Bakgrunden och parternas inställning

Försäkringskassan kom i slutet av maj 2014 överens med en arbetstagare, MS, om en anställning som servicehandläggare. Efter att MS tillträtt anställningen överklagades anställningsbeslutet. I mitten av december 2014 beslutade SÖN att undanröja beslutet att anställa MS och att klagande skulle erbjudas anställningen. Med hänsyn härtill meddelade Försäkringskassan MS att hennes anställning skulle upphöra.

Jusek, som företrätt MS, väckte talan och anförde bland annat följande. Skiljandet från anställningen har skett i strid med reglerna i LAS. Arbetsgivaren har genom att ha ingått ett anställningsavtal med MS blivit civilrättsligt bundet. En statlig anställning kan, om det inte finns särskilda lagregler om annat, bara upphöra i enlighet med reglerna i LAS. SÖN:s beslut har inte den verkan att arbetstagarens anställning upphörde. SÖN har inte enligt författning kompetens att fatta beslut med den innebörden. Jusek yrkade ogiltigförklaring av skiljandet från anställningen och allmänt skadestånd.

Försäkringskassan, som i målet företrätts av Arbetsgivarverket, anförde bland annat följande. Ingåendet av en statlig anställning förutsätter såväl ett civilrättsligt avtal som ett förvaltningsrättsligt beslut. Båda dessa förutsättningar är nödvändiga för att ett anställningsförhållande ska finnas och bestå. Ett anställningsbeslut kan överklagas till SÖN. Det följer av det förvaltningsrättsliga regelverket att vid ett bifall undanröjs det överklagade beslutet. En nödvändig förutsättning för anställningsförhållandet har därmed försvunnit och anställningen upphör utan något uppsägningsförhållande. Anställningsmyndigheten har i vilket fall en skyldighet att rätta sig efter nämndens beslut och avsluta anställningen. Under dessa förhållanden ska LAS regler om skiljande från anställningen inte tillämpas. Om LAS ska tillämpas har SÖN:s beslut i sig utgjort saklig grund för uppsägning.

AD:s prövning

AD:s domskäl inleds med en kort historisk genomgång om den statliga anställningen och en redogörelse för gällande författningsbestämmelser.

Därefter prövar AD frågan om LAS är tillämplig avseende den uppkomna situationen och anför följande. Av 12 kap. 7 § regeringsformen (RF) följer att grundläggande bestämmelser om statligt anställdas rättsställning ska meddelas i lag och kan inte regleras genom till exempel avtal eller i förordning. Under vilka förutsättningar som den statliga anställningen får avslutas av arbetsgivaren är sådana grundläggande bestämmelser. I 22 § förvaltningslagen (FL) ges en helt generell bestämmelse om att förvaltningsbeslut kan överklagas. Det finns dock ingen bestämmelse i lag till vilken instans ett beslut om anställning överklagas. Det finns inte heller någon bestämmelse i lag eller förordning om vad överklagandeinstansens beslut kan avse och vad det har för verkan för den myndigheten som fattat anställningsbeslutet.

MS har haft ett anställningsavtal och tillträtt anställningen, som LAS-regler i och för sig varit tillämpligt på. Det saknas författningsbestämmelse som innebär att ett anställningsavtal upphör när anställningsbeslut undanröjs eller att anställningsmyndigheten i denna situation får rätt att avsluta anställningen utan att tillämpa LAS. Något sådant stöd kan inte anses framgå av 22 § FL. Vidare är SÖN inte en domstol i RF:s mening, eftersom den inte inrättats med stöd av lag. I rättspraxis har privata arbetsgivare i vissa fall inte ansetts vara skyldiga att vid avslutande av anställning följa LAS bestämmelser. Det har bland annat avsett situationer när ett anställningsavtal har kommit att stå i direkt strid med lag. Någon sådan situation har det inte varit fråga om i detta fall.

AD:s slutsats är därmed, i avsaknad av författningsreglering om annat, att LAS bestämmelser ska tillämpas avseende avslutandet av MS:s anställning.

AD prövar därefter om det funnits grund enligt LAS att avsluta anställningen och anför bland annat följande. Ordningen med enskildas överklagande av anställningsbeslut inom staten får ses som ett internt förfarande hos arbetsgivaren trots att överklagandet sker till en särskild nämnd. En privat arbetsgivare skulle inte ha saklig grund för uppsägning enligt LAS om denne, efter en närmare eftertanke skulle finna en annan sökande bättre, ångrat den ursprungliga anställningen. På den statliga sektorn finns visserligen författningsreglering om vilka grunder som ska beaktas vid anställning. Att SÖN, efter tillämpning av dessa författningsregleringar, beslutat undanröja anställningsbeslutet innebär emellertid inte att staten haft saklig grund för uppsägningen av MS.

AD ogiltigförklarar uppsägningen av MS och tillerkänner MS ett allmänt skadestånd om 75 000 kr.

Arbetsgivarverkets kommentar

En anställning i staten är både civilrättsligt och förvaltningsrättsligt grundad. AD:s dom är ett exempel på att dessa två system inte är fullt ut synkroniserade. Ytterst har de två systemen olika syften och ibland uppstår det konflikter mellan systemen, vilket skett i det nu aktuella målet.

Av domen framgår att konsekvensen av undanröjandet av ett statligt anställningsbeslut inte är att anställningen upphör eller kan sägas upp. Den ursprungligen anställde har rätt att kvarstå i anställningen.

Anställningsmyndigheten kommer därför, vid de fall då överklagandenämnden bifallit ett överklagande, ha två anställda. Det kan då föreligga en övertalighetssituation och anställningsmyndighet har att tillämpa regelverket avseende arbetsbristuppsägning. Utfallet av tillämpningen kommer att variera mellan myndigheterna beroende på myndigheternas storlek och den aktuella anställningen. En konsekvens av en övertalighetssituation är dock att anställda riskerar att sägas upp på grund av arbetsbrist. Tur-A:s regler avseende kretsning ska tillämpas. Detta innebär att kretsen av vilka som kan drabbas av uppsägning inte begränsas till den ursprungligen anställde och den som fått bifall till överklagande.

Mer information

För ytterligare information om innehållet i detta "Arbetsgivarverket informerar", kontakta Carl Durling, telefon: 08-700 13 53.