Bakgrund

Tre kriminalvårdare som arbetade med transporter ansökte om föräldraledighet på deltid med både fast start- och sluttid under arbetsdagen. Kriminalvården meddelade att ledigheterna beviljades om arbetstagarna accepterade att omplaceras till arbete vid häkte eller anstalt. Ett ytterligare alternativ var att ha antingen en fast starttid eller en fast sluttid under dagen, inte både och. Det förslaget förkastades av arbetstagarna. Två av arbetstagarna omplacerades till arbete vid häkte, medan den tredje motsatte sig en sådan omplacering.

Vid tidpunkten för ledighetsansökan arbetade N.H., D.S. och W.R. vid en av Kriminalvårdens transportenheter. De tre ledighetsansökningarna avsåg, ungefärligen, två-tre dagars partiell ledighet per vecka med starttid 08.30 och sluttid 16.00.

Vid enheten arbetade cirka 180 arbetstagare, varav 160 kriminalvårdare vilkas arbetsuppgift var att utföra transporter av frihetsberövade personer.

På Kriminalvårdens transportenheter finns ett arbetstidsavtal som tar höjd för verksamhetens krav på flexibilitet. Då transportuppdragens tidsåtgång är svår att förutse har arbetstagarna en schablontid varje arbetsdag, vanligtvis 07.30-16.38, som kan ökas eller minskas med tre timmar från angiven schablonarbetstid.

Fråga var om de tre arbetstagarnas önskemål om ledighet innebar en påtaglig störning i arbetsgivarens verksamhet? Bröt arbetsgivaren mot förbudet mot missgynnande i föräldraledighetslagen när två av arbetstagarna omplacerades? Hade den tredje arbetstagaren tackat nej till att omplaceras?

Domskäl

Arbetsdomstolen konstaterade att parterna i tvisten var eniga om att arbetstagarnas arbetstid under dagarna med partiell föräldraledighet inte fick förkortas, än mindre utökas. Detta innebar att kollektivavtalets regler om flexibel arbetstid inte kunde tillämpas dessa dagar.

I målet gav staten in sammanställningar över de transportuppdrag som skulle ha utförts under de dagar de tre arbetstagarna skulle ha varit dellediga. I målet hördes också kriminalvårdsinspektören E.W. som hade upprättat sammanställningarna. Arbetsdomstolens slutsats av sammanställningarna och E.W:s vittnesmål var att de tre arbetstagarna inte hade kunnat tas i anspråk för mer än 2-3,5 timmars arbete under en arbetsdag som omfattar 7,5 timmar.

Arbetsdomstolens bedömde att partiell ledighet enligt arbetstagarnas önskemål skulle ha medfört att Kriminalvården i avsevärt lägre grad skulle ha kunnat tillgodogöra sig deras arbetskraft, jämfört med de kollegor som arbetar med schablonarbetstid och flexibilitet enligt lokalt kollektivavtal. Enligt Arbetsdomstolen skulle den begärda ledigheten ha medfört en påtaglig störning i transportenhetens verksamhet om arbetstagarna haft oförändrade arbetsuppgifter.

Huvudregeln i 14 § andra stycket föräldraledighetslagen är att om någon överenskommelse om delledighet inte träffas, ska arbetstagaren beviljas ledighet med oförändrade arbetsuppgifter. Om det däremot skulle medföra en påtaglig störning i arbetsgivarens verksamhet, bör arbetstagaren beredas omplacering till andra arbetsuppgifter med den begärda delledigheten. I en sådan situation innebär omplaceringen inte ett missgynnande enligt 16 § föräldraledighetslagen, eftersom omplaceringen är en nödvändig följd av ledigheten.

N.H. var den av de tre arbetstagarna som inte fick någon föräldraledighet, då Kriminalvården uppfattade det som att han inte stod kvar vid sin ansökan om föräldraledighet om han inte tilläts att arbeta kvar vid transportenheten under ledigheten. Enligt Arbetsdomstolens mening kunde N.H:s inställning inte uppfattas på annat sätt än att han tackat nej till en omplacering. I vart fall hade Kriminalvården fog att uppfatta honom på detta vis.

Arbetsdomstolen avslog Fackförbundet ST:s talan i samtliga delar.

Arbetsgivarverkets kommentar

Arbetsdomstolens majoritet fann att Kriminalvården inte hade brutit mot föräldraledighetslagens förläggningsregler eller missgynnat D.S. eller W.R. genom att omplacera dem.

De två arbetstagarledamöterna i målet var emellertid skiljaktiga och synes mena att en så stor arbetsgivare som Kriminalvården måste tåla att en arbetstagare arbetar mindre än hälften av sin faktiska arbetstid. Varför just en stor arbetsgivare ska behöva tåla detta anges inte. Inte heller anges vid vilken storlek de menar att en arbetsgivare får denna skyldighet.

Snarare är det väl så att när en partiell föräldraledighet innebär en påtaglig störning i arbetsgivarens verksamhet så har en stor arbetsgivare större möjlighet, jämfört med en mindre, att omplacera arbetstagaren så att hen får den önskade ledigheten.

Mer information

För ytterligare information om innehållet i detta ”Arbetsgivarverket informerar”, kontakta Lars Åström, telefon 08-700 13 62.