt schema. Vid tre tillfällen under våren 2007 avbröts deras beredskap genom arbete vilket ledde till att de inte skulle få elva timmars sammanhängande dygnsvila enligt 13 § första stycket arbetstidslagen (1982:673) (ATL). När arbetstagarna inställde sig för arbete på ordinarie arbetstid nästkommande arbetsdag beordrade arbetsgivaren dem att vara lediga i den utsträckning som krävdes för att uppfylla arbetstidslagens reglering. Arbetstagarna har månadslön och arbetsgivaren gjorde löneavdrag för de timmar de beordrades att vara lediga.

Tvist uppkom mellan parterna om arbetstagarna har rätt till lön för den tid då arbetsgivaren beordrade dem att vara lediga.

Lokala och centrala tvisteförhandlingar hölls utan att parterna kunde enas. Förbundet åberopade tolkningsföreträde enligt 35 § medbestämmandelagen och yrkade att lön skulle utges för den av landstinget beordrade ledigheten.

Landstinget väckte talan mot förbundet och yrkade att AD skulle fastställa att landstinget inte var skyldigt att betala de krav på lön som förbundet framställt. Förbundet bestred landstingets yrkande.

AD domskäl

Arbetstidslagen

AD inleder med att gå igenom relevant bestämmelse i ATL. Enligt huvudregeln i 13 § första stycket ATL ska alla arbetstagare ha minst elva timmars sammanhängande ledighet under varje period om tjugofyra timmar.

Avvikelse från dygnsviloregleringen får enligt samma bestämmelse göras tillfälligtvis om det föranleds av något särskilt förhållande som inte kunnat förutses av arbetsgivaren, under förutsättning att arbetstagaren ges motsvarande kompensationsledighet.

Enligt 3 § ATL får genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation avvikelser göras från bl.a. 13 § första stycket samma lag under förutsättning att det inte innebär att mindre förmånliga villkor ska tillämpas för arbetstagaren än vad som följer av arbetstidsdirektivet. Något sådant kollektivavtal förelåg inte mellan parterna vid den i målet aktuella tidpunkten.

Utgångspunkter för AD:s bedömning

Utgångspunkten för domstolens prövning är att parterna är ense om att landstinget vid samtliga här aktuella tillfällena har haft rätt att beordra arbetstagarna att vara lediga för att dygnsviloreglerna i 13 § ATL skulle iakttas.

AD konstaterar att ATL inte reglerar frågor om lön. Frågan om lön ska utgå till arbetstagare som beordrats ledighet under ordinarie arbetstid för att dygnsviloreglerna ska iakttas regleras således inte i arbetstidslagen. Huruvida ledigheten ska vara betald eller inte är beroende av vad som har avtalats mellan parterna.

AD prövning begränsas således till frågan om lön ska utgå enligt det mellan parterna tillämpliga kollektivavtalet, AB 05, under den i målet beordrade ledigheten.

AD fann dock att någon gemensam partsavsikt i denna fråga inte gick att fastställa.

AD:s överväganden

Parterna är överens om att landstinget haft rätt men även varit skyldiga att beordra den aktuella ledigheten för att uppfylla dygnsviloregleringen i arbetstidslagen. Arbetstagarna kan därmed inte anses ha stått till förfogande för arbete. I avsaknad av en uttrycklig betalningsregel i kollektivavtalet AB 05 finner AD att det inte kan anses följa någon rätt till lön för de aktuella ledigheterna.

AD:s ställningstagande innebar att landstinget haft rätt att göra löneavdrag på sätt som skett. Landstingets fastställelsetalan skulle därmed bifallas.

Arbetsgivarverkets kommentar

Begreppet beredskap

Det kan vara lämpligt att inledningsvis klara ut vad som avses med begreppet beredskap. Med begreppet beredskap avses i allmänhet tid då arbetstagare på tjänstgöringsfri tid får uppehålla sig utanför arbetsstället men är skyldig att vara anträffbar för att efter kallelse infinna sig på arbetsplatsen.

ATL:s tillämpbarhet på den statliga sektorn

Av 4 kap 1 § ALFA framgår att parterna har avtalat bort ATL i sin helhet för de arbetstagare som omfattas av ALFA. För de arbetstagare som normalt har sin ordinarie arbetstid förlagd till måndag-fredag har dock vissa av ATL:s bestämmelser lyfts in i ALFA som kollektivavtalsbestämmelser, bl.a. bestämmelserna om dygnsvila och veckovila (se 4 kap 5 § ALFA). Av förenklingsskäl hänvisas i denne kommentar endast till bestämmelserna i ATL. 

Närmare om regelverket kring dygnsvilan

13 § ATL har kommit till för att tydligare genomföra arbetstidsdirektivets regler om dygnsvila. Alla arbetstagare ska enligt huvudregeln ha minst elva timmars sammanhängande ledighet under varje period om tjugofyra timmar. Begreppet ledighet ska ha samma innebörd som enligt arbetstidsdirektivet och EG-domstolens praxis. Det innebär att all tid som inte räknas som arbetstid ska betraktas som ledighet. Jourtid på arbetsplatsen utgör arbetstid. Däremot utgör beredskap inte arbetstid, såvida inte beredskapen avbryts genom arbete.

Avvikelser från dygnsviloreglerna får göras tillfälligtvis på grund av något särskilt förhållande som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren, som t.ex. olycksfall. En förutsättning är att arbetstagaren får motsvarande tid som kompenserande vila. Sådana avvikelser får endast göras vid enstaka tillfällen.

Det är vidare möjligt att göra avsteg från dygnsviloreglerna genom kollektivavtal. De statliga myndigheterna har möjlighet att med stöd av ALFA sluta lokala kollektivavtal om sådana avvikelser. Av artikel 18 i arbetstidsdirektivet framgår dock att ett sådant avtal är tillåtet endast under förutsättning att motsvarande kompensationsledighet beviljas de berörda arbetstagarna eller i undantagsfall att de berörda arbetstagarna ges lämpligt skydd. Om vilan enligt ett lokalt kollektivavtal således blir kortare än 11 timmar måste de återstående timmarna läggas ut vid ett annat tillfälle.

Beredskap vid statliga myndigheter

ALFA innehåller i princip inga bestämmelser om beredskap. Inom ALFA:s tillämpningsområde kan den myndighet som har behov av beredskap sluta lokala kollektivavtal om detta.

En myndighet som inte särskilt har reglerat frågan om arbete i samband med beredskap i lokala beredskapsavtal kan hamna i samma situation som landstinget gjorde i förevarande mål, enligt följande.

Statliga myndigheter är som regel skyldiga att ha lokala kollektivavtal som reglerar den ordinarie veckoarbetstiden (se 4 kap 13 och 29 §§ ALFA). En del myndigheter kan därtill ha behov av att ta arbetstagare i anspråk för beredskap. Om en sådan arbetstagares beredskap avbryts genom arbete och vederbörande sedan inställer sig på ordinarie arbetstid nästkommande arbetsdag finns en risk att arbetstagaren inte hinner få ut sin dygnsvila om minst elva timmars sammanhängande ledighet under varje period om tjugofyra timmar enligt 13 § ATL.

För att undvika att komma i konflikt med dygnsviloregleringen i ATL kan även en statlig myndighet, som inte reglerat avvikelse från dygnsviloreglerna i ett lokalt beredskapsavtal, hamna i en situation där den har en rätt men även en skyldighet att beordra arbetstagaren att vara ledig under ordinarie arbetstid. På motsvarande sätt som landstinget gjorde i det aktuella målet, torde en myndighet med stöd av 9 kap 8 § ALFA kunna göra löneavdrag för tid då myndigheten på grund av dygnsviloregleringen i 13 § arbetstidslagen beordrar arbetstagaren att vara ledig. Det bör dock tilläggas att en myndighet som inte önskar göra något löneavdrag i en sådan situation har möjlighet att med stöd av 2 kap 7 § ALFA fatta besluta att löneavdrag inte skall göras. Det är således upp till myndigheten att avgöra om löneavdrag skall göras eller inte för den tid då myndigheten på grund av regleringen i 13 § ATL beordrar arbetstagaren att vara ledig under ordinarie arbetstid.

Enligt Arbetsgivarverkets uppfattning är det mest lämpliga och långsiktiga sättet att hantera denna situation att försöka komma överens i ett lokalt beredskapsavtal, där frågan om arbetstidens förläggning för de arbetstagare som har beredskap regleras. Om det är vanligt att beredskapen avbryts genom arbete bör arbetstiden nästkommande dag förläggas på annat sätt än enligt ordinarie förläggning. Om det däremot är sällan förekommande att beredskapen avbryts genom arbete bör myndigheten enligt Arbetsgivarverkets uppfattning i det lokala avtalet reglera att kompenserande vila för den avbrutna dygnsvilan ska läggas ut vid senare tillfälle.

Veckovila enligt 14 § ATL

Det kan tilläggas att en myndighet som har behov av beredskapstjänstgöring inte bara har att beakta dygnsviloregleringen i 13 § ATL utan även veckoviloreglerna i 14 § ATL.

Av 14 § ATL framgår att en arbetstagare ska ha minst trettiosex timmars sammanhängande ledighet under varje period om sju dagar. Genom kollektivavtal och tillfälligtvis i oförutsedda situationer kan avvikelser göras även från reglerna i 14 § ATL under förutsättning att arbetstagaren får motsvarande kompenserande vila.

Det kan här tilläggas att tid i beredskap inte räknas som arbetstid vare sig i arbetstidslagens eller i arbetstidsdirektivets mening. Av 14 § ATL framgår dock en särskild reglering som innebär att man inte kan ha veckovila samtidigt med beredskap.  Om en myndighet har behov av beredskap under helger kan det således vara lämpligt att myndigheten försöker att i lokalt kollektivavtal komma överens om avvikelse från 14 § ATL, så att myndigheten får lägga ut beredskap under veckovilan.

Om det är vanligt att beredskapen under helger avbryts genom arbete kan det på motsvarande sätt som angivits ovan beträffande 13 § ATL vara lämpligt att myndigheten försöker komma överens i ett lokalt beredskapsavtal att arbetstiden nästkommande måndag förläggs på annat sätt än enligt ordinarie förläggning.

Förändringar på gång

Det kan slutligen tilläggas att EU:s arbetsmarknadsministrar i juni 2008 gjorde upp om ändringar i arbetstidsdirektivet. Innebörden är bl.a. att passiv jour inte ska räknas som arbetstid. Innan förslaget kan bli ett direktiv måste emellertid EU-parlamentet behandlar det.

Mer information

För ytterligare information om innehållet i detta ”Arbetsgivarverket informerar” kontakta din rådgivare på Arbetsgivarverket.