Bakgrund AD 2022 nr 18 (styrelseledamot och styrelsesuppleant i föreningen Camp Sweden)

Det första målet gällde poliser som tjänstgjorde i norra Sverige. Poliserna arbetade i yttre tjänst i den så kallade ingripandeverksamheten i polisregion Nord. Vid tidpunkten för domstolens prövning tjänstgjorde poliserna som jourhavande förundersökningsledare och vid en krimjour. Poliserna ansökte hos Polismyndigheten om tillstånd till bisysslor som styrelseledamot respektive styrelsesuppleant i föreningen Camp Sweden, som är en supporterförening för de svenska landslagen i fotboll. Deras styrelseuppdrag innebar bland annat medverkan på styrelsemöten, administration av föreningens Facebooksida och att arrangera samlingar för supportrar. Sveriges landslagsmatcher i fotboll spelas huvudsakligen i Stockholm, Malmö och Göteborg. Polismyndigheten beslutade enligt 7 c lagen (1994:260) om offentlig anställning (LOA) om förbud mot bisysslorna. Frågan i målet var om bisysslorna var otillåtna enligt 7 § LOA.

Domskäl AD 2022 nr 18

Förbundet yrkade att Arbetsdomstolen skulle upphäva Polismyndighetens beslut. Polisförbundet gjorde gällande att bisysslorna i supporterföreningen inte omfattades av lagens bestämmelse. För det fall bisysslorna omfattades av regleringen var bisysslorna inte förtroendeskadliga då dessa inte skulle rubba förtroendet för polisernas eller någon annans arbetstagares opartiskhet. Bisysslorna skulle inte heller skada Polismyndighetens anseende varför det inte fanns någon risk för förtroendeskada.

Staten genom Arbetsgivarverket menade att det är vid själva utövandet av uppdragen i föreningens styrelse och deltagandet i supporterverksamheten som risk för förtroendeskada finns. Själva medlemskapet är en del av föreningsfriheten enligt Regeringsformen. Föreningen bedriver en väldigt utåtriktad verksamhet där poliserna skulle kunna exponeras för föreningens medlemmar, motståndarsupportrar, allmänheten och andra poliser i tjänst. Föreningen ansökte även om tillstånd enligt ordningslagen för föreningens aktiviteter i anslutning till landslagsmatcherna. Tillstånden beslutas av Polismyndigheten, vilket i sig innebär en intressekollision. Poliserna kan även beordras att tjänstgöra vid fotbollsmatcher samt bli skyldiga att ingripa som poliser när de besöker landslagsmatcher under ledig tid. Vid dessa situationer kan allmänheten få uppfattningen att poliserna i första hand beaktar Camp Swedens intressen på ett sätt som påverkar deras myndighetsutövning. Det finns därför en hög risk för förtroendeskada.

Arbetsdomstolen konstaterar att uppdragen som styrelseledamot respektive styrelsesuppleant i föreningen Camp Sweden är sådana uppdrag som kan vara förbjudna enligt 7 § LOA.

Vidare fastslår Arbetsdomstolen att avgörande för om en bisyssla är förtroendeskadlig eller inte är vilka beröringspunkter av betydelse för förtroendet för opartiskheten i arbetet vid myndigheten som finns mellan bisysslan och den statsanställdas aktuella arbetsuppgifter, hans eller hennes kolleger eller verksamheten vid främst den myndighetsenhet där den statsanställda arbetar. Föreningens ansökningar om tillstånd enligt ordningslagen handläggs i andra polisregioner än där poliserna arbetar. Risken att poliserna skulle beordras att tjänstgöra i samband med landslagsmatcherna bedömdes som mycket ringa. Om en polis under ledig tid behöver ingripa mot en bekant är det en risk som är generell samt svår att undvika, och den bedöms inte öka för att polisen är med i styrelsen i en ideell förening.

Sammanfattningsvis finner Arbetsdomstolen att det finns vissa beröringspunkter mellan föreningens och Polismyndighetens verksamhet. De risker för förtroendeskada som bisysslorna skulle innebära framstår som så ringa att de är försvarliga, även med hänsyn till de stränga krav på upprätthållande av allmänhetens förtroende för opartiskheten i Polismyndighetens verksamhet som måste ställas. Bisysslorna var därför inte otillåtna enligt 7 § LOA och Arbetsdomstolen upphäver Polismyndighetens beslut. Staten ska ersätta Polisförbundet för dess rättegångskostnader.

Bakgrund AD 2022 nr 24 (ledamot av fullmäktige i Länsförsäkringar Uppsala)

Nästa mål gällde en polisinspektör som haft uppdrag som ledamot av fullmäktige i Länsförsäkringar Uppsala. Han arbetade som vakthavande befäl på den regionala ledningscentralen. Polismyndigheten beslutade att inte tillåta bisysslan. Fråga i målet var om bisysslan var förtroendeskadlig enligt 7 § i LOA.

Polisförbundet yrkade att domstolen skulle upphäva Polismyndighetens beslut och gjorde gällande att bisysslan inte var av en sådan karaktär som avses i 7 § LOA. Uppdraget rubbade inte förtroendet för honom eller någon annan arbetstagares opartiskhet och skadade inte myndighetens anseende. Vidare menade förbundet att det inte fanns någon risk för förtroendeskada.

Staten genom Arbetsgivarverket hävdade att bisysslan omfattas av 7 § LOA och att uppdraget kan rubba förtroendet för hans opartiskhet i arbetet som polis och kan skada Polismyndighetens anseende. Bisysslan är förtroendeskadlig då Polismyndighetens verksamhet innefattar myndighetsutövning mot enskilda, och innebär även rättskipande inslag. I det brottsförebyggande arbetet samarbetar polisen med andra aktörer i samhället såsom försäkringsbolag. Polismyndigheten utreder brott som inbrott, skadegörelse, bedrägerier, stölder och misshandel. Personer som drabbas av brott har en försäkring som kan ersätta skador som är orsakade av brott. De polisiära utredningarna kan ha betydelse för frågan om försäkringsersättning ska betalas ut eller inte. Det kan därmed uppkomma tvister mellan bolaget och försäkringstagare om rätt till försäkringsersättning. Därutöver har myndigheten och försäkringsbolagen ett nära samarbete avseende försäkringsbedrägerier, vilket kan innebära en särskild risk för förtroendeskada om en polis som har ett förtroendeuppdrag beaktar sina egna intressen i utredningsarbetet. Försäkringsbolaget bedriver även ett aktivt arbete mot penningtvätt varvid samarbete sker med Polismyndigheten, varvid intressekollisioner kan uppkomma.

Domskäl 2022 nr 24

Arbetsdomstolen finner att uppdraget som ledamot av fullmäktige helt klart är en sådan bisyssla som kan vara förbjuden enligt 7 § LOA. Det konstateras att det finns beröringspunkter mellan Polismyndighetens och Länsförsäkringar Uppsalas verksamheter. En beröringspunkt är att försäkringsbolaget regelbundet gör polisanmälningar om misstänkta försäkringsbedrägerier mot bolaget. Domstolen bedömer att det inte innebär att försäkringsbolaget och dess försäkringstagare mer allmänt skulle ha motstående intressen i polisens utredning av brott mot försäkringstagare. Även om det finns beröringspunkter har det inte framkommit att bolaget har en sådan inriktning på verksamheten eller sådana intressen i övrigt att det typiskt sett skulle riskera förtroendet för opartiskheten i arbetet vid Polismyndigheten att en polis har en bisyssla för bolaget. Sammanfattningsvis finner domstolen att de risker för förtroendeskada som bisysslan skulle innebära framstår som så ringa att de är försvarliga – även med hänsyn till de stränga krav på upprätthållande av allmänhetens förtroende som måste ställas för opartiskheten i Polismyndighetens verksamhet. Arbetsdomstolen upphäver därför Polismyndighetens beslut och staten ska ersätta Polisförbundet för dess rättegångskostnader.

Arbetsgivarverkets kommentar till båda domarna

I tidigare rättspraxis gällande polisers bisysslor har domstolen tydligt uttalat att den polisiära verksamheten i största utsträckning innefattar myndighetsutövning mot enskilda och även har vissa inslag av rättskipande uppgifter. Det måste därför ställas stora krav på att allmänhetens förtroende för polisens opartiskhet ska upprätthållas. Generellt kan det därför sägas att riskgraden för förtroendeskada på grund av bisysslor är hög när det gäller poliser, och att endast förhållandevis små risker för sådan förtroendeskada bör få accepteras.

Av domarna kan man dock konstatera att det inte är tillräckligt att det endast finns vissa beröringspunkter mellan bisysslan och den polisära verksamheten, utan arbetsgivaren måste också visa att beröringspunkterna medför en befogad och konkret risk för att en förtroendeskada faktiskt uppkommer främst vid den myndighetsenhet där den statsanställda arbetar. Ringa risk för förtroendeskada får accepteras, även av Polismyndigheten.

Av särskilt intresse i dessa domar är att det tydligt framgår av domskälen att arbetsgivaren bör bedöma risken för förtroendeskada inte enbart utifrån arbetstagarens aktuella arbetsuppgifter utan också utifrån vilken faktisk myndighetsenhet arbetstagaren verkar vid, och vilken koppling den har till den aktuella bisysslan.

Mer information

För ytterligare information om innehållet i detta ”Arbetsgivarverket informerar” kontakta Carl-Axel Holmberg, telefon 08-700 13 69.