Internationell straff- och processrätt

Det finns ett stort antal olika internationella konventioner om lagföring, verkställighet, utlämning av brottslingar och erkännande av domar med mera. Antalet ratificerande stater varierar stort mellan olika konventioner. Det är därför inte möjligt att redogöra för dessa här, även om en konvention i något fall skulle kunna ha betydelse vid ett brott begånget i samband med distansarbete från utlandet. 

Möjlighet att lagföra i Sverige vid brott begånget utomlands

Vilket regelverk blir aktuellt om en anställd vid en svensk myndighet begår ett brott utomlands? Ett brott som begås av en statsanställd när han eller hon utför sina arbetsuppgifter utomlands, till exempel i ett svenskt datasystem, kan ofta dömas enligt svensk lag och av svensk domstol. Detta är dock en fråga som behöver prövas i det enskilda fallet. 

Som utgångspunkt är det värdlandets straffrättsliga regler som gäller och värdlandets domstol som har rätt att döma i fråga om brott som begåtts på värdlandets territorium.

I många fall kan dock även svensk domsrätt föreligga i fråga om brott som har begåtts utomlands. Reglerna som styr detta finns i brottsbalkens (BrB) 2 kapitel.

En förutsättning för svensk domsrätt är ofta att det föreligger så kallad dubbel straffbarhet, det vill säga att det begångna brottet är straffbart både i Sverige och i det land där det begåtts.

Det finns dock vissa undantag där det räcker att brottet är straffbart i Sverige.

Svensk domsrätt då brottet till någon del har begåtts i Sverige

Svensk domstol är behörig att döma över brott som har begåtts i Sverige, till exempel om gärningsmannen handlade här.

För att ett brott ska anses begånget i Sverige, räcker det dock att någon del av handlingen är begången här. Skickar en gärningsman ett brev med gift från Danmark till någon i Sverige, som dör av giftet, är brottet alltså begånget såväl i Danmark som i Sverige. I Danmark för att handlingen vidtogs där, i Sverige för att effekten av handlingen inträdde här. 

Om det är ovisst var ett brott har begåtts, ska brottet vidare anses ha begåtts i Sverige om det finns skälig anledning att anta att så är fallet.

Det ovanstående innebär att om en arbetstagare skulle göra sig skyldig till exempelvis tjänstefel, brott mot tystnadsplikten eller dataintrång i en svensk myndighets system, skulle dessa brott antagligen anses vara begångna i Sverige eftersom de fått effekt i Sverige.

Varje brott ska dock bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet och det finns ingen garanti för att svensk domstol är behörig.

Svensk domsrätt då brottet har begåtts utanför Sverige

När ett brott har begåtts utanför Sverige kan svensk domstol ändå vara behörig att döma över detta brott när det har anknytning till Sverige. Svensk domstol dömer i så fall alltid enligt svensk straffrätt. De fall då svensk domstol har denna behörighet räknas upp i 2 kap. 3-4 §§ BrB.

De fall som är viktigast för statliga myndigheter att känna till avser:

• Brott som har begåtts av någon som vid gärningstillfället eller då åtal väcks för brottet, var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige.
• Brott som har riktat sig mot ett svenskt enskilt intresse, det vill säga:
  • en svensk medborgare
  • någon som har hemvist i Sverige
  • en svensk juridisk person.
• Brott som har riktat sig mot ett svensk allmänt intresse, det vill säga mot:
  • rikets säkerhet
  • allmän verksamhet
  • annat av rättsordningen särskilt skyddat svenskt intresse eller
  • brott som har begåtts i utövningen av tjänst eller uppdrag som innefattar svensk allmän ställning. 

Brott mot rikets säkerhet, allmän verksamhet eller annat särskilt skyddat svenskt intresse utgör brott mot statens yttre och inre säkerhet och omfattar huvuddelen av de brott som återfinns i brottsbalkens 17-22 kapitel, bland annat brott mot allmän verksamhet, brott mot rikets säkerhet, tjänstefel och landsförräderi.

Vad gäller brott begångna i utövningen av tjänst eller uppdrag som innefattar allmän ställning, krävs att det har begåtts i en funktion som är av officiell karaktär och som typiskt sett innebär statlig maktutövning.

Begreppet allmän ställning tar typiskt sett sikte på dels rätten att utöva myndighet, dels bärandet av uniform, märke eller annat tjänstetecken som visar att någon är militär eller tillhör annan kår i det allmännas tjänst. Detta inkluderar även personer som genom ingånget avtal med svenska staten utför uppdrag som är att jämställa med svensk myndighetsutövning.

Krav på dubbel straffbarhet

Enligt 2 kap. 5 § BrB är svensk domstol i många fall behörig endast om det föreligger dubbel straffbarhet, det vill säga om gärningen är straffbar inte bara i Sverige utan även på den ort där brottet har begåtts. Svensk domstol får då inte döma till en påföljd som är strängare än det svåraste straff som är föreskrivet för brottet på gärningsorten. 

Dubbel straffbarhet krävs dock inte om brottet har begåtts av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig, brott som har ett minsta straffvärde på fyra år, och vissa särskilt angivna förkastliga brott, till exempel barnpornografibrott, våldtäkt, sexköp och ett antal andra sexualbrott enligt 6 kap. BrB (inklusive sexualbrott mot barn).

I dessa fall är svensk domstol alltså behörig att döma enligt svensk rätt oavsett vilka regler som gäller på gärningsorten.

Det sagda innebär att de allra flesta brott som en statstjänsteman kan begå utomlands, är straffbara i Sverige, under förutsättning att gärningen strider mot svensk lag med hänsyn till eventuella inskränkningar i lagens tillämpningsområde.

Vissa brottsbeskrivningar är utformade så att det tydligt framgår att brottet bara kan begås i Sverige. Förseelse mot arbetsmiljölagen (1977:1160) kan till exempel inte begås på ett område utanför Sverige, där de svenska bestämmelserna på arbetsmiljöområdet inte ska tillämpas. 

Domsrätt räcker dock inte för att en svensk domstol ska få döma i ett brott begånget utomlands.

Åtalsförordnande innan talan får väckas i Sverige

Huvudregeln när det gäller brott som har begåtts utanför Sverige är att det krävs åtalsförordnande. Det innebär att en särskild prövning ska göras innan åtal får väckas vid svensk domstol.

Enligt 2 kap. 8 § BrB är det Riksåklagaren, och i förekommande fall regeringen, som beslutar om åtalsförordnande om inget annat är föreskrivet.

Vid prövningen beaktas exempelvis om brottet eller den misstänkte har anknytning till Sverige, om åtgärder för lagföring har inletts eller kommer att inledas i en annan stat och vilka faktiska möjligheter det finns att utreda brottet och lagföra den misstänkte i Sverige. 

Kravet på åtalsförordnande kan i praktiken innebära att en svensk domstol inte kan döma om ett annat lands domstol redan tagit upp saken, eller om myndigheterna i det land där brottet har begåtts inte vill hjälpa svenska myndigheter genom att tillhandahålla bevisning i målet. 

Ej dubbelt straff för samma brott inom Schengenområdet

Artikel 54 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet innebär att en person som har dömts för ett brott i en avtalsslutande medlemsstat, inte får åtalas för samma gärning av en annan avtalsslutande medlemsstat.

Schengenområdet består av 27 länder: majoriteten av EU-länderna samt Norge, Liechtenstein och Schweiz. Bulgarien, Cypern, Rumänien, Irland och Storbritannien är inte medlemmar i Schengenområdet.

Det kan finnas internationella konventioner eller avtal med liknande innehåll som Sverige har ratificerat. 

Tjänsteansvaret då ett brott eller en förseelse skett utomlands

Vad händer med tjänsteansvaret då en arbetstagare har begått ett brott i eller utom tjänsten eller en tjänsteförseelse när han eller hon befinner sig utomlands? 

En myndighets skyldighet att åtalsanmäla en arbetstagare vid skälig misstanke om vissa brott begångna i tjänsten enligt 22 § lagen om offentlig anställning, gäller även vid brott begånget utomlands, även om det kan krävas att brottet är straffbart både i Sverige och i det andra landet för att åtal ska kunna väckas i Sverige.

Här ska det observeras att brottet tjänstefel endast kan begås vid svensk myndighetsutövning. Då svensk myndighetsutövning kan ske genom ärendehantering i ett svenskt system från ett annat land än Sverige, och effekten av brottet då inträder i Sverige, kan det antas att svensk domsrätt ändå föreligger i det fallet.

Kan arbetstagaren dömas för brottet i Sverige kan det också vara möjligt att skilja denne från anställningen om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda. 

Sannolikt kan en arbetstagare skiljas från anställningen på grund av ett brott som hen både har begått och dömts för utomlands. Åtminstone om brottet även är ett brott enligt svensk lagstiftning och gärningen har samband med arbetet.

Ett brott eller en förseelse som en arbetstagare begår i tjänsten utomlands i övrigt skulle kunna motivera ett skiljande från anställningen även om personen inte kan dömas för brottet i Sverige (till exempel om brottet inte är straffbart i värdlandet), om det utgör ett brott mot anställningsavtalet.

Det kan dock vara svårt eller omöjligt för arbetsgivaren att bevisa omständigheter som inträffat i ett annat land.

Möjligheten att utdela disciplinpåföljd för tjänsteförseelse enligt 14 § lagen om offentlig anställning torde kvarstå även om arbetstagaren gjort sig skyldig till en tjänsteförseelse utomlands, eftersom förseelsen ska ha skett i anställningen.