Bakgrund

P-A.E är anställd som kronoinspektör vid Kronofogdemyndigheten (KFM) och han har sedan lång tid haft domstolsförordnande som god man och förvaltare vid sidan av sin anställning. År 2011 antog KFM nya riktlinjer om bisyssla och som bland annat berörde uppdrag som god man eller förvaltare. Sammantaget intogs en restriktiv hållning i riktlinjerna till denna typ av bisyssla. Efter att P-A.E. på anmodan från arbetsgivaren inkommit med en redogörelse för sitt uppdrag beslutade KFM i april 2012 att P-A.E. skulle upphöra med bisysslorna. Vid tidpunkten för KFM:s beslut hade P-A.E. 13 uppdrag och år 2011 fick han sammanlagt 80 000 kronor i arvode för dessa uppdrag.

Efter att fackförbundet ST väckt talan mot staten och yrkat upphävande av KFM:s beslut, beslutade AD interimistiskt den 30 maj 2012 att myndighetens beslut inte skulle gälla tills det att lagakraftägande avgörande förelåg.

AD:s domskäl

I domskälen redogör AD för den aktuella bestämmelsen (7 § LOA), de bakomliggande förarbetena (bland annat SOU 1969:6, prop. 1970:72, prop. 2000/01:147) samt den praxis som utvecklats på området (se AD 2011 nr 83, AD 2005 nr 55, AD 2004 nr 108, AD 2000 nr 116, AD 1999 nr 106, AD 1991 nr 99 och AD 1989 nr 123).

AD gör en ingående prövning av bisysslans förenlighet med 7 § LOA och bedömer inledningsvis KFM:s verksamhet och kronoinspektörens arbetsuppgifter. Sammantaget bedömer AD att riskgraden för förtroendeskada på grund av bisysslor är hög när det gäller kronoinspektörer, och endast förhållandevis små risker för förtroendeskada bör accepteras vid tillämpningen av 7 § LOA.

Vid bedömningen av bisysslan i allmänhet tar AD bland annat upp att god man och förvaltare utses av tingsrätten och att den som förordnas ska vara rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig samt att gode mäns och förvaltares verksamhet står under överförmyndarens tillsyn. AD uttalar vidare att personer som på grund av sjukdom eller hög ålder inte klarar av att sköta sina egna angelägenheter och som får hjälp med detta är en viktig del i det svenska välfärdssamhället. Det är därför utifrån allmänna utgångspunkter angeläget att samhället kan rekrytera tillräckligt många och kompetenta gode män och förvaltare. Mot den bakgrunden uttalar AD att "Det samhälleliga intresset av tillgång till lämpliga gode män och förvaltare talar för att bisysslan bör tillåtas även om det föreligger vissa risker för förtroendeskada. För Arbetsdomstolen framstår kronoinspektörer, med den kunskap om ekonomisk förvaltning och krav på redlighet och integritet som anställningen förutsätter, som typiskt sett väl lämpade för uppdrag som god man och förvaltare.".

AD konstaterar sammantaget att, å ena sidan, KFM:s verksamhet är sådan att endast förhållandevis små risker för förtroendeskada bör få accepteras och, å andra sidan, att det allmänna intresset av tillgång till lämpliga gode män och förvaltare talar för att en relativt högre risk för förtroendeskada måste accepteras.

AD gör härefter en riskbedömning av det enskilda fallet. AD redovisar vad staten genom Arbetsgivarverket anfört, bland annat att P-A.E. i sin anställning ska vara opartisk medan han som god man ska vara partisk i förhållande till sina huvudmän. En intressekonflikt skulle uppstå om någon av P-A.E:s huvudmän skulle bli föremål för KFM:s handläggning. En av hans huvudmän har också vid ett tillfälle varit föremål för en ansökan om betalningsföreläggande. P-A.E. får i sitt arbete del av känsliga uppgifter om enskilda personer och näringsidkare. Han har tillgång till samtliga datasystem inom KFM. Om P-A.E. vidtar felaktiga åtgärder i sin roll som god man eller förvaltare finns det en risk för att huvudmannen eller dennes anhöriga förknippar detta agerande med KFM.

Enligt AD:s mening innefattar det som staten anfört inga påtagliga eller konkreta beröringspunkter eller intressekonflikter mellan P-A.E:s arbete som kronoinspektör och hans uppdrag som god man och förvaltare. Vidare avser inte P-A.E:s uppdrag en obestämd krets av personer (jfr. till exempel AD 2005 nr 55 och AD 1989 nr 123). Den krets av personer som P-A.E. genom sin bisyssla har en nära relation till är klart avgränsad. AD menar att det i och för sig inte kan uteslutas att ett ärende avseende någon av P-A.E:s huvudmän skulle hamna hos KFM. AD framhåller att han i dessa fall självfallet är jävig och inte kan handlägga ärendet. AD kan inte se att detta skulle försvåra för myndigheten att fullgöra sina uppgifter. Inte heller det förhållandet att en av hans huvudmän varit föremål för en ansökan om betalningsföreläggande innefattar en sådan intressekonflikt som är ägnad att rubba förtroendet för P-A.E:s opartiskhet. AD kan heller inte se på vilket sätt de känsliga uppgifter om enskilda personer och näringsidkare som P-A.E. får del av i sin anställning skulle ha betydelse för hans uppdrag som god man och förvaltare. KFM kan, enligt 7 b § LOA, begära att P-A.E. lämnar de uppgifter som behövs för att kunna bedöma dennes bisysslor.

AD anser vidare att om P-A.E. agerar felaktigt i anledning av sina uppdrag som god man eller förvaltare skulle detta tala för att bisysslan är otillåten (jfr AD 2000 nr 116). Detta gäller till exempel om han inte följer de regler om jäv eller sekretess som gäller i anställningen. Detsamma gäller om han inte skulle sköta sina uppdrag som god man eller förvaltare med den redlighet och omsorg som uppdragen kräver. AD uttalar vidare "att om en arbetstagare agerar på ett sådant sätt kan detta innefatta ett sådant åsidosättande av arbetstagarens åligganden i anställningen att det, beroende på de närmare omständigheterna, kan utgöra laga skäl för uppsägning eller avskedande.".

AD anser i övrigt inte att staten har gjort gällande att det skulle finnas några konkreta omständigheter som gör att det finns skäl att misstänka att P-A.E. skulle agera felaktigt i anledning av sina uppdrag som god man eller förvaltare. Mot bakgrund härav får risken för förtroendeskada i detta avseende, enligt Arbetsdomstolens mening, anses vara låg. Det kan tilläggas att utredningen inte ger stöd för att P-A.E. har fler uppdrag som god man och förvaltare än han kan sköta på ett tillfredställande sätt vid sidan av sin anställning.

Vid en samlad bedömning finner AD att de eventuella risker för förtroendeskada som P-A.E:s bisysslor kan innebära framstår som försvarliga, bland annat med hänsyn till de allmänna intressen som talar för att han åtar sig sådana uppdrag. Arbetsdomstolen anser därför att den aktuella bisysslan inte är otillåten enligt 7 § LOA.

Kommentar

Detta avgörande följer den linje som AD intagit i tidigare domar, bland annat AD 2011 nr 83, nämligen att hänsynen till de allmänna intressena är av betydande vikt vid den samlade bedömningen av om bisysslan kan anses förtroendeskadlig eller inte. Om uppdraget fyller ett stort samhälleligt behov finns det utrymme för att godta bisysslan även om myndighetens verksamhet i och för sig är av sådan art att endast förhållandevis små risker för förtroendeskada bör få accepteras. Det som får anses vara av avgörande betydelse i det aktuella fallet är att bisysslan är ett uppdrag från det allmänna, här i form av ett domstolsförordnade, och har ett starkt allmänintresse, att antalet uppdrag och krets av personer som berörs är klart avgränsade och att eventuella intressekonflikter ska kunna hanteras genom jävsregleringen.

Det bör dock framhållas att jävsregleringen i många fall inte kan användas som ett hjälpmedel för att komma till rätta med eventuella risker för intressekonflikter utan att det i stället är de preventiva bestämmelserna i LOA om förbud mot förtroendeskadlig bisyssla som ska tillämpas.

Som alltid ska det vidare göras en bedömning i varje enskilt fall, vilket – beroende på omständigheterna – kan leda till att bisysslan inte medges även om det skulle föreligga ett starkt allmän intresse för bisysslan.

Mer information

För ytterligare information om innehållet i detta "Arbetsgivarverket informerar" kontakta, arbetsrättsjurist Hedda Mann.